Detta är en sida ur LEOPOLD REPORT Ca 10 000 besök på våra sidor 2009

Han pekades ut av tunga vittnen
som anstiftare till mordet på Olof Palme
men svenska utredare i Sydafrika
missade bevisen - den militära
underrättelsetjänstens dokument

(Leopold Report 100131) De ansvariga för Palmeutredningen, Hans Ölvebro och Jan Danielsson reste till Sydafrika. Nästan i protest - de hade händerna fulla med att få till en resning mot Christer Pettersson. Den blodbesudlade polisöversten Eugen de Kock pekade ut superspionen Craig Williamson som ansvarig för mordet på Olof Palme. Det väckte en enorm uppståndelse i media. Spaningschefen Hans Ölvebro och chefsåklagare Jan Danielsson, som också var förundersökningsledare, stannade i Sydafrika i fyra veckor från den 9 oktober 1996. De hörde Eugen de Kock redan dagen efter ankomsten. Vidare alla de personer som pekades ut som inblandade i operationen - inklusive Craig Williamson. Från sydafrikansk sida ställde man upp på mycket hög nivå för att bistå utredarna. Förutom de Kock hördes tre högt placerade agenter inom säkerhetstjänsten, Peter Casselton, Riaan Stander och Dirk Coetzee - vilka hade fullständig inblick i BOSS verksamhet. Och de pekade, liksom de Kock, ut Craig Williamson som organisatör bakom mordet på Olof Palme. Man tycker att det enbart med dessa vittensmål skulle räcka för att begära Craig Williamson utlämnad till Sverige misstänkt för anstiftan till mordet på Sveriges statsminister Olof Palme. I juridisk mening är anstiftaren lika skyldig som gärningsmannen. Steg två kunde då ha blivit att man också fått fram denne. Men icke. Hur hårt gick då de svenska utredarna fram? Dagens spaningsledare, Stig Edqvist, vet hur givande sådana här förhör egentligen kan vara om man inte har ordentligt på fötterna. Sa i en intervju med TV4 2008: -Som med alla hemliga underrättelsetjänster är det inte självklart att få några svar. Och man kan ju inte heller vara säker på att de svaren är korrekta. Anders Hasselbom, som skrivit flera initierade artiklar om Sydafrikaspåret, skrev i en krönika i Aftonbladet 2001: "Flera av varandra oberoende källor bland Sydafrikas politiker, rättsväsende och polis vittnar om hur dåvarande chefen för Palmegruppen, Hans Ölvebro, och åklagaren Jan Danielsson, när de besökte Sydafrika för att utreda Sydafrikaspåret, närmast bad om ursäkt för att de besvärade. De båda antydde till och med att de kommit dit bara därför att opinionstrycket i Sverige krävde det. De sa att de redan visste vem som mördade Olof Palme (Christer Pettersson). En källa berättar hur Jan Danielsson läste tidningen medan Hans Ölvebro ställde oinitierade frågor. Ölvebro förde inga anteckningar." Vid hemkomsten från Sydafrika konstaterade Danielsson att kontrollen av en sydafrikansk mordkomplott måste fortsätta utan att ange någon konkret fortsättning. Någon sådan blev det uppenbarligen inte. Kanske hade åtminstone indicier funnits hos den nya regeringens, ANC:s, militära underrättelsetjänst. Men från det hållet vägrade man att ställa upp. Här fanns sannolikt hemligheter begravda som inte bara komprometterade apartheidregimen utan också ANC. Dagens spaningsledare Stig Edqvist sa i en intervju för TV 4 2008: -Vi arbetade konkret med Sydafrikaspåret mellan 1999 och 2003 men vi kom fram till att informationen inte var värd något. Vad gjorde man under dessa år? Ska det behövas en ny kommission för att få svar på den frågan? Utgångsläget var ju alarmerande redan då. Rikspolisstyrelsens analysgrupp skrev i en rapport 27 juni 1997 (GK:s betänkande): Tillvägagångssättet utesluter inte sydafrikansk inblandning. Craig W(illiamson) skulle utan tvekan vara en lämplig organisatör och hans egentliga uppdrag vid tiden för mordet är okänt. UD upprättade 28 januari en promemoria som avslutades så här (GK:s betänkande): Någon definitiv slutsats om huruvida Sydafrikaspåret kan leda till en lösning av mordet på Olof Palme går inte att dra på detta stadium. En fråga som ännu inte kunnat utredas närmare är t ex, som nämns ovan, den militära underrättelsetjänstens (min förstärkning) roll i sammanhanget. Då är det kanske så dags! Dokumenten finns hos South African History Archives at Wits University in Johannesburg.  Åter till förstasidan!