Detta är en sida ur LEOPOLD REPORT besökare från ca 50 länder varje månad

 

På den här sajten publicerar vi kapitel för kapitel boken
Han sköt Olof Palme
av kriminalinspektör Börje Wingren och journalisten Anders Leopold.

 

Åter till startsidan

Börje Heeds förord som visar att han efter att ha läst utredningsmaterialet i manuskriptform delade Wingrens uppfattning om vem som mördade Olod Palme.

Börje Wingrens inledning i vilken han ger en sammanfattning av konflikten mellan spaningsledning och förundersökningsledaren, vilken bidrog till ett kaos som allvarlig skadade hela mordutredningen.

Kapitel 1. En teater eller biograflokal är numera ett klassiskt gömställe efter ett statsmannamord. Oswald försökte gömma sig på en teater efter mordet på president Kennedy. 45 minuter efter mordet på Olof Palme kommer en man insmygande på Saga-biografen på Kungsgatan...
Kapitel 2. Om en bok, ett manuskript och anonyma brev som berättar mycket om dess författare.
Kapitel 3. Först ljög biografpersonalen för att dölja att de hade vinfest på arbetstid. Det fick förödande inverkan på utredningen.
Kapitel 4.
För många Grand-män - Mårten Palmes vittnesmål.
Kapitel 5. Victor Gunnarsson inför vittnen alldeles före mordet: I Sverige kan man bli skjuten i ryggen.
Kapitel 6. Han kunde inte förklara på vilket sätt högerhandsken hade försvunnit.
Kapitel 7. Är det bara fantasier, eller lögner, eller tror han - ovetande om vilka som ligger bakom mordet - att han styrker sin position genom att namnge tre CIA-agenter som han påstår sig känna?
Kapitel 8. Hon vittnar om att mannen som kom in på biografen 45 minuter efter filmens början var Gunnarsson.
Kapitel 9. Förhörsledaren: "Jag kan inte se annat än att vittnena placerar honom på mordplatsen".
Kapitel 10. Han hade sin stamkrog mitt emot Olof Palmes bostadsdörr på Västerlånggatan.
Kapitel 11. Under sängen låg en teckningen: en gravsten med ett P och en fredsduva. Han nekade till att ha ritat den.
Kapitel 12. Ur den fullklottrade årskalendern hade han rivit bort mordveckan.
Kapitel 13. Mustaschtricket som misslyckades - och blir ett starkt indicium.
Kapitel 14. Hans rock hade spår av krutstänk.
Kapitel 15. Han spelade svensk-amerikan och fick ett hatutbrott mot Sovjetunionen.
Kapitel 16. Chilenskt vittne: Hans ögon tårades när han uttryckte sitt hat mot socialisterna och Olof Palme.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

KAPITEL 17

HAN STÅR MED EN MAGNUM I HANDEN

Finn mordvapnet och mordet på Olof Palme kommer att lösas.
Det tycks vara Palme-spanarnas sista hopp i dag. Endast
tekniska bevis och framför allt ett mordvapen kan leda till
ett avgörande i jakten på mördaren.
Jag anser att man är för pessimistisk. Indicierna mot
Victor Gunnarsson är förkrossande, det bör inte minst det
hittills redovisade materialet ge belägg för. Jag har sett
mördare fällas på betydligt vagare grunder.
Även om vi inte kan finna mordvapnet och knyta det till
Victor Gunnarsson är det viktigt - för att få en samlad bild
av hans möjligheter att begå mordet - att kunna fastslå att
han inte bara haft intresse av vapen utan också kunnat
skaffa ett.
Victor Gunnarsson kom från ett starkt frireligiöst
hem. Han var medlem i Immanuelskyrkan och deltog ofta i
gudstjänster i olika kyrkor. I den splittrade bild vittnena
ger av Gunnarsson finns ett starkt religiöst inslag, några
kallar honom religiös fanatiker.
Den kända sångerskan LA som sällskapade med Gunnarsson
under några månader vid årskiftet 1984-1985 säger under ett
förhör:

Mig har han gett frälsning.

Själv skriver han i sitt manuskript:

Varje enskild individ måste själv ta ställning till tron
på frälsaren. Med andra ord kan ingen leva på mammas och
pappas tro. Tron måste i stället springa fram från en fast
övertygelse, djupt rotad i hjärtat. Tro i hjärtat är en
förutsättning för goda gärningar, genom vilka en människa
får hjälp till kroppen och själen. Många har sagt mig, att
de skulle önska de hade min tro, som de tror ger mig
extraordinär styrka för själ och kropp.

Personligen bedömer jag hans religiositet som en sorts
täckmantel. Hans uppträdande under förhören och vittnenas
berättelser om hans agerande i olika sammahang - inte minst
jakten på det motsatta könet - beskriver en långt ifrån
gudfruktig Victor Gunnarsson.
Med detta vill jag ha sagt att Victor Gunnarsson inte av
religiösa skäl skulle avstå från att inneha och bruka ett
vapen. Detta trots att han själv vidhåller att den enda gång
han hållit i ett vapen var när han provsköt under
väktarutbildningen 1980. För övrigt ett yrkesval som
knappast rimmar med vad en religiös vapenvägrare antas satsa
på.
Den här bilden av Victor Gunnarsson tecknar en officer i
kustartilleriet, OB, som lärde känna Gunnarsson när han
flyttade till dennes hemort i södra Sverige på 70-talet.

F: -OB brättar med egna ord angående sin kännedom om
Gunnarsson. Varsågod och börja!
B: -Jag kom i kontakt med honom när jag flyttade till
Jämjö i början av 70-talet. Han gick under smeknamnet
Pump-ke. Det var ju ingen som tog honom direkt på allvar
när han kom med sina grejer...
-Jag träffade honom mellan jul- och trettondagshelgen
-85 - 86. Jag frågade honom om han var i Amerika
fortfarande och då sa han att han bodde i Stockholm. Vi kom
in på både det ena och det andra, och jag frågade honom vad
han gjorde i Stockholm. Han berättade att han var lärare och
tidigare hade jobbat för ett vaktbolag. Då sa jag till honom
att då får du väl bära vapen, för jag visste ju att han hade
haft vapenfri tjänst.
-Då började han prata om pistoler och han visste att jag
sköt en del. Han var hemma hos oss rätt ofta och han hjälpte
mig med en del översättningar, och så hade han ett gott öga
till min syster. Men det hade han ju till de flesta flickor,
om man säger. Men det var ingen av flickorna som direkt tog
honom på allvar.
-Vi pratade om vapen och jag sa att vi har ju odugliga
vapen här. Jag har en tjänstepistol 07:a, den är helt kass.
Då började han prata om amerikanska poliser som hade den och
den typen av pistol.
-Så berättade han att han hade en pistol, men det trodde
jag inte. Det tror jag inte på, sa jag. Jo, jag har en
riktig pistol, en kraftig sak. Ja, det är bra det, sa jag på
skämt till honom. Då kan vi ju byta pistol. Du kan ta min
gamla 07:a här, sa jag. För så pratade man med honom. Man
skämtade alltid, lite så där på skoj. Mest för att pressa
honom lite för man visste ju att han ljög och domderade
, så man tog honom inte på allvar. Jo, jag har en riktig pistol,
sa han. Ja, då kan vi väl ta och övningsskjuta så att jag
åtminstone kan få prova den, sa jag.
-Ahh, sa han. Jag har den inte här utan uppe i Stockholm.
Jag sa att han bara skojade och då grinade han. Det var
angående pistolen det.
F: -Vet du vad han hade för pistol?
B: -Nej, han sa att han hade en kraftig... magnum så det
var lite...Jag frågade hur han hade fått tag i den. Han gav
inget svar.
F: -Hade han nämnt magnum?
B: -Jag tror att han nämnde någon kraftig pistol om det nu
var magnum, det låter jag vara osagt.
F: -För kommer man in på magnum då är man mera inne på
revolver.
B: -Ja, just det. 38 eller 45 eller något liknande.
F: -Han sa aldrig någonting om att det var en revolver?
B: -Nej, det sa han inte. Revolver sa han väl inte. Det
kan jag inte minnas så...
F: -Sa han hur han fått tag i den här?
S: -Nej, jag frågade honom det. Det ville han inte ge
något svar på. Han hade ju varit lite överallt i Europa
också.
F: -Frågade du om han hade licens på den?
S: -Ja, det frågade jag också men det gav han inget svar
på. Han bara skrattade då.

Av det här vittnesmålet lär vi oss att Gunnarsson
verkligen önskade sig ett vapen.
Jag har berättat om ML som av nyfikenhet bodde hos
Gunnarsson under några dygn i oktober 1985. I
utredningsgruppen kallade vi henne för östråltantö med
syftning på att mycket av det hon berättade sannolikt var
rena påhitt.
Hon fångades in i Gunnarssons fantasivärld fylld av
CIA-agenter och mystiska kontakter med olika
spionorganisationer. I denna värld fanns också hans dröm om
att få en egen revolver.
Ur förhöret med ML:

F: -Du nämnde mycket tidigt här i samtalet om en revolver.
Kan vi ta om det en gång till? När talade han om revolvern,
var det i november eller senare?
L: -November, ja.
F: -Skulle han erhålla ett sådant vapen?
L: -Han skulle så småningom få en revolver.
F: -Pratade han något mer om revolvern? Storlek, kaliber?
L: -Nej, men han kallade den för revolver, inte pistol.
F: -Revolver?
L: -Den är något större, alltså. Det är inte någon k-pist
och inte någon pistol, utan det är en revolver.
F: -Men du minns tydligt och klart att han sa ordet
revolver?
L: -Revolver. Han skrattade också efter det. Han sa, jag
ska få en revolver så småningom.
F: -I vilket sammanhang pratade han om vapnet? Talade
han möjligtvis om en regeringsperson i Sverige, eller talade han
på annat sätt?
L: -Jag pratade med honom om allmän rädsla och han sa, jo,
jag ska få en revolver så småningom. Vad ska du ha den till?
frågade jag. Jag ska ha den och skydda mig själv, ha, ha,
ha, ha, skrattade han då. Han tyckte det var lustigt.

Det fanns också vapen i Victor Gunnarssons närhet.
Invandrade bulgaren GJ umgicks under några månader med
Gunnarsson. Ibland bodde han hos Gunnarsson, särskilt
när han hade trassel med sin familj. GJ var en av dem som
stod Gunnarsson så nära att vi fann det motiverat att göra
en husrannsakan hemma hos honom.
Teknikerna fann två vapen i GJ:s lägenhet, men först
sedan de monterat bort toalettstolen. Där låg en revolver,
dock inte av samma kaliber som mordvapnet. Under spisen
hittade de en pistol. Gunnarsson uppgav givetvis att han
inte kände till mannens olaga vapeninnehav.
I Gunnarssons digra adressregister finns ett namn som jag
reagerade mycket starkt för. TA, en grov brottsling som jag
själv förhörde, misstänkt för bl a människorov och tortyr.
Han dömdes senare till sex års fängelse.
TA och hans kumpaner kidnappade under 1986 ett par
personer och torterade dem i en lägenhet tills de tvingat av
dem stora summor pengar. Vid husrannsakan, där ett av offren
hittades skjuten, fann vi en magnum av samma kaliber som
vapnet som avfyrades mot Olof Palme.
Det var visserligen inte mordvapnet men att denne mycket
farlige man som spred skräck omkring sig i undre världen
fanns med namn och telefonnummer i Gunnarssons register
gjorde mig mycket nyfiken. Det kunde tas som ett tecken på
att Gunnarsson hade förbindelse med våra allra grövsta
brottslingar. Därför ville jag spara det avsnittet till ett
taktiskt lämpligt tillfälle - tyvärr så länge att jag aldrig
hann höra honom om sambandet.
Victor Gunnarsson säger alltså själv att den enda gång
han hållit i ett vapen var när han 1980 gick igenom en kurs
för väktare. Normalt kan en väktare sedan få tillstånd att
bära vapen i tjänsten.
Man kan ju tycka att det är förvånande om en person som
är djupt religiös och i det militära fått vapenfri tjänst
vänder sig till polismyndigheten för att få licens för en
revolver.
Det gjorde i alla fall Gunnarsson. Och han fick det här
svaret:

Angående ansökan om tillstånd att bära revolver i
bevakningstjänst.
En förutsättning för att tillstånd till vapeninnehav
skall meddelas är att sökanden gjort sig känd som pålitlig,
omdömesgill och laglydig.
Ni har av Karlskrona tingsrätt ådömts dagsböter för
vårdslöshet i trafik och brott mot vägtrafikkungörelsen i
juli 1979.
Med anledning av Er tidigare ansökan om förordnande som
ordningsvakt hos ABAB upprättades 1980-07-23 en promemoria
vari redovisas en referensundersökning angående Er
lämplighet som ordningsvakt. Av fyra tillfrågade personer är
ingen odelat positiv medan tre ifrågasätter om Ni besitter
tillräckligt gott omdöme.
Polisstyrelsen anser att den tvekan som uttryckts
beträffande Er lämplighet som ordningsvakt bör tillmätas
avgörande betydelse på föreliggande ansökan. Ni kan därför
för närvarande inte anses lämplig att anförtros vapen.
Polisstyrelsen överväger att avslå Er ansökan.

Jag tycker den här ansökan är bevis nog för att Victor
Gunnarsson inte alls var främmande för att bära vapen. Han
hade mycket väl kunnat klara sitt bevakningsuppdrag utan
revolver. Det här handlar alltså om hans egen uttalade vilja
att få ett tjänstevapen. Sedan tycker jag också att avslaget
från polismyndigheten ger oss ytterligare några viktiga
pusselbitar, när det gäller att bygga upp bilden av Victor
Gunnarssons person.
Nu låter vi honom själv komma till tals när han den 28
april hörs i avsnitt 5 om vapen.

F: -Du sa att du inte känner till så mycket om vapen. Men
du har tydligen någon skjututbildning i alla fall. Kan du
berätta om den, när och var du fick den?
G: -Jag vill minnas att själva utbildningen var bara någon
halvtimme, den praktiska delen av den. Den praktiska
delen... man stod kanske en halvtimme, 45 minuter högst...
F: -Mm, teoretiskt då?
G: -Ja, det var kanske att man pratade om hur man skulle
fatta vapnet och hur man tömmer magasinet. Det var en
väldigt kortfattad instruktion, väldigt kortfattad. Man
blir ingen säker skytt på den, det betvivlar jag att man
skulle kunna bli. Såvida man inte har sysslat med militärt
skytte och sysslat med smärre vapen.
F: -Och det har du alltså inte gjort?
G: -Det har jag inte gjort, nej.
F: -Under den här utbildningen, fick du då lära dig om
olika vapen, pistoler och revolvrar och skillnader och
sådant?
G: -Nej, det var inte mycket, hör du. Det var inte
mycket. Vad jag kan erinra mig nu var det mest revolver man
fick skjuta med några gånger. Det var inte någon längre
stund. Vi kan väl ha varit ute och snackat på fältet där vid
Kaknäs en eftermiddag eller förmiddag.
F: -Kan du redogöra för skillnaden mellan en revolver och
en pistol?
G: -Jag kan tänka mig att en revolver av själva namnet att
döma, rent språkligt sett, måste bestå av en del som kan
rotera. Det vill säga revolvera. Och en pistol kanske inte
har den möjligheten, den kanske har då två möjligheter...
F: -Om du ser dem framför dig, kan du se skillnaden?
G: -Om jag ser två sådana? Jag kan se sådana där gammaldags
grejer. Jag menar, det finns ju pistoler som de gör om sedan
40-talet och även långt tillbaka... Den tekniska skillnaden
kan jag inte avgöra. Jag vet inte mycket om pistoler.
F: -Du sa att du var ute på Kaknäs och sköt lite grann vid
den här skytteutbildningen på ABAB?
G: -Ja.
F: -Och det var ett tillfälle. Har du skjutit vid några
andra tillfällen, skjutbanebesök eller annat skytte då?
G: -Nej.
F: -Har du aldrig avlossat något skott över huvud taget mer
än vid det tillfället?
G: -Nej, det har jag inte behövt. Jag har en mun som jag
kan avlossa. Jag behöver inte gå på folks kroppar.
F: -Nej, man kan ju skjuta i andra sammanhang också.
G: -Jo, jo. Men jag behöver aldrig använda vapen för att
försvara mig eller använda vapen på något sätt. Jag har så
mycket annat att göra så jag behöver inte ha några sådana
hobbies.
F: -Ingen jakt och inget...
G: -Roligare att segla. Nej, jag var bjuden på jakt en
gång. Jag har en släkting som är bonde och han har jaktmark.
Han är en gammal pensionär.
F: -Har du själv någon gång haft något vapen?
G: -Nej, det har jag inte. Bara leksaker. Men jag har inte
haft speciellt mycket sådant heller för mor och far tyckte
inte man skulle ha sådana leksaker.
F: -Har din far eller någon annan i familjen något vapen?
G: -Farsan har sådana där gamla bössor, det är sådana där
gamla hagelbössor, kan jag tänka mig. Vet inte så mycket
om... jag tror man skjuter småvilt med dom. Farsan har aldrig
varit någon jägare. Det var väl morfar som sköt någon fasan
ibland.
F: -Om man säger ordet westernvapen vad lägger du in i det
för någonting?
G: -Ja, man har ju sett filmer. De använder colt också...
någon slags colt. Det finns väl olika modeller kanske. Jag
kan inte skilja på dom. En del blänker och en del är svarta,
kanske. Jag vet inte så mycket om... jag kan förstå
handlingen i filmerna men jag är inte expert på själva
vapnen eller modellerna.

Här vill jag inflika att hans sätt att glida undan i alla
fall är konsekvent. Han fäller ett omdöme och lägger till,
kanske. Han, som har sett mängder av våldsfilmer med t ex
Clint Eastwood - känd för sin magnum - spelar här apa. Det
var detta jag menade när jag påstod att den i vissa
sammanhang omvittnat intelligente Victor Gunnarsson stundtals
under förhören medvetet sänkte sig så lågt han kunde
för att ge ett direkt infantilt intryck. Han vet mycket väl
vad han talar om, ändå kommer sådana här kommentarer: öen del
blänker och en del är svarta, kanskeö eller öJag kan förstå
handlingen i filmerna men jag är inte expert på själva
vapnen eller modellernaö. Och hela tiden upprepar han: öJag
vet inte så mycket om... jag kan inte skilja på dom...ö.
Victor Gunnarsson som inte gör annat än springer på
Stockholms biografer försöker ge sken av att han inte
vet var Grand på Sveavägen ligger, och nu kan han inte ens
rakt på sak beskriva hur en revolver ser ut, som han, vilket
han trots allt tvingas antyda, har sett på film.
Han som ansökte om tillstånd att bära revolver som
väktare är i det närmaste komplett okunnig om handeldvapen.
Hur ska man kunna sätta tilltro till sådana uppgifter?
Nu förändras Victor Gunarsson, han blir både aggressiv
och förvirrad, när förhörsledaren går direkt på honom med
uppgifter som han förstår kommer från personer som känner
honom.

F: -Du har vid något tillfälle nämnt att du skulle ha
tillgång till något sådant här vapen av westerntyp.
G: -Det är inte sanning!
F: -Det är det inte?
G: -Nej! Och nu vet jag ju vem det är som har sagt detta,
att jag skulle ha sagt till honom att jag hade ett vapen
hemma i min lägenhet i Stockholm. Det skulle vara en
barndomsvän till mig påstod polisen i första förhöret. Det
kan... det är mycket långsökt att det kan vara en
barndomsvän...
F: -Vi behöver ju inte gå in på vem det är som har sagt
det utan snarare hur...
G: -Jo, men det är viktigt därför att för det första är
han inte trovärdig för han har gått och pimplat öl hemma i
min hemby. Och hans far är ganska mycket alkoholist. Så det
är inte... och jag vet vad han har, jag har många episoder om
honom om det bara gäller det. Så det är lögn och förbannelse
är det... nu blir jag arg!
F: -Får jag komma in nu. Vi har andra yttranden här också
då du skulle ha sagt att du snart skulle få en revolver.
G: -Nej!
F: -Det finns flera personer som har uppgivit att du har
sagt så.
G: -Nej, det är lögn! De är icke trovärdiga. Det är lögn!
Det säger jag på det bestämdaste. Det har jag sagt hela
tiden. Det är skitsnack!
F: -Det här är uppgifter som kommer från flera personer.
G: -Ja, det bryr jag mig inte om. Det kan komma från hela
världen, om det så kommer från miljoner så är det lögn i
alla fall. Det är bara ren...
F: -Du har aldrig sagt någonting sådant?
G: - Det har jag inte sagt. Det är hin håle som har sagt
det genom dessa människor. På ytan kanske de kan vara justa
människor, de kanske har ett rejält jobb, på ytan fungerar
allt bra för dom... Men det är hin håle som har hittat på
det... där har satan själv varit framme.

Ja, det är precis som förhörsledaren säger här en hel del
människor i Victor Gunnarssons omgivning som berättat om hans
intresse för vapen, om hans påstående att snart bli ägare
till en revolver. Själv svär han sig fri.
Mitt under mina förhör med Victor Gunnarsson får
spaningsledningen ett fotografi. Avsändare är en av
hans f d flickvänner.
Jag hinner bara kortfattat höra honom om detta foto som
han beskriver som en ploj.
På bilden står Victor Gunnarsson på en privat skjutbana i
Los Angeles med en revolver i handen, troligen en Magnum 357
- samma modell som användes vid mordet på Olof Palme.

Kapitel 18

Till startsidan

Till sidans början