Detta är en sida ur LEOPOLD REPORT besökare från ca 50 länder varje månad

 

På den här sajten publicerar vi kapitel för kapitel boken
Han sköt Olof Palme
av kriminalinspektör Börje Wingren och journalisten Anders Leopold.

 

Åter till startsidan

Börje Heeds förord som visar att han efter att ha läst utredningsmaterialet i manuskriptform delade Wingrens uppfattning om vem som mördade Olod Palme.

Börje Wingrens inledning i vilken han ger en sammanfattning av konflikten mellan spaningsledning och förundersökningsledaren, vilken bidrog till ett kaos som allvarlig skadade hela mordutredningen.

Kapitel 1. En teater eller biograflokal är numera ett klassiskt gömställe efter ett statsmannamord. Oswald försökte gömma sig på en teater efter mordet på president Kennedy. 45 minuter efter mordet på Olof Palme kommer en man insmygande på Saga-biografen på Kungsgatan...
Kapitel 2. Om en bok, ett manuskript och anonyma brev som berättar mycket om dess författare.
Kapitel 3. Först ljög biografpersonalen för att dölja att de hade vinfest på arbetstid. Det fick förödande inverkan på utredningen.
Kapitel 4.
För många Grand-män - Mårten Palmes vittnesmål.
Kapitel 5. Victor Gunnarsson inför vittnen alldeles före mordet: I Sverige kan man bli skjuten i ryggen.
Kapitel 6. Han kunde inte förklara på vilket sätt högerhandsken hade försvunnit.
Kapitel 7. Är det bara fantasier, eller lögner, eller tror han - ovetande om vilka som ligger bakom mordet - att han styrker sin position genom att namnge tre CIA-agenter som han påstår sig känna?
Kapitel 8. Hon vittnar om att mannen som kom in på biografen 45 minuter efter filmens början var Gunnarsson.
Kapitel 9. Förhörsledaren: "Jag kan inte se annat än att vittnena placerar honom på mordplatsen".
Kapitel 10. Han hade sin stamkrog mitt emot Olof Palmes bostadsdörr på Västerlånggatan.
Kapitel 11. Under sängen låg en teckningen: en gravsten med ett P och en fredsduva. Han nekade till att ha ritat den.
Kapitel 12. Ur den fullklottrade årskalendern hade han rivit bort mordveckan.
Kapitel 13. Mustaschtricket som misslyckades - och blir ett starkt indicium.
Kapitel 14. Hans rock hade spår av krutstänk.
Kapitel 15. Han spelade svensk-amerikan och fick ett hatutbrott mot Sovjetunionen.
Kapitel 16. Chilenskt vittne: Hans ögon tårades när han uttryckte sitt hat mot socialisterna och Olof Palme.
Kapitel 17. Han står med en Magnum i handen på FBI:s övningsbana i Los Angeles.
Kapitel 18. Anonyma brev med mordhot mot politiker och en mördares bekännelse.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 



 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

KAPITEL 19

HAN VAR ETT AV DE VIKTIGASTE VITTNENA
MEN UNDERKÄNDES PÅ FELAKTIGA GRUNDER

Natten till den 15 mars hade ID varit ute med sina
afrikanska vänner i Stockholm. När han kom hem på
morgonkulan var han så trött att han inte kunde somna. Han
tog en valiumtablett och försvann in i något som kunde
liknas vid medvetslöshet.
Det är förklaringen till att han några timmar senare -
klockan 9.50 - var omtumlad och yrvaken när kriminalarna
Uvemo och Gustavsson ringde på hans dörr.
Det kan också vara en av förklaringarna till att han inte
alls, när polismännen visade honom ett konfrontationsfoto
med bl a Victor Gunnarsson, kunde peka ut den man han
träffat mordnatten på Döbelnsgatan, en bit från den plats
där Olof Palme mördades.
ID är alltså det s k nyckelvittnet som fått se detta foto
dagen före valkonfrontationen med Victor Gunnarsson.
Jag har tidigare ingående beskrivit vad detta medförde,
nämligen att ID:s hundraprocentiga utpekande av Gunnarsson
vid denna valkonfrontation helt och hållet underkändes. Och
att förundersökningsledaren K G Svensson av den anledningen
drog tillbaka sin häktningsframställan mot Gunnarsson och
försatte honom på fri fot.
Jag har också tidigare citerat justitiekansler Bengt
Hamdahls påpekande - och vill gärna upprepa det - att

ID har uttalat sig på ett sådant sätt att fotovisningen
knappast kan antagas ha haft någon betydelse för hans
identifiering av Gunnarsson som den person han
sammanträffat med.

Jag hade inget med detta vittne att skaffa och saknade
för övrigt också befogenhet att kommendera ut kolleger för
att göra en fotokonfrontation med honom.
Däremot var jag helt upptagen med Victor Gunnarsson. När
valkonfrontationen med ID skulle genomföras begärde advokat
Gunnar Falk att få närvara. Jag fann det lämpligt att även
jag i egenskap av Gunnarssons förhörsledare gjorde det.
I K G Svenssons försök att trassla sig ur fadäsen att
släppa Gunnarsson i stället för att begära honom häktad
påstår han att ID fick flera ledande frågor.
Det finns knappast en antydan av det i protokollen.
Dessutom, som sagt, fanns Gunnar Falk med, och han hade
aldrig tillåtit något medvetet försök att påverka vittnet
till hans klients nackdel.
Vi går tillbaka till vad som hände kort före den 19 mars
då K G Svensson i min häktningspromemoria för första gången
fick klart för sig att vittnet ID fått se
konfrontationsfotot.
ID är totalt utslagen. Senare säger ID att han inte kan ha
varit vid sina sinnens fulla bruk, när han uppsöktes av
poliserna.
De konstaterar i alla fall i sin rapport:

Efter ett antal påringningar kom han och öppnade. Han
verkade yrvaken. Han hade tandkräm runt munnen.
Efter det vi blivit insläppta så satte vi oss i köket.
ID gick själv in på toaletten. Det verkade som om han
höll på med morgontoaletten.


Hans Holmér frågar sig i sin bok, varför ID inte redan
vid fotokonfrontationen pekade ut Gunnarsson när han var så
säker vid valkonfrontationen.
Jag har nämnt ett av skälen, hans tillstånd, som inom
parentes var sådant att i alla fall jag hade gått därifrån
och återkommit med denna viktiga fråga vid ett annat
tillfälle.
Det här kände naturligtvis inte Holmér till, inte heller
KG Svensson eller vi andra - vid det här tillfället. Vad vi
däremot vet nu är att Gunnarsson denna kväll var skäggig men
saknade markerad mustasch. Andra vittnen än ID som stött
ihop med mördaren mordkvällen har misslyckats med
identifieringen vid en fotokonfrontation. Skälet är att fotot
togs en dryg vecka efter mordet, och de som trott sig känna
igen Gunnarsson som mördaren kan ha tvekat just därför att
han då åter hade sin markerat svarta mustasch. Och det var
ju också hans avsikt med det s k mustaschtricket.
Däremot fanns det vittnen som vid en valkonfrontation satt
fingret på Gunnarsson, därför att de då fått en uppfattning
om hans kroppsbyggnad och rörelser. ID var en av dem. Han
såg Gunnarsson i helfigur mitt ute på gatan, han såg honom
gå och småspringa in på kyrkogården. Det skäggiga ansiktet
inkapslat i jackans kapuschong kunde han givetvis inte
identifiera. Därför är ID:s andra iakttagelser så mycket
viktigare, men det ansåg uppenbarligen inte K G Svensson.
När ID bl a inför mig och Gunnar Falk första gången
konfronteras med Gunnarsson pekar han ut honom på ett
sätt som jag efteråt betecknar som hundraprocentigt.
Nu är ID vaken och alert. Han känner igen den kraftigt
byggde mannen som lutade sig mot bilen, vars ansikte i det
svaga gatuljuset var dolt i ett dunkel bakom skäggstubb och
i skydd av en kapuschong. Han känner igen gången hos den här
mannen, vilken påminner om mannen som gick in på kyrkogården
och skyggt förflyttade sig från träd till träd, tills
vinternatten uppslukade honom. Det var en ansiktslös man,
men ID är säker. Mannens kroppspråk berättar tillräckligt
mycket för honom. Det ansikte han i all hast under
sömndrucket tillstånd sett på fotot har ingenting med den
här identifieringen att göra. Inte heller det mustaschprydda
ansikte han ser genom konfrontationsspegeln.
Vid detta tillfälle vet varken jag eller Falk något om
fotokonfrontationen dagen före. Det är skälet till
att K G Svensson får denna så övertygande rapport om ett
hundraprocentigt utpekande och bestämmer sig för att begära
Gunnarsson häktad.
När han sedan underkänner förhöret och tillsammans med
sin kollega Lage Carlström mycket riktigt drar slutsatsen
att ID måste ha sett ett konfrontationsfoto, tolkar han ID
fel. ID som är fransktalande kan svenska men inte
tillräckligt bra för att man ska kunna vara säker på exakt
vad han menar.
Men ID pekar troligen ut Gunnarsson redan från början -
innan denne ens gått fram till spegeln.
Ur detta protokoll:

F: -Kan du utpeka någon av dom här männen som
nu kommer fram en och en?
D: -(Ohörbart).
F: -Du behöver inte uttala dig utan du ser någon.
G: -(Ohörbart)...Nehej. Det är den mannen, därborta, där
borta som...

ID har upptäckt den man han redan nu har en känsla av är
den rätte. Vi kan inte av protokollet utläsa vem det är, men
han har nu enligt sitt eget sätt att se det nämnt en person,
ömannen där bortaö.

F: -Du behöver inte uttala dig förrän mannen kommer fram
här. Du kan vara tyst om du inte känner igen någon. Och du
talar om vem det är när han kommer fram och så säger du
numret.
D: -8...8.
F: -Var det åtta?
D: -8 ja.

ID har alltså inte sagt att det är 8 som är den rätte.
Bara bett att få se honom vid spegeln.
Därefter går 8 fram och jag frågar:

F: -Var det han?
D: -8 och... nehej (ohörbart).
F: -Det var inte 8?
D: -8 och den andra... 8 och den andra... andra, det är
andra.

Liksom många andra konfrontationsvittnen ska även ID ha
rätt att först välja mellan några tänkbara personer för att
senare helt kunna avfärda dem eller peka ut någon. Det är
exakt vad som sker här. Han säger nej till 8 efter att ha
sett honom där framme och påpekar nu att det är den andra,
troligen avser han ömannen där bortaö.
Andra kan ju också vara 2 därför vill jag att han
förtydligar detta - och ställer inte en avsiktligt ledande
fråga som K G Svensson vill få det till.

F: -Med den andra menar du nummer 2?
D: -Nummer 2.

Han bekräftar detta så klart att inte ens advokat Falk
har anledning att ingripa. Jag frågar honom om han med den
andra menar nummer 2 och det menar han.
Jag ska förtydliga. ID:s snabba kommentar: Det är den
mannen, därborta... där borta som...
råkar vara nummer 2.
Kanske tänker jag att han med den andra i själva verket
menar nummer 2 som är Victor Gunnarsson. Därför vill jag
att han förtydligar det. Han bekräftar alltså att ömannen
där borta... den andra... nummer 2 är den han identifierar.
Nummer 2, Victor Gunnarsson, får nu gå fram till spegeln
och detta är vad jag menar med den hundraprocentiga
utpekningen.

F: -Med den andra menar du nummer 2?
D: -Nummer 2!
F: -Är du säker på att det är nummer 2?
D: -Jag har träffat med honom.
F: -Det var den mannen?
D: -Ja (ohörbart).
F: -Nu är nummer 2 framme vid spegeln, är det han?
D: -Jag har träffat med honom.
F: -Är du hundraprocentigt säker på att det är han?
D: -Ja!

Tydligare kan det knappast bli.
Alltså, den här invandraren i Stockholm har själv dagen
efter mordet gett sig in i denna mordhistoria genom att
kontakta polisen och berätta vad han varit med om. Han har
inget annat motiv att sticka ut hakan än ren rättskänsla.
Han tror att han träffat på mördaren eller någon som vet
något om mordet och som ville fly från platsen.
När han sedan ställs öga mot öga med den här mannen - som
han tror är mördaren - blir han så rädd att vi måste placera
honom på okänd adress med polisskydd under en längre tid.
Den mannen tvekar inte ett ögonblick. Han pekar ut nummer
2 och det är Victor Gunnarsson.
Advokat Gunnar Falk (A) får nu tillfälle att ställa
frågor till ID:

A: -Du har sett hela gruppen män?
D: -Mm.
A: -Žr nummer 2 den man som du är hundraprocentigt
säker på stoppade dig?
D: -Det... han har stoppat mig.
A: -Jaha... de övriga männen, utesluter du dom?
D: -Jag känner inte dom.
A: -Nehej. Då har jag inga fler frågor.

Även Gunnar Falk får klara besked av ID.
Vi går nu över till den kaotiska upplösningen regisserad
av chefsåklagare K G Svensson.
Fyra dagar efter valkonfrontationen som jag beskrivit här
ovan får förundersökningsledaren K G Svensson veta att det
dagen före gjorts en fotokonfrontation.
Den högste ansvarige vet alltså inte ett dugg om detta.
Det kunde vara förklarligt om fotokonfrontationen med den
omtumlade ID hade gjorts i smyg. Men så var det ingalunda.
Om K G Svensson följt denna viktiga utredning med det ansvar
man hade anledning att kräva av honom, hade han redan den 15
mars kunnat läsa följande i Uvemo/Gustavssons rapport:

Efter detta samtal förevisas ID ett foto taget vid
valkonfrontationen 86 03 08 (det var när damerna från Saga-
biografen konfronterades med Gunnarsson. Förf.anm.) De är
numrerade från 3,4,5,6,7,8,9,10. ID plockar ut personerna
med nr 4 och 8 på bröstet såsom tänkbara personer som han
såg uppe på Döbelnsgatan den aktuella natten. Han kan ej
närmare precisera varför han plockat ut dessa två men han
tycker att dom liknar personen till storlek m m.

Detta protokoll låg i det färska utredningsmaterialet
mitt framför ögonen på den ansvarige
förundersökningsledaren. Och han hade inte upptäckt det.
Om han fortlöpande läst förhören med nyckelvittnet hade
det i alla fall medfört att han undvikit chocken när han
fick häktningspromemorian - och jag hade sluppit offra en
hel natt på detta arbete.
Men nu var han helt oförberedd. Han insåg att en
häktningsframställan med åberopande av detta vittnes
identifiering vid valkonfrontationen var dömd att
underkännas av rätten.
Hans handlande var på många sätt desperat. Han
kommenderade in nyckelvittnet för att öga mot öga
konfronteras med den man som misstänktes för mordet. Därmed
utsatte han det viktigaste vittnet för direkt fara genom att
visa upp honom för den misstänkte gärningsmannen. Och det
första Svensson avslöjar är vittnets riktiga namn. Jag har
under hela min polismannabana aldrig varit med om något
liknande. Tänk om det fanns medhjälpare där ute, personer
som utan tvekan skulle kunna undanröja det vittne som
utgjorde det största hotet mot deras kompanjon?
Hade K G Svensson sedan haft den omtalade isen i magen
skulle han upptäckt, trots språkförbistring och att ID
var skärrad samt att tolkens snabba översättningar inte var
tillfredsställande tydliga, att ID höll fast vid att Victor
Gunnarsson var den man han stött på en bit från mordplatsen
bara några minuter efter dådet.
Läsaren ska få följa större delen av denna märkliga
direktkonfrontation. Här talar alltså ID i huvudsak franska
och hans kommentarer översätts omedelbart av tolken. Senare
när protokollen skrivs ut översätts de franska avsnitten av
en annan tolk som kan gå noggrannare till väga. När
tveksamheter dyker upp citerar jag också tolken för att visa
var missförstånd kan ha uppstått. När ID talar svenska står
det ett litet s efter initialerna.
Vid konfrontationen deltog följande personer: K G
Svensson (KGS), Lage Carlström (LC) Gunnar Falk (GF), ID,
Victor Gunnarsson (VG), Jane Sandell (Tolken), Börje
Wingren (BW), Inge Uvemo (IU) och Dick Lönnblad (DL) - de
båda sistnämnda ansvariga för förhören med ID.

KGS (till VG): -Vi har ID till höger om mig. Har du sett
honom någon gång?
VG: -Nej, aldrig! Inte som jag kan minnas.
KGS: -Du pratar engelska, va? Franska också. Kan du
prata lite engelska, prata på lite.
VG: -Do you speak English?
IDs: -Nej, jag pratar svenska.
Gunnarsson säger några meningarna på engelska och
sedan på franska.
KGS: -Då kan du prata franska ett tag.
VG: -Ja, om ni vill prata franska med mig är det inga
problem. Jag har inga problem med folk i Frankrike eller
Spanien. Talar du spanska?
IDs: -Jag talar inte spanska. Jag talar inte portugisiska
och spanska.
VG: -Portugisiska... portugisiska...
KGS: -Nu räcker det. Får jag fråga dig ID, har du sett och
träffat Gunnarsson förut?
IDs: -Ja.
KGS: -Kan du tala om när och var?
IDs: -Jag tror det är den jag har mött.
KGS: -Var och när?
ID: -Jag tror det var på Döbelnsgatan.
KGS: -Du säger att du tror?
IDs: -Du tror?
KGS: -Du säger att du tror, är du inte riktigt säker?
ID: -Om han inte är maskerad... så tror jag att det är
den mannen jag har mött.
KGS: -Det ser du ju att han inte är maskerad.
ID: -Men den dagen...
KGS: -Men du sa att den här mannen du träffade pratade
engelska?
IDs: -Ja.
KGS: -Men att du inte kunde det... och du fortsatte med
franska? Kunde den här mannen på Döbelnsgatan franska?
IDs: -Nej.
KGS: -Tycker du att Gunnarsson kan franska?
IDs: -Ja.
KGS: -Jaha, men du tror att det är Gunnarsson, då?
ID: -Det kanske det är om han inte är maskerad.
Tolken: -Om han inte var maskerad och inte ville tala
franska.

Här drar det ihop sig till klara missförstånd. Tolken
lägger till något som ID inte säger: och inte ville tala
franska.
Varför hon gör det är oklart men det förvirrar det
fortsatta samtalet. Hon missförstår helt klart ID:s
återkommande kommentar: om han inte är maskerad?
Här begår tolken det första misstaget genom att översätta
till öom han inte var maskeradö. Tolken drar på egen hand
slutsatsen att det handlar om någon maskering den där
kvällen. I själva verket är det så att ID något sarkastiskt
syftar på att mannen som kallas för Gunnarsson och sitter
framför honom kan vara maskerad med en mustasch.Om han
inte är maskerad,
säger han och det syftar på den nuvarande
situationen och den markerade mustaschen.

KGS: -Om han inte vill tala franska?
ID: -Det finns pojkar här i Sverige som pratar mycket bra
franska... men de pratar inte, de vill inte. De vill träna
sin engelska... sin engelska.
KGS: -Du har hört Gunnarssons röst i dag, han talade först
engelska sedan franska och sedan svenska här också. Vad
tycker du om rösten? (tm)verensstämmer den med den
röst som den här personen på Döbelnsgatan hade?
ID: -Det finns en liten skillnad. Den här killen hade så
bråttom. Han talade fortare.
KGS: -Men röstläge och sättet att prata, var det likt
eller olikt?
ID: -Ja, men han hade mer bråttom, mer aktiverat... mera
aktiverat.
KGS: -Den här mannen på Döbelnsgatan talade mer aktiverat?
ID: -Fortare... snabbare.
KGS: -Du sa tidigt att du trodde att Gunnarsson var
identisk med den här mannen från Döbelnsgatan. Žr det
någonting i Gunnarssons utseende som du tycker inte stämmer
med mannen på Döbelnsgatan?
ID: -För mig överensstämmer det. För mig är det det här.
För mig överensstämmer det men det är det här med kläderna,
uppträdandet och aktiviteten.
LC: -Jag har en liten fråga. Du, hade den här mannen du
träffade på Döbelnsgatan någon mössa eller något på huvudet.
IDs: -Ja.
LC: -Vad var det?
ID: -Jag vet inte om han gjorde så här... hur som helst
så var det någon huvudbonad, han hade någonting här... Det
hängde ihop med kläderna, eller om det var en enkel
kapuschong.

Här kommer nu ID med det viktiga avslöjandet att det kan
ha varit en kapuschong som var knäppt runt huvudet. Men
tolken hänger inte med. I stället översätts ID:s kommentar
med detta:

Tolken: -Jag vet inte om det var en mössa som man knyter här
eller stänger här inunder halsen.

Vi vet att Gunnarsson hade kapuschong på sin jacka och
troligen hade den uppfälld och knuten. Men denna viktiga
information missar man nu. I stället uppehåller sig Lage
Carlström kring vad ID såg av mannens ansikte. Den röriga
utfrågningen om han kunde se hakan, kinderna, munnen mynnar
ut i att ID förklarar att det som var knäppt runt huvudet -
alltså kapuschongen - gjorde det omöjligt att se några
direkta detaljer i ansiktet.
ID förklarar hur han körde fram en bit och att mannen
snabbt kom fram till den till hälften nervevade högra
bilrutan.

ID: -Så bad han mig verkligen att köra honom vart som
helst. Och herrn här... jag är övertygad om att mannen
här... Jag förlorade den personliga kontrollen,
behärskningen när han sa "jävla svartskalle" och "ni kan få
helvete...". Jag åkte iväg med högsta fart. Olyckligtvis var
inte radion på... Jag hade musik på, jag lyssnade på musik.
Om jade hade vetat så hade jag tagit in honom i bilen och så
skulle jag ha kört honom till polisen.

Återigen pressar K G Svensson och Lage Carlström ID på om
han vid något tillfälle kunde se ansiktet. Även advokat
Gunnar Falk pratar om mannens ansikte. Men ID kan inte ge
någon beskrivning av dennes utseende. Han berättar vidare.

ID: -Mannen hade så bråttom, han hade inte tid... han
drog i den här låsanordningen för att komma in i bilen...
eftersom det på höger sida var någonting som var
uppsvällt. Då trodde jag att kommer den här killen in i
bilen så dödar han mig...

Tolken översätter detta med eftersom det var något på
höger sida som putade ut.
Inte heller detta observeras
eller kommenteras av någon. Men vad ID i själva verket
beskriver är den väska som mannen hade innanför rocken och
som bl a vittnena vid trappan sett. ID antyder också att det
som putar ut kan vara något farligt, kanske ett vapen, och
han blir rädd.
Han berättar också att han dagen efter när han fick höra
om mordet själv kontaktade polisen.

ID: -Det var ingen som bett mig, men jag kom för att säga
vad jag sett. Jag tog mitt ansvar och komma... jag kom till
polisen för att göra min anmälan och det var ingen som hade
tvingat mig till det.

Det är alltså ingen tvekan om att ID känt ett ansvar att
berätta för polisen om mannen som till varje pris ville bli
körd från platsen. Det gör att hans redogörelse förtjänar
stor tilltro.
Därefter avhandlas mannens hotfulla öjävla svartskalleö
vilket skrämde ID till att köra ifrån honom.
Slutligen frågar advokat Gunnar Falk om mannen som sitter
bredvid honom är den man som ID såg på Döbelnsgatan den
aktuella kvällen.

GF: -Ska jag uppfatta det som att det kan ha varit en
annan man?
ID: -Nej, det tror jag inte.
GF: -Nej, men varför säger du tror, då?
ID: -Om han hade varit maskerad... jag är inte blind
advokaten.
GF: -Den mannen som du träffade på Döbelnsgatan den här
kvällen, hade han exakt samma utseende som den man...
bredvid mig?
ID: -Mm... samma beteende.
GF: -Žr det ja?
ID: -Ja.
GF: -Bra. Så han hade mustasch...
ID: -Han kan ju sminka sig...

Där slutar konfrontationsförhöret. In i det sista är ID
osäker på utseendet, och mustaschen förvirrar honom. Men han
ger sig inte. Han tar igenkännandet på Gunnarsson beteende.
Vad som inte framgår av protokollet är att det hettade
till ordentligt mellan ID och Gunnarsson. Och när ID kom in
på detta med öjävla svartskalleö var han så upprörd att han
gjorde ansats att ta sig över bordet. Det var för en stund
mycket spänt i rummet.
ID står fast vid sina uppgifter och K G Svenssons
uppfattning att mannen inte är trovärdig är bara ett försök
att försvara sitt eget handlande. Därtill lämnar ID två
värdefulla upplysningar, nämligen att mannen hade en
kapuschong på jackan vilken var uppfälld och knuten och att
något putade ut till höger under jackan. Där hade den man
som utan tvivel var mördaren en axelremsväska när han
iakttogs av vittnet Nieminen och hennes sällskap någon minut efter
mordet.
Detta är viktig information eftersom vi vet att Victor
Gunnarsson hade både kapuschong på sin jacka och en
axelremsväska. Men det nämns inte i samband med
konfrontationsförhöret och inte heller senare.
På kvällen efter direktkonfrontationen, sedan K G
Svensson släppt iväg Victor Gunnarsson, läggs ännu en
betydelsefull pusselbit till vittnet ID:s bild av den
aggressive mannen som ville bli körd från det heta området.
ID är efter konfrontationen rädd och begär skydd av
polisen. Klockan 21 på kvällen kommer kriminalinspektör Dick
Lönnblad och kollegan Agneta Kallur hem till ID. I det
uppträttade protokollet står det att han var upprörd och att
vi inte hade förstått honom.

Han tillfrågades och sade att den man han konfronterades
mot är samma man som stannade honom på Döbelnsgatan. ID
säger att mannen flåsade och upprepar återigen att han inte
kände någon alkohollukt. Tillfrågad om det var något annat
han tänkte på i samband med 'flåsandet' utropar ID:
'Vitlök! Han luktade vitlök!'

Mannen med kapuschongen och den utputande rocken luktade
vitlök när han flåsade in genom det delvis nervevade
fönstret.
Inte nog med att vi vet att Victor Gunnarsson denna kväll
hade en rock med kapuschong och en axelremsväska som han kan
ha dolt under rocken - han luktade också vitlök!
Det noterade flickorna på Mon Cheri som träffade honom en
dryg timme tidigare. Vittnet MD säger i sitt förhör på
förhörsledarens fråga om Gunnarsson var berusad:

D: -Det tror jag inte, det enda jag kände var att han
luktade vitlök.

Ingen av dessa tre viktiga detaljer i ID:s vittnesmål,
vilka stämmer in på Victor Gunnarsson, observeras av
förundersökningsledaren. De nämns över huvud taget inte i
något sammanhang.
Victor Gunnarsson är åter på fri fot. Han skriver själv i
sin bok: Det fanns inte mycket kvar av afrikanens
vittnesmål. Mannen fördes ut och jag kände mig som en
segrare.

Kapitel 20

Till startsidan

Till sidans början