(Leopold Report uppdaterad 100215) Sydafrikanen Heine Hüman, bosatt i Björklinge två mil norr om Uppsala, kan vara första spåret till den s k Uppsalagruppen ("The Uppsala group") som enligt sydafrikanska dokument samarbetade med den militära underrättelsetjänsten vid planeringen och genomförandet av mordet på Olof Palme.
Han är välkänd i Palmeutredningen och avfärdades till slut som informationssvindlare.
Men nu kommer hans roll i ny dager.
Direkt avslöjande är att det telefonbesked som efter mordet gick till ett nummer i Bromma (08) var avsett för honom i i Björklinge på Uppsala-området (018). Samma nummer men fel riktnummer.
Meddelandet löd:
-Nu är Palme död!

Heine Hüman kom till Sverige 1976 och gifte sig med en svenska. De bosatte sig på en ort utanför Uppsala där han köpte en bilverkstad (finns inte namngiven i Granskningskommissionens - GK:s - material och är i skrivande stund okänd).

Den 12 april 1986 tog han sin första kontakt med Palmegruppen och berättade att han i februari 1985 under en semesterresa i Sydafrika gripits av säkerhetspolisen i Kapstaden. Man ville att han vid återkomsten till Sverige deltog i kampen mot ANC i form av iformationer, bombattentat och mord.

Sedan dess har Heine Hüman då och då dykt upp i Palmeutredningen (PU). Så sent som hösten 1996 (Granskningskommissionen-GK - sid 454) kom ytterligare tips rörande Hüman.

1988 sålde han sin bilverkstad, tog kontakt med säkerhetspolisen i Uppsala (!) och upprepade den historia som här nedan ska redovisas. Därefter lämnade han brådstörtat Sverige för gott. Grannarna i Björklinge blev förvånade över att han inte sa farväl.

Enligt websiten www.contrast.org lever Hüman under annat namn i Florida i ett litet samhälle utanför Miami där ex-agenter inom de olika amerikanska säkerhetstjänsterna dragit sig tillbaka. Det är uppgifter en svensk, icke namngiven, journalist fått fram.

Tillbaka till mordkvällen. Enligt Televerkets kontroll ringer en person ett 08-nummer klockan 23.35 - 14 minuter efter det skotten avlossades 23.21.

Citat ur GK sid 454:
I början av mars 1986 hörde en journalist av sig till PU och uppgav att han varit i kontakt med en kvinna, Ann W, vars sambo kl 23.35 på mordnatten tagit emot ett telefonsamtal. En man med obekant röst hade sagt "Nu är Palme död". Mottagaren, som trott att det rörde sig om ett "struntsamtal", hade svarat "Det struntar väl jag i". På uppslaget finns en anteckning av en utredningsman som varit i kontakt med Televerket.
Därefter, i mitten av april 1986, hörde en person, som läst om felringningen i tidningen, av sig till PU. Han framförde uppfattningen att detta borde utredas, vilket skulle kunna göras med "lite analytisk förmåga".
..........
I januari 1990 fick PU in ett tips, där uppgiftslämnaren refererade till en artikel i Aftonbladet och undrade om man kollat den person som under tiden 1986 - 1988 haft en verkstad på den ort där Heine H(üman) bodde.
..........
En månad senare, i mars 1990, besökte journalisten Olle A(lsén på Dagens Nyheter) Hans Ölvebro och lämnade uppgift om att ett visst telefonnummer, känt som "Brommanumret"... fanns i 018-området, dvs. Uppsala. Där gick numret till en organisation i en viss ort. På denna ort bodde Heine H(üman), som enligt Olle A(lsén) var sydafrikan och eventuell agent.

I GK-materialet - och alltså åtminstone vid den här tidpunkten okänt för PU - ges ingen information om 018-numret kunde kopplas till Hüman. Ingen analys gjordes.

Men fakta är att numret gick till en lokal i närheten av Heine Hümans bilverkstad. Di hade Hüman nycklar. Grannar har uppgett att det "pågick en del märkliga saker i den lokalen" men fick aldrig klarhet i vad.

När det gäller Heine Hüman och den slutliga domen att han var en informationssvindlare finns det ändå en del uppgifter som styrker hans berättelse.

Följande är hämtat ur GK:s betänkande SOU 1999:88 baserat på Heine Hümans egna redogörelser inför Palmeutredningen - men trots brister på förklaringar omvandlat till journalistisk svenska (sid 452-453):

"Den man som försökte värva Hüman i Kapstaden hette Griebenawer och skulle vara chef för Norden-avdelningen och ärenden som berörde ANC i Sydafrika. Griebenawer hade visat Hüman en dödslista på vilken Olof Palmes namn stod överst. Även dåvarande utrikesministern Lennart Bodström fanns med på listan.
Hüman återvände till Sverige med erbjudandet att delta i kampen mot ANC. Efter en kort tid hemma i bilverkstaden utanför Uppsala fick han besök av en man som hette Gericke, chef för den sydafrikanska legationen i Stockholm. Gericke försökte vid flera tillfällen också att få Hüman att ta emot nattgäster i sin bostad.
Hüman förklarade att anledningen till att Sydafrika försökte värva honom var dels att Sydafrika hoppades att han hade försvarshemligheter som han kunde avslöja (om svenska försvaret? Planerade Sydafrika en invasion? Inga följdfrågor.) - dels att han hade ett arv om en miljon kronor som han inte räknade med att få ut. I förhörsprotokollet från 1985 antecknades:
´Heine Hüman gjorde ett lugnt och sansat intryck på oss. Viss oro att det skulle hända honom eller familjen något fanns. Hans berättelse kom rakt upp och ner och han gjorde inte någon ansträngning att blir trodd.´"

Direkt citat ur GK:s kommentar (sid 453):
I maj 1988 kontaktade Heine H säkerhetspolisen i Uppsala. Han lämnade med vissa kompletteringar i stort sett samma uppgifter som 1986.
Av förhörsprotokollet framgår att Heine H, som flyttat till Sverige 1976 från Sydafrika, var gift med en svensk kvinna och att paret bodde på en mindre ort där Heine H också drev en verkstad. Han förtydligade uppgiften om nattgäster och berättade att han sex dagar före mordet på Olof Palme fått ett anonymt telefonsamtal med en förfrågan om han kunde erbjuda en sängplats åt en sydafrikansk medborgare.
För kort tid sedan hade han fått ett liknande samtal. Detta hade skett tre dagar före mordet på en ANC-ledamot i Paris. Heine H påstod vidare att en namngiven kvinnlig tjänsteman på UD, som tjänstgjort vid ambassaden i Kapstaden, lämnat ut uppgifter om SIDA som Griebenawer fått tag på. Kvinnan skulle haft intim kontakt med en säkerhetspolis. Heine H berättade också att han regelbundet haft besök i sin verkstad av folk från ryska ambassaden, sydafrikanska legationen etc. På fråga varför han valt attt lämna uppgifterna just nu svarade han att han för några dagar sedan såg "Sten Andersson och tre negrer på TV", vilket gjorde honom orolig.
I januari 1990 fick PU in ett tips, där uppgiftslämnaren refererade till en artikel i Aftonbladet och undrade om man kollat den person som under tiden januari 1986 - juni 1988 haft en verkstad på den ort där Heine H bodde.
Därefter synes PU ha ställt en fråga till säkerhetspolisen om Heine H, eftersom det i februari samma år inkom en promemoria därifrån. Där redogjordes för Heine H och dennes kontakter med polis, svenska utländska ambassader, SIDA, m fl. Promemorian avslutas med konstaterandet att Heine H:s uppgifter inte är trovärdiga och att denne med största sannolikhet måste klassificeras som informationssvindlare.

Vet vi något om denne man som inte avslöjas i GK:s/PU:s material?
Enligt www.contrast.org arbetade han som agent för Security Branch on SAP (section A1 - utländska hemliga operationer). Det är alltså den sydafrikanska säkerhetspolisen BOSS och den grövsta avdelningen, Section A1, som leddes av bl a "Ondskan själv", polisöversten Eugen de Kock som pekat ut kollegan Craig Williamson som anstiftare till mordet på Olof Palme. "Craig Williamson och ondskan själv, Eugen de Kock".

Heine Hüman har inte berättat mycket om sin bakgrund annat än att han för SIDA:s räkning arbetat med Bai Bang-projektet i Vietnam.
Men i Kapstaden sedan han lämnat Sverige intervjuades han av tidningen Vrije Weekblad och berättade öppet att han deltagit i mordet på ANC-ledaren Dulcie September i Paris.Hon sköts när hon med dagens post i handen skulle låsa upp dörren till ANC:s kontor nära Gare du Nord. Det var i mars 1988 och då hade enligt vissa uppgifter Heine Hüman lämnat Sverige för gott.

MEN. De två inflytelserika personer som gett Hüman information - eller kanske till och med hotat honom, Griebenawer och Gericke - kollades trots allt upp. För att sänka eller stärka Heine Hüsmans trovärdighet.

Detta är resultatet enligt GK:
I juni 1990 har PU ställt en "Förfrågan i anledning av mordfallet Olof Palme" till UD. PU ville ha besked huruvida en man som hette Gericke tjänstgjorde eller hade tjänstgjort på den sydafrikanska legationen i Stockholm. Vidare ställdes frågan om sydafrikanen Griebenawer var känd i UD.
..........

I svar som inkom en dryg månad senare meddelade UD att det fanns en person med namnet Dawid Olwage Gericke som tjänstgjort vid den sydafrikanska legationen i Stockholm under tiden 16 juli 1983 - 31 oktober 1986.
I september 1991 rapporterade legationen i Pretoria att man ställt frågan om Griebenawer till en pålitlig kontakt, som kände till personer som tidigare arbetat inom den sydafrikanska säkerhetstjänsten. Kontakten hade nu återkommit med beskedet att namnet var bekant.

Så - den man som till slut stämplades som informationssvindlare hade rätt på det två viktigaste punkterna: namnen på de två personer som kanske tvingade/eller köpte honom in i gruppen som planlade och genomförde mordet på FN:s fredsmäklare och Sveriges statsminister Olof Palme: The Uppsala group.
Åter till förstasidan!

 
(100208) I natt vaknade jag vid tretiden och fick klart för mig en sak: hur galen den där Heine Hüman än kan anses vara så är det telefonsamtalet - det s k Brommanumret - alldeles efter mordet som ger hela grejen bärighet.

Faktum är att jag inte ägnat det här särskilt stor uppmärksamhet. Men nu är läget ett annat. Var han en i Uppsalagruppen?

Det verkar som om brommasamtalet egentligen i Palmeutredningen har betraktats som kuriosa. Har man/NI, jag riktar gärna en fråga trots vetskapen om att inte få något svar - Har ni verkligen grävt vidare på de uppgifter som kom från min kollega Olle Alsén på Dagens Nyheter - i mars 1990? Vi har genom åren haft en del kontakt med varandra och med viss envishet dragit lite åt olika håll men med samma ambition att komma närmare sanningen.

Jag hade redan glömt vad jag drömt om innan jag vaknade. Något kändes starkt och irriterande. Så insåg jag att det bästa Olle gjort var att avslöja att det fanns samma nummer på Uppsalaområdet som i Stockholmsområdet och att någon som verkligen hade ett budskap om mordet på Sveriges statsminister i upphetsningen slagit fel riktnummer.

Jag rusade upp men lyckades på något sätt avstå ifrån att väcka hela huset mitt i natten med denna konklusion. De skulle ändå inte förstå.

På väg till datorn ställde jag mig frågan : Vad har PU och Säpo gjort åt detta?

I GK:s betänkande sopas det här undan på fem rader. Jaha, det är vad PU tagit fram. Ett konstaterande att tipset kommit in men sedan helt enkelt avstått ifrån att följa spåret ( Christer Pettersson var väl för fan inte i Uppsala?) I det läget ställer jag mig ändå frågan: är jag vaken?

Jag behöver inte offra energi på att rikta kritik mot dåvarande PU. Det finns starka ord i GK om spår som helt enkelt lämnats utan åtgärd. I utredningen av ett statsministermord! Nu vaknar jag.

Jag går upp och skriver artikeln här intill. Herregud, om det nu fanns en Uppsalagrupp - och visst tyder mycket på det - så är ju den här felringningen oehört stark. Riktad till Heine Hüman, f d sydafrikansk agent boende i Björklinge två mil norr om Uppsala. En i Uppsalagruppen? Är det verkligen så att ingen i PU eller på Säpo reagerat på att detta nummer kunde kopplas till en oerhört inblandad informatör, desinformatör eller t o m medverkande i attentatet som Heine Hüman? Samtalet är registrerat hos Televerket - och det kom 14 minuter efter mordet! Men till ett 08-nummer i stället för det avsedda 018-nummer.

Vad som inte framgår i PU och GK är att numret alltså gick till klubbhuset för en organisation i Björklinge dit Hüman hade nycklar. Grannarna har uppgett att det pågick en del konstiga saker där men fick aldrig klart för sig vad det handlade om. Vilken organisation? PU lär som vanligt inte svara om jag frågar - det pågår ju en mordutredning. Men har PU verkligen besvärat sig med att närmare undersöka detta?

Uppgifterna om Uppsalagruppen är enligt min mening bland det hetaste som kommit fram i utredningen av mordet på Olof Palme. Men - javisst ja, det är jag ju ganska ensam om att tycka. Okunskapen om den 24-åriga Palmeutredningen är numera bland mina kollegor stor. De har kört fast i Christer Pettersson-sörjan.

Tänk om jag (13 år på Aftonbladet och 20 år på Expressen) fått bara ett möjligt trovärdig tips om att en svensk grupp låg bakom mordet på Olof Palme så hade jag slagits för både förstasidan och löpet - flera dagar i rad. Här finns verkligen rysansvärda uppföljningar.

Men vad fan... vi har ju en kronprinsessa som ska gifta sig...

Skickar gärna en hälsning till kollegorna. Kolla lite i klippen från den tiden Sigge Ågren och Sigurd Glans ledde de här båda tidningarna...
Nej, nu är jag tydligen morronsur mitt i natten.

Innan jag somnar om vill jag gärna påpeka att den här nya vändningen faktiskt inte handlar om gärningsmannen; en Gunnarsson, en Pettersson, en Thieme, en Wedin, en Allen, en White... ett redskap, med andra ord.

Det är ett annat kapitel och så här långt efter mordet borde det inte heller för att komma vidare vara det väsentliga i Palmeutredningen Den framkomliga vägen måste vara att söka efter svaret på frågan: Varför mördades Olof Palme? I det svaret, hur sannolikt det nu kan bli, ligger möjligheten att avslöja motivet och därmed också anstiftarna. Och som bonus få fram gärningsmannen.

Men alla vill inte förstå det. Jag har fått en mängd mail där man frågar mig hur jag kan få en svensk, en chilenare, en amerikan och en sydafrikan att trängas på mordplatsen och gemensamt avlossa två skott mot Palme. Det låter som början på en rolig historia... men jag har inte kommit på poängen än. Kan du hitta en sådan så skicka gärna in den...

Jag återgår till sängen. I stället för att räkna får räknar jag säkerhetstjänster... CIA, DINA, BOSS, SÄPO ... cia...dina...boss...säpo... zzzzzzzzzzz...

Jag har i mitt material namn, kombinationer, uttalanden som visar att det finns en kedja som håller ihop dem. Och för de som kan något om säkerhetstjänsterna i västvärlden under kalla kriget vet att de samarbetade - samarbetar - styrda av den amerikanska underrättelsetjänsten Central Intelligence Agency (CIA). Så kanske det ligger något i det där med att Hüman skickade ut desinformation, att han var en informationssvindlare - vilket i och för sig är ett spår i sig själv. Som tack för jobbet fick han en fristat på en ort utanför Miama i Florida tillsammans med pensionerade f d säkerhetsagenter under annat namn och säkert med ett fett bankkonto.

Godnatt - tänker än en gång på att den som sköt är ganska ointressant. Tills man får tag i honom...

Leopoldblogg tar gärna emot kommentarer
men endast som e-post.