Detta är en sida ur LEOPOLD REPORT besökare från ca 50 länder varje månad

 

På den här sajten publicerar vi kapitel för kapitel boken
Han sköt Olof Palme
av kriminalinspektör Börje Wingren och journalisten Anders Leopold.

 

Åter till startsidan

Börje Heeds förord som visar att han efter att ha läst utredningsmaterialet i manuskriptform delade Wingrens uppfattning om vem som mördade Olod Palme.

Börje Wingrens inledning i vilken han ger en sammanfattning av konflikten mellan spaningsledning och förundersökningsledaren, vilken bidrog till ett kaos som allvarlig skadade hela mordutredningen.

Kapitel 1. En teater eller biograflokal är numera ett klassiskt gömställe efter ett statsmannamord. Oswald försökte gömma sig på en teater efter mordet på president Kennedy. 45 minuter efter mordet på Olof Palme kommer en man insmygande på Saga-biografen på Kungsgatan...
Kapitel 2. Om en bok, ett manuskript och anonyma brev som berättar mycket om dess författare.
Kapitel 3. Först ljög biografpersonalen för att dölja att de hade vinfest på arbetstid. Det fick förödande inverkan på utredningen.
Kapitel 4.
För många Grand-män - Mårten Palmes vittnesmål.
Kapitel 5. Victor Gunnarsson inför vittnen alldeles före mordet: I Sverige kan man bli skjuten i ryggen.
Kapitel 6. Han kunde inte förklara på vilket sätt högerhandsken hade försvunnit.
Kapitel 7. Är det bara fantasier, eller lögner, eller tror han - ovetande om vilka som ligger bakom mordet - att han styrker sin position genom att namnge tre CIA-agenter som han påstår sig känna?
Kapitel 8. Hon vittnar om att mannen som kom in på biografen 45 minuter efter filmens början var Gunnarsson.
Kapitel 9. Förhörsledaren: "Jag kan inte se annat än att vittnena placerar honom på mordplatsen".
Kapitel 10. Han hade sin stamkrog mitt emot Olof Palmes bostadsdörr på Västerlånggatan.
Kapitel 11. Under sängen låg en teckning: en gravsten med ett P och en fredsduva. Han nekade till att ha ritat den.
Kapitel 12. Ur den fullklottrade årskalendern hade han rivit bort mordveckan.
Kapitel 13. Mustaschtricket som misslyckades - och blir ett starkt indicium.
Kapitel 14. Hans rock hade spår av krutstänk.
Kapitel 15. Han spelade svensk-amerikan och fick ett hatutbrott mot Sovjetunionen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Anders Leopold:
1988 lämnade jag till Palmeutredningen ett sammandrag av Victor Gunnarssons opublicerade manuskript som på olika väger kommit i mina händer. Den 7 april 1986 skulle Olof Palme resa till Sovjet och möta Gorbatjov.
Victor Gunnarsson skrev så här i ett manuskript drygt ett år efter mordet på Palme - här återgivet i några korta sammandrag:

"Kennedy visste att när ett land hade tagits över av kommunismen fanns det sällan någon återvändo... Det är otänkbart att Soviet-republiken kan leva sida vid sida med de imperialistiska staterna under någon längre tid. En av dem måste till slut triumfera... Inne i östzonen är det angiveri som har fått människorna att ge upp... Detta accepteras och omhuldas framförallt av socialismen som smygande försöker bryta ner familjen... Samtidigt de-moraliserar man Finland och Sverige inifrån via socialistisk agitation... Även om jag personligen visste att Palme var liksom djävulskt hypnotiserad av den ryska fredspolitiken... Om man (Sovjet) kunde få Sverige och Västtyskland passiva och fredligt inställda mot Soviet och Warszawa-blocket så skulle man i en nära framtid kunna ockupera en stor del av Västereuropa..."

Jag återger det här för att ge en bild av Victor Gunnarssons inställning till kommunismen, socialismen och Olof Palme. Jag tar inte på något sätt ställning till hans åsikter.

Åter till texten

 




 

 

 

 

 

 

 

KAPITEL 16

Det chilenska vittnet:
"HAN HADE TÅRAR I ÖGONEN OCH UTTRYCKTE
SITT HAT MOT SOCIALISTERNA OCH OLOF PALME"
Enligt Andres Martinez vittnesmål sade Victor Gunnarsson att han
hatade Olof Palme och skulle kunna mörda honom.

Andres Martinez hade plågats under lång tid i den chilenska
juntans tortyrkammare. För honom var en plats i det svenska
samhället en plats i paradiset.
De människor som öppet bekämpade Pinochets
förtryckarregim var inte bara hans vänner utan också hans
hjältar. En av dem var den svenske statsminister Olof Palme.
När Martinez därför stötte på svenska medborgare, som
inte bara kritiserade Olof Palme utan också öppet visade ett
hat mot den svenske statsministern, blev han både ledsen
och förbannad.
I mars månad 1985 besökte Andres Martinez socialbyrån i
Orminge, en av Stockholms södra förorter. Vid
receptionsdisken stod en pratsam man som såg mycket trevlig
ut, han presenterade sig som Victor Gunnarsson, språklärare.
Han frågade Martinez om han ville lära sig svenska. Det
tackade den enbart spansktalande chilenaren med glädje ja
till.
Victor Gunnarsson tänkte starta en skola för invandrare
och lära ut svenska språket. Verksamheten kom också igång
under våren i Studiefrämjandets lokaler på Hornsgatan i
Stockholm.
Samtidigt fick Andres Martinez överta Victor Gunnarssons
lägenhet när denne bytte bostad, och det gjorde att de knöts
närmare till varandra och började umgås.
Andres kände sympati för Victor som var mycket öppen av
sig och alltid fick kontakt med en massa människor. Men
efter sommaren förändrades svensken. Hans uppträdande blev
obalanserat. Andres kunde inte förstå vad som hänt och fick
inte heller någon vettig förklaring.
I oktober fick Victor Gunnarsson sparken från
studiefrämjandet och började prata illa om den svenska
socialdemokratiska regeringen. Vid ett tillfälle sa han till
Andres att han hatade Olof Palme och skulle kunna mörda
honom.
Andres Martinez fick aldrig veta varför Victor Gunnarsson
sparkades från Studiefrämjandet. Men han förstod på Victor
att denne drabbats av en stor orättvisa, och att det kunde gå
så här i Sverige om man uttalade kritik mot regeringen.
Men Victor Gunnarsson gav ändå inte upp
språkundervisningen utan tog med sig sin grupp till
Kyrkan, där han använde sig av en av lokalerna utan
att ha prästernas tillstånd.
Han tog fem kronor per lektion av varje elev under de
första två veckorna. Hans motivering till detta var att
det inte längre fanns pengar till språkundervisning i det
här landet.
Andres Martinez umgicks under den här tiden mycket med
Victor Gunnarsson. När de var ute och promenerade ville
Victor nästan alltid gå i Gamla stan på Västerlånggatan. I
oktober passerade de Riksdagshuset i sällskap med en annan
invandrare - AO, han som hade haft Gunnarssons pilotjacka
och andra kläder hemma i sin källare och hjälpt honom att
frakta hem dessa dagen före mordet.
Då hade Olof Palme anlänt i säkerhetspolisens bil, vilken
Victor Gunnarsson känt igen. Han hade enligt Andres Martinez
sagt: 'Där kommer Olof Palme, son till en utlänning, en
kommunist i regeringen.' Andres tyckte det lät obehagligt
och han hade en känsla av att AO kände samma sak.
När Andres fick chockbeskedet att Olof Palme mördats,
tänkte han omedelbart på Victor Gunnarssons konstiga prat om
att han kunde döda den svenske statsminister. Andres måste
berätta för någon vad Victor sagt, så han vände sig till en
av de få han kände och litade på, D, ordföranden i Chilenska
socialistpartiet i Sverige. Båda två kände det som sin plikt
att försöka hjälpa till att få klarhet i detta vidriga
nidingsdåd. Men respekten för polisen och obehaget att
som invandrare i ett främmande land blanda sig i en så stor
händelse fick dem att tveka.
Till slut tog D kontakt med advokaten Sten de Geer som
tagit sig an en del invandrarärenden.
Den 14 mars kunde de Geer med hjälp av uppgifter i
massmedia identifiera den 33-årige man som anhållits
misstänkt för delaktighet i mordet som Victor Gunnarsson,
och då erinrade han sig vad D berättat om sin chilenske
landsmans umgänge med svensken.
Han kontaktade omedelbart spaningsledningen som skickade
polisinspektör Olle Rehn till den chilenska föreningen där
han träffade Andres Martinez. Rehn fick de uppgifter de
Geeer lämnat bekräftade, och den 19 mars gjordes ett
kompletterande förhör med Martinez av kriminalinspektör
Bengt Ödmark. Förhörsvittne och tolk vid förhöret var
Gunilla Sallhed.

Victor hade berättat för eleverna att han sökt pengar
till undervisningen och blivit mycket upprörd över att
regeringen vägrat honom dessa medel. Han sade att de kunde
minsann skicka pengar till sandinisterna (i Nicaragua) men
inte till en sådan angelägen sak som undervisning. Han hade
då tårar i ögonen och uttryckte sitt hat mot socialisterna
och Olof Palme. Han hade även sagt vid något tillfälle att
han 'var förberedd på vad som helst och att han var mycket
stark'.
På tal om undervisningen erinrar sig AM att som skrivprov
kunde de skriva: 'Olof Palme är lat. Om fem år kommer
ryssarna att invardera Sverige och vi sitter med armarna i
kors'.

Här lämnar vi Andres Martinez, som i verkligheten heter
något annat. Men jag gör det i alla fall med en stark känsla
av att det han berättat är sanningen. Han hade skäl att bli
upprörd över dessa grova attacker från Gunnarsson mot den man
som mycket aktivt stöttade oppositionen i Chile.
Vi återkommer till flera vittnesmål som belägger
Gunnarssons hatiska inställning till socialdemokraterna och
Olof Palme. Men just den här historien om Martinez pekar på
en viktig omständighet när det gäller motivet.

ok
Efter mordet har inte minst kriminalpsykologer talat om
den förfördelade mannen som utsatts för någon orättvisa i
det svenska samhället och därför genom mordet tagit hämnd på
makthavarna, de styrande i regeringen.
Victor Gunnarsson reagerade tydligen mycket starkt på
att han inte fick något anslag för språkundervisningen. Det
är också så att när han fick sparken från Studiefrämjandet
blev han arbetslös och hamnade i en så besvärlig ekonomisk
situation att han fick anlita socialtjänsten för att få ihop
till hyra och mat.
Han måste ha varit bitter även över att få lämna det
lärarjobb han från och till praktiserat.
Det egentliga skälet var hans uppträdande. Två anställda
på Studiefrämjandet berättar i följande förhör.

ME berättar att Gunnarsson var mycket populär bland
eleverna. Men han umgicks med dem mer än vad som ansågs
önskvärt för en lärare. Han var sällan i lärarrummet. Han
var mycket amerikaniserad och talade illa om Sverige. Han
arbetade med att bilda en förening som skulle heta Mex-
American eller något liknande.
Gunnarsson blev aggressiv när han inte fick som han ville.
När han blev bortkörd från Studiefrämjandets lokaler, där
han bl a olovligt använde telefonen, sade han: 'I've got
many friends in this city, and I can make life very
difficult and dangerous for you' ('Jag har många vänner i
den här staden, och jag kan göra livet svårt och farligt för
dig').

ME:s kollega ES i utdrag ur förhör nr 92:

Hon berättar om en episod sommaren -85, då det spelades
sydamerikansk musik på radion. Gunnarsson hade alltid uppträtt
lugnt, enligt ES uppfattning, men vid detta tillfälle
brusade han upp och skrek en massa reaktionära pamfletter:
'Det är bara en jävla massa kommunister i Nicaragua', och
att det var kommunistledarmarionetter som förstörde
Sydamerika. Hon uppfattade det som att Gunnarsson var besatt
av tanken att allt som var emot USA skulle utplånas. Hon
fick tanken att Gunnarsson måste vara tokig och att han
definitivt har två sidor.

Så här uppträdde alltså Victor Gunnarsson på
Studiefrämjandet vilket ledde till att han fick lämna jobbet
som vikarierande svensklärare.
Detta och avslaget på begäran om studiepengar kan vara
den tändande gnistan som leder fram till att han några
månader senare sätter sina planer i verket.
Som en mörk botten till detta mordmotiv ligger
Gunnarssons väldokumenterade Palme-hat. Men också
omständigheter som att socialdemokraterna vid denna tidpunkt
vann valet och blev kvar vid makten, vilket inte minst från
högerextremistisk sida betraktades som en oerhörd katastrof
för det svenska samhället. Och - kanske det avgörande - i
april skulle Olof Palme resa till Sovjetunionen.
För Victor Gunnarsson och hans gelikar kunde detta ses som
något av ett förräderi mot den demokrati som hållit
socialisterna kvar vid makten. Olof Palme var i dessa
extremisters ögon kommunismens handgångne man, den ledare i
väst som hade inflytande nog att kasta västdemokratierna in
i det kommunistiska fördärvet.
Victor Gunnarsson är... och jag citerar återigen ur den
socialdemokratiske ideologen och författaren Hans Hastes
sammanfattning sedan han läst Gunnarssons egna
skrifter:... en av de få som insett den dödliga fara
Sovjetunionen och den kommunistiska infiltrationen utgör för
Sveriges frihet och nationella säkerhet.
Han är en man kallad att utföra något stort, kanske att
rädda 'landet Sverige' ur det elände som främst Olof Palme
försatt det i.

Kapitel 17

Till startsidan

Till sidans början