Detta är en sida ur LEOPOLD REPORT besökare från ca 50 länder varje månad

 

På den här sajten publicerar vi kapitel för kapitel boken
Han sköt Olof Palme
av kriminalinspektör Börje Wingren och journalisten Anders Leopold.

 

Åter till startsidan

Börje Heeds förord som visar att han efter att ha läst utredningsmaterialet i manuskriptform delade Wingrens uppfattning om vem som mördade Olod Palme.

Börje Wingrens inledning i vilken han ger en sammanfattning av konflikten mellan spaningsledning och förundersökningsledaren, vilken bidrog till ett kaos som allvarlig skadade hela mordutredningen.

Kapitel 1. En teater eller biograflokal är numera ett klassiskt gömställe efter ett statsmannamord. Oswald försökte gömma sig på en teater efter mordet på president Kennedy. 45 minuter efter mordet på Olof Palme kommer en man insmygande på Saga-biografen på Kungsgatan...
Kapitel 2. Om en bok, ett manuskript och anonyma brev som berättar mycket om dess författare.
Kapitel 3. Först ljög biografpersonalen för att dölja att de hade vinfest på arbetstid. Det fick förödande inverkan på utredningen.
Kapitel 4.
För många Grand-män - Mårten Palmes vittnesmål.
Kapitel 5. Victor Gunnarsson inför vittnen alldeles före mordet: I Sverige kan man bli skjuten i ryggen.
Kapitel 6. Han kunde inte förklara på vilket sätt högerhandsken hade försvunnit.
Kapitel 7. Är det bara fantasier, eller lögner, eller tror han - ovetande om vilka som ligger bakom mordet - att han styrker sin position genom att namnge tre CIA-agenter som han påstår sig känna?
Kapitel 8. Hon vittnar om att mannen som kom in på biografen 45 minuter efter filmens början var Gunnarsson.
Kapitel 9. Förhörsledaren: "Jag kan inte se annat än att vittnena placerar honom på mordplatsen".
Kapitel 10. Han hade sin stamkrog mitt emot Olof Palmes bostadsdörr på Västerlånggatan.
Kapitel 11. Under sängen låg en teckning: en gravsten med ett P och en fredsduva. Han nekade till att ha ritat den.
Kapitel 12. Ur den fullklottrade årskalendern hade han rivit bort mordveckan.
Kapitel 13. Mustaschtricket som misslyckades - och blir ett starkt indicium.
Kapitel 14. Hans rock hade spår av krutstänk.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kerstin Johansson är det första vittnet under morddagen som beskriver Victor Gunnarsson som en aning skäggig. Om han sett ut som vanligt - som han hävdar - hade hon givetvis i stället observerat den markanta mustaschen. Men under förhöret nämner hon inte ens en mustasch. Victor Gunnarsson är en aning skäggig och har rakat bort sin mustasch - vilket han hela tiden förnekar. Åter till texten

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 




 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

KAPITEL 15

HAN SPELADE SVENSK-AMERIKAN OCH
FICK ETT HATUTBROTT MOT SOVJETUNIONEN

Det var inte ofta Kerstin Johansson samtalade med folk på
T-banan. För det mesta satt hon där som alla andra med en
aning stel, frånvarande blick riktad ut genom fönstret för
att slippa få ögonkontakt med någon av medresenärerna.
Men den här fredagen, den sista dagen i februari 1986,
kändes det annorlunda när den trevlige, en aning skäggige
mannen bredvid henne plötsligt började prata med amerikansk
brytning. Kanske var det just det som gjorde att hon inte
helt ignorerade honom.
Han sa han hette Vic Gunnison och bodde i Norsborg, samma
område som hon själv. Han var visserligen född i Sverige men
hade större delen av sitt liv bott i USA. Det var skälet
till att han bröt.
Kerstin skulle bara den korta sträckan till Skärholmen
för att uträtta några bankärenden. Klockan var omkring 14.00
när T-banetåget lämnade Hallunda, och några minuter senare
var framme i Skärholmen.
Vic Gunnison hade inte sagt i vilket ärende han var ute
men han steg också av vagnen och följde henne in i centrum.
Där frågade han om hon ville följa med och käka en bit på
Tempos restaurang, och utan att reflektera över vad det kunde
innebära sa hon ja.
Han åt en bit mat och hon drack en kopp kaffe, och de
pratade ganska ytligt om sina liv som främmande människor
gör när de träffas första gången och vill ha kontakt, men
ändå hålla sig avvaktande. Men ganska snart kom de varandra
så nära att de bytte telefonnummer. Hon märkte att han var
väldigt intresserad av politik och samhällsfrågor, och de kom
att prata om de höga skatterna i Sverige jämfört med USA.
Plötsligt insåg Kerstin Johansson att hon inte skulle
hinna till banken. De enades om att det måste finnas flera
banker i centrala Stockholm som hade öppet till klockan 18
så de beslöt att fortsätta resan tillsammans.
Kertin Johansson tyckte att hon fått fin kontakt med Vic
Gunnisson. Han var en intressant typ, verkade intelligent och
världsvan och kanske tänkte hon att det kunde vara en
förbindelse att bygga vidare på.
Men på den fortsatta resan raserade han allt. Högröstat
övergick Vic Gunnison till att kritisera kommunismen, och då
framför allt Sovjet. Han varvade upp sig så hon försökte få
honom att tysta ner rösten. Men det var som om han inte
hörde. Det var vad hon vill kalla rent hatprat.
Hon tyckte han började verka underlig. Ändå hade han inte
druckit någon öl eller sprit till maten. Han blev direkt
aggressiv och stirrade på folk runt om dem så hotfullt att
det troligen inte fanns någon som ens skulle våga
invända mot vad han sa.
Kerstin Johansson tyckte situationen blev riktigt
obehaglig. Både på grund av hans uppträdande och den
uppmärksamhet det drog med sig, men också för att hon inte
delade hans politiska uppfattning. Kanske var det hennes
blygsamma invändningar som på ett oförklarligt sätt lockat
fram hans aggressioner.
Under den mera sansade delen av deras samtal hade han
sagt att han skulle åka vidare till Hjorthagen. När därför
tåget någon gång mellan 16.00 och 17.00 anlände till
T-centralen, skyndade hon sig ut ur vagnen utan att ta något
ömt farväl som hade visat att hon ville träffa honom igen.
Då reste han sig också och kom efter fram till dörren.
Hon snäste åt honom något om att han ju sagt att han skulle
vidare till Hjorthagen, sedan försvann hon in i den tryggt
anonyma folkströmmen bort från T-banetåget. Hon fick aldrig
klart för sig om han steg av eller åkte vidare.
Kerstin Johansson är ett fingerat namn. Det här är hennes
berättelse om mötet med Victor Gunnarsson. Vi behöver inte
sväva i tvivelsmål om att det verkligen var honom hon
träffade på. Förutom namnet Vic Gunnison gav hon det
sedvanliga signalementet på Gunnarsson denna fredag den 28
februari. Hon berättade för övrigt om väskan så här:

Den var något större än en handledsväska men något
mindre än en fotoväska. Den var försedd med en rem som han
virade runt handleden. Väskan var mörk till färgen och
verkade något begagnad. Den verkade fylld med något som
putade ut.

När jag fjorton dagar efter denna händelse frågar Victor
Gunnarsson om han rakt och enkelt kan tala om vad han gjorde
på fredagseftermiddagen så är han på sin vakt. Han svarar
undvikande utan att binda upp sig med något påstående. Han
har nu lärt sig att jag kan överraska honom med någon styrkt
uppgift som får honom av linan, som jag brukar säga. Därför
vågar han inte komma med något konkret svar.

G: -Ja, jag har väldigt svårt att komma ihåg vad jag
gjorde på fredagen... över huvud taget den helgen och
veckan.
F: -När du åkte in till stan den där dagen, var
det något speciellt som hände?
G: -Nehej, jag kan inte minnas. På vägen in, menar du,
eller...?
F: -Ja.
G: -Nehej, jag kan inte minnas någonting speciellt som...
F: -Inget speciellt alls?
G: -Nej, det var nog en vanlig resa, tror jag. Men det är
möjligt att det har hänt... men jag tror inte det.
F: -Du åkte direkt från Hallunda och in till stan?
G: -Ja, som vanligt. Jag brukar åka rätt ofta där.

Nej, han låter påskina att han inte minns. Trots att det
var en mycket speciell dag som han haft anledning att
fundera över många gånger. Efter en stund säger jag rakt på
sak:

F: -Vi har hört en kvinna som heter KJ. Känner du till det
namnet?
G: -Jaaaaaaa, K...K? Det låter så där bekant, men jag har
svårt att placera henne.

Nu när jag talat om för honom vem han träffat, klarnar
minnet. Han inser också att det inte lönar sig att förneka
allt kvinnan har sagt. Men han vill inte påstå att han var
aggressiv på något sätt.
Härmed går vi nu vidare i tidsschemat. KJ, alias Kerstin
Johansson, kan berätta för oss att Victor Gunnarsson var
inne i Stockholms city före klockan 18.00. Hon ger oss också
en bild av den märkliga aggressivitet som flera vittnen
beskriver bemäktigar sig Gunnarsson när han ger sig in på
politiska resonemang och får mothugg. Vi återkommer till
detta.
Vad som däremot är en pålitilig tidsuppgift är
Gunnarssons korta uppdykande på café‚ Chopin på Stureplan.
Där pratar hans tidigare studiekamrat MB med honom ganska
exakt 17.00.
Själv säger han att han gick direkt från T-centralen till
Mon Cheri och kom dit mellan 17.30-18.00.
Vi har servitören SO som tror att Gunnarsson kom vid denna
tidpunkt men sedan inte har klart för sig när han gick ut
och in. Där finns också en servitris som känner Victor
Gunnarsson och som påstår att hon inte sett honom alls
fredagen den 28 februari.
Förhörsprotokoll med biträdet AA:

Aktuell kväll arbetade hon mellan 16.00 - 00.30 och
påstår med bestämdhet att hon icke sett Gunnarsson och kan
inte heller påminna sig att hon pratat med honom trots att
hon tjänstgjorde i kassan vid serveringen. Hon säger: 'Han
borde väl vid något tillfälle ha kommit fram och pratat med
mig det brukade han ju göra vid andra besökstillfällen'.

Vi vet att Gunnarsson besökte Mon Cheri flera kvällar
under sportlovet. Det kan innebära att SO på en punkt har
fel, nämligen att Gunnarsson kom vid 18-tiden. Däremot har
han rätt när det gäller de tre flickorna. Kanske blandar han
samman sina iakttagelser - de är ju något otydligare vid
första förhöret.
Faktum är att plockar vi bort servitörens vaga uppgift om
ankomsten till Mon Cheri, så finns det ingen som kan berätta
något om Victor Gunnarsson från omkring 17.00 till 21.30.
Klockan 20.30 kom makarna Palme ut på Västerlånggatan
och promenerade ner till T-banestationen vid Mälartorget.
Bakom sig hade de med stor sannolikhet Victor Gunnarsson.
Först när de kommit in på biografen Grand omkring 21.00
kunde Gunnarsson ta det lugnt. Han valde att gå ner till café
Mon Cheri dit han anlände mellan 21.15 och 21.30 och slog
sig i slang med de tre flickorna.
Sedan då? Efter den kritiska tidpunkten 22.45 fram till
23.30, då ingen sett denne kontaktsökande person, och han
själv säger att han antingen har åkt hem eller gått till
McDonalds och köpt en hamburgare: går han på Rigoletto,
eller är det han som dyker upp drygt 40 minuter för sent på
Saga?

F: -Du köpte biljett på vanligt sätt i biljettluckan?
G: -Javisst, jag köpte inte från någon annan, det minns
jag. Det har jag inte gjort på väldigt länge.

Rigoletto är hans favoritbiograf, det har han sagt
tidigare, någon av de sju biograflokalerna visar alltid film
som han vill se.
Men biljettkassörskan känner han inte igen, trots att han
kom sent. De hade haft anledning att prata med varandra. Han
minns inte heller vilken lokal han gick in i, men att det var
Rocky 4 som gick där.

F: -Du har också talat om för mig att när du kom in i
lokalen så kom du sent... du berättade att det var omkring
halvbesatt eller trekvartsbesatt.
G: -Ja, det kan ha varit trekvarts eller mer.
F: -Trekvart och mer?
G: -Ja, det kan det ha varit. Jag räknade dom inte.

Men han har för sig att det var rätt mycket folk och att det vällde ut
folk när filmen var slut.

F: -Jag vill fortfarande att vi inte pratar i munnen på
varandra. Vi kan gärna skoja och skämta, men då stänger
vi av maskinen. Det rör sig om biografen Rigoletto på
Kungsgatan som denna dag mycket riktigt visade 'Rocky 4'.
Vi har pratat med personalen, med kassörskan som är den
enda som sålt biljetter till denna föreställning. Hon minns
den här dagen mycket, mycket bra, därför att hon var mycket
ledsen. Hon hade nämligen tidigare på dagen fått avliva sin
hund så hon kände sig deprimerad och var därför glad över
att någon pratade med henne. Hon är till ett hundra procent
säker på att det endast kom två stycken människor för sent
till denna föreställning av 'Rocky 4'... om man kan kalla det
för sent. Det var en man och en kvinna.
G: -Det kan hända att jag köpte biljetten före också.
F: -Det är mycket möjligt men du har ju själv fått
beskriva hur det gick till och jag hemställer än en gång att
vi inte pratar i munnen på varandra. Nu försöker jag
redogöra för vad hon har sagt. Hon har alltså sålt två
biljetter till ett par som kom lite grann sent till
föreställningen. Hon förbarmade sig t o m över dem och
öppnade åter kassan som hon stängt i direkt anslutning till
att filmen började. Sedan vill jag tala om för dig att
'Rocky 4' sändes i Rigolettos stora salong, alltså den
allra största biograflokalen som finns, den rymmer 1 201
personer.
G: -Ja, du vet jag sa att det var 1200 som vällde ut.
F: -Och du har sagt att det var mycket folk som vällde ut,
det är alldeles rätt, ja, men då kanske jag kan överraska
dig med att denna föreställning besågs av 103 personer, den
minsta besöksfrekvensen som har funnits på 'Rocky 4'.
G: -Det är möjligt.
F: -Är det också möjligt?
G: -Ja, det är väl inte omöjligt. Jag har inte kollat det.
Jag har för mig att det var rätt mycket.
F: -Nej, men som jag talar om för dig så har jag kollat
det och jag kollade mot dina lämnade uppgifter som går stick
i stäv med de riktiga.

Victor Gunnarsson försöker nu med en serie virriga bortförklaringar.
Sanningen är den att vi ska tro på kassörskan, hon har inte sålt någon
biljett till Victor Gunnarsson. Han var inte på 'Rocky 4' på kvällen den
28 februari. När han hörs den 28 april har han i stort sett avskrivit
Rigoletto.

F: -Kan du ha sett 'Rocky 4' den här kvällen?
G: -Ja, vi har ju pratat om det förut, Wingren och jag,
att det kan vara möjligt att jag inte såg den på fredagen.
Det kan ha varit på torsdagen, men det kan ha varit på
söndagen också, att jag såg just den filmen.

Det var när jag plockade fram kassörskan som inte sålt
någon biljett till Gunnarsson som han började dra sig ur
besöket på Rigoletto.
Och det här är inte bra för honom, det inser han så
småningom själv. För nu är det inte bara från 22.45 till
23.30 han är osynlig för omvärlden utan ända fram till
omkring 01.00 då han med absolut säkerhet träffar pojkarna
på McDonalds.
Kanske ändå inte riktigt osynlig, för mycket talar för
att det verkligen är Gunnarsson flickorna på Saga ser komma
in omkring 23.40.
Detta vill han inte på något sätt kännas vid, så när han
två år senare kommer ut med boken om mordet så har han gått
tillbaka till Rigoletto-versionen.

Jag hade bestämt mig för att se 23.30-föreställningen av
'Rocky 4' på Rigoletto...

Han insåg så småningom att denna version var den enda
tänkbara om han ville försöka förklara hur kvällen förflöt efter
besöket på Mon Cheri.
I och med att vi lyfter bort honom från Rigoletto, ökar möjligheten
att det var han som kom in på Saga. Han har ju ingenting att komma
med som styrker vad han gjorde ute på stadens gator den här tiden
om han inte satt på en biograf. Men Saga vill han inte höra talas om.

G: -Jag kan inte minnas att jag varit just på någon film
på biografen Saga, det kan jag inte minnas. På väldigt länge
alltså.
F: -Kan du ha varit där denna fredagen?
G: -Jag har sagt förut att det kan tänkas att jag varit
och växlat pengar men det tror jag inte att jag har gjort.
Det är inte omöjligt, alltså, men jag kan inte erinra mig
det.
F: -Det är du helt säker på?
G: -Du har försökt pressa mig på det förut, trots att du
pressar mig kan jag absolut inte... jag kan komma ihåg att
jag inte har varit där. Om du frågar mig om jag var på café
Opera en av dom här kvällarna kan jag säga helt säkert att
jag har varit där en måndagkväll.
F: -Försök och håll dig till sak, Victor!
G: -Ja, men det har med minnet att göra.
F: -Försök att hålla dig till sak.
G: -Det finns vissa minnesluckor. Man kan komma ihåg
vissa saker och jag kan inte komma ihåg att jag varit på
någon bio... någon film på Saga. Jag har absolut inte varit
där på senare tid och det kan jag titta dig i ögonen på, det kan
jag titta hela världen... jag menar en TV-rättegång om jag
bli oskyldigt dömd på grund av minnesförlust....

Vi lämnar nu Victor Gunnarssons biobesök. Vad vi har fått svar på,
bl a med hjälp av kassörskan, är att han inte varit på Rigoletto utan
sannolikt, med stöd av vittnesuppgifter och utpekande vid konfrontationen,
kom in på Saga omkring 23.40.
Men kanske är ändå det viktigaste att Gunnarssons biobesök ligger så
många minuter efter mordet på statsminister Olof Palme att han har hunnit
lämna mordplatsen och snurra runt i området, innan han slutligen
gömt sig på en av de två biograferna.

Kapitel 16

Till startsidan

Till sidans början