(Leopold Report 061111)
Av Gösta och Henry Söderström

Mordet på Sveriges statsminister Olof Palme den 28 februari 1986 innebar ett nationellt trauma som ännu inte har läkt. Detta beror till största delen på att mordgåtan fortfarande är olöst.
Även om många vill slå sig till ro med uppfattningen att det blev polisiärt löst i och med gripandet av Christer Pettersson, hävdar vi tvärtom att teorin om den ensamme gärningsmannen utgör det huvudsakliga inslaget i en medveten mörkläggning av vad som verkligen skedde denna bistra februarinatt för över 20 år sedan.

Poliskommissarie Gösta Söderström var det första polisbefälet på mordplatsen. Han hävdar att den officiella tiden för ankomsten till mordplatsen är felaktig. Det rör sig om sex minuters förskjutning som blivit en viktig del i det s k polisspåret. Civilekonom Henry Söderström, son till Gösta Söderström, har följt utredningen av mordet på Olof Palme från begynnelsen och kan genom sin forskning dra slutsater som bör ha ett värde även för mordutredarna. Leopold Report låter deras påståenden ligga till grund för en DEBATT om mordet på Sveriges statsminister och FN:s fredsmäklare Olof Palme som vi på alla sätt försöker hålla vid liv för att kanske i slutänden förhindra att mordutredningen dör ut. De synpunkter, frågor pch slutsater som framförs här kommer att sammanställas och presenteras för Palmeutredningens ansvariga med krav på svar och kommentarer. Anders Leopold Ansvarig utgivare för databasen www.leopoldreport.com

Efter att ha bevakat polisens ”icke-utredning” mer eller mindre ingående under hela denna period och dessutom bedrivit egna efterforskningar har vi mot bakgrund av förefintliga faktauppgifter ställt upp nedanstående 15 punkter, som skulle kunna tjäna som inkörsport till vidare forskning. Eftersom frågorna inte är tillräckligt utredda tycker vi det vore förmätet att här tala om slutsatser.

De 15 punkterna kan också ses som beståndsdelar i en s.k. konspirationsteori och personer som omhuldar dylika brukar ju vara tacksamma objekt att avfärda som knäppskallar. Sedan spelar det ingen roll hur pass väl underbyggda deras teorier är.

I det är fallet har vi inte haft någon bestämd motivbild som utgångspunkt - som t.ex. skulle bygga på att det måste råda någon slags proportionalitet mellan mordoffret och motivet - utan kommit fram till våra ”sanningar” efter en analys av tillgängliga faktauppgifter.
Dessa går enligt vårt förmenande inte att bortse från. Nu hör det till bilden att mycket i denna utredning är sekretessbelagt. Det gäller en mängd vittnesförhör, Rikskrims Boforsutredning, Polisens analys av polisspåret (enl. ANACAPA-metoden) och Sydafrikaspåret samt inte minst obduktionsprotokollet.

En av punkterna nedan handlar om att hemligstämpeln genomgående använts på sådant som pekar i riktning mot att mordet var organiserat och att det ligger i nationens intressen att dölja sanningen för allmänheten.

Vi välkomnar Anders Leopolds förslag att låta dessa våra punkter bli föremål för en seriös debatt i ämnet, där man håller sig till sakfrågorna. Det är mycket möjligt att somligt går att omkullvälta med nya faktauppgifter. I sådana fall är vi tacksamma för dessa nya pusselbitar.

Men att inget av detta skulle ha bäring på mordet uppfattar vi som högst osannolikt. Att raljera om privatspanare och konspirationsteorier är inte seriöst. Upp till bevis!

Gösta Söderström, f.d. poliskommissarie

Henry Söderström, civilekonom
*************************************************

Ett politiskt mord i samarbete
med främmande makt

Olof Palme avrättades 1986-02-28, vid 23.20-tiden. Detta dåd var organiserat av en eller flera grupper av personer som ansåg att Palme var en säkerhetsrisk. Ett tjugotal vittnesobservationer av män med s.k. walkie-talkies i Gamla stan och runtomkring mordplatsen talar sitt entydiga språk om att det rör sig om ett organiserat mord eller en komplott mot Palme. Det rör sig om ett politiskt mord, förmodligen på genomfört på uppdrag från och i samarbete med främmande makt. En grupp av f.d. poliser och militärer var involverade för logistisk hjälp åt vad som förmodligen var en lejd yrkesmördare.

Lisbet Palme blev inte skottskadad, men blev sannolikt medveten om vad som låg bakom attentatet mot hennes make och därigenom nödgad att underordna sig anvisningar från högre ort.

Mordvapnet är inte en revolver av fabrikatet Smith & Wesson .357 Magnum. Ett skott avlossat med ett sådant vapen ger en alltför kraftfull rekyl och öronbedövande ljudbang. Revolvrar av fabrikaten Ruger, Taurus, Kassnar, Llama, Ruby och Escodin med kaliber .357 Magnum lämnar dessutom samma typ av spår på kulor som Smith & Wesson, dvs fem högervridna bommar med en bredd på 2,5 mm.)

De upphittade kulorna är utplacerade efter avrättningen. Ej anträffade under brottsplatsundersökningarna, ej demolerade trots utgångshastighet av ca 400 m/sek. Kulorna tvättades dessutom av på SKL före analys av ev. förekomst av hud- och blodrester.

Från Stockholmspolisens sambandscentral (SBC) utgick i samband med mordet: ett riktat anrop kl. 23.23 till de båda piketerna 3230 (Södermalmspiketen som lämnat det egna distriktet) och 1230. Dessa begav sig inte omedelbart till mordplatsen utan befann sig i närheten, vid tre alternativa flyktvägar, och sedan områdesanropet 23.29, som bl.a. nådde kommissariebil 2520, som ankom till mordplatsen 23.30, alltså hela nio minuter efter mordet, vilket följaktligen försvårade eftersöket efter gärningsmannen.
Vi har uppfattningen att dessa piketer kan ha haft uppdraget att se till att gärningsmannen undkom.

Även kommissariebil 1520 fick ett riktat anrop kl. 23.25, alltså fyra minuter före områdesanropet 23.29, vilket gör att dess turer i direkt anslutning till gärningsmannens flyktväg uppe på Brunkebergsåsen, faller under samma typ av misstanke som framförts i slutet av föregående punkt.

Protokollet från SBC är manipulerat. Officiellt ankom kommissariebil 2520 som första bil på plats vid 23.24 istället för rätteligen kl 23.30. Protokollet visar att hela 14 enheter larmades kl. 23.23, vilket motsägs av polisens s k IM-lista, enligt vilken endast de båda piketerna 1230 och 3230 larmades då.

Inspelningsbandet från ambulanstrafiken – det s k LAC-bandet – är manipulerat.
Det visade sig att den Fröken ur-slinga som finns på polisens friserade bandkopia av LAC-bandet bevisligen inte hade varit i bruk under mordnatten, utan lagts dit för att ge sken av att ambulansen lämnade mordplatsen redan kl. 23.28.

Arbetet på polisens sambandscentral fungerade ej ändamålsenligt p g a sabotage och obstruktion (fördröjda och/eller uteblivna larm, det första områdesanropet riktades enbart till två enheter kl. 23.23, ej inkopplad datautrustning, frånvarande orderpärm och bristfälligt organiserat eftersök).

Den f d spaningsledaren Hans Holmér befann sig under mordnatten inte på Scandic Hotel i Borlänge, utan var i Stockholm. Chauffören Rolf Dahlgren har bl a omtalat att de båda passerat brottsplatsen strax efter avrättningen. De hotellräkningar m m som Rikskrim tog fram för att bevisa att Holmér övernattat på hotellet i Borlänge är förfalskade.
Telefonavlyssningsprotokollet som Säpo upprättade över Sigge Cedergrens telefonsamtal under mordnatten är manipulerat för att implicera Christer Pettersson är den s k GRAND-mannen, eftersom Roger Östlund påstås ha ringt Sigge kl 23.15 och i samband därmed lagt märke till att Christer stod utanför Grand-biografen.

Kompetenta mordutredare åsidosattes under Hans Holmérs enväldiga spaningsledning. Den av regeringen godkända organisationen avsåg att främja en politisk styrning på bekostnad av polisiär kompetens.

Den massmediala utredningsbevakningen främjade med vissa undantag politiskt styrda intressen på bekostnad av allmänhetens berättigade krav på seriös journalistik. De dominerande massmedierna har okritiskt gått på polisens och åklagarens linje.
Eftersom det uppenbarligen rör sig om ett politiskt mord har den efterföljande mordutredningen tvingats ta hänsyn till frågor om rikets säkerhet och förhållande till främmande makt. Vid ett flertal tillfällen har ren desinformation medvetet spridits.

Polisutredningens agerande gentemot allmänheten har varit överdrivet hemlighetsfullt. Granskningskommissioners slutsatser har varit bristfälliga.

Sekretesslagen har feltolkats. Omständigheter som främjar en förundersökning skall ej sekretessbeläggas. Det gäller en mängd vittnesförhör, Rikskrims Boforsutredning, Polisens analys av polisspåret (enl. ANACAPA-metoden) och Sydafrikaspåret. Det finns fog för uppfattningen att myndigheterna försöker dölja något, d.v.s. att det är fråga om en veritabel mörkläggning av sanningen.
Kommentar till Gösta och Henry Söderströms påståenden