Detta är en sida ur LEOPOLD REPORT besökare från ca 50 länder varje månad

 

På den här sajten publicerar vi kapitel för kapitel boken
Han sköt Olof Palme
av kriminalinspektör Börje Wingren och journalisten Anders Leopold.

Åter till startsidan

Börje Heeds förord som visar att han efter att ha läst utredningsmaterialet i manuskriptform delade Wingrens uppfattning om vem som mördade Olod Palme.

Börje Wingrens inledning i vilken han ger en sammanfattning av konflikten mellan spaningsledning och förundersökningsledaren, vilken bidrog till ett kaos som allvarlig skadade hela mordutredningen.

Kapitel 1. En teater eller biograflokal är numera ett klassiskt gömställe efter ett statsmannamord. Oswald försökte gömma sig på en teater efter mordet på president Kennedy. 45 minuter efter mordet på Olof Palme kommer en man insmygande på Saga-biografen på Kungsgatan...
Kapitel 2. Om en bok, ett manuskript och anonyma brev som berättar mycket om dess författare.
Kapitel 3. Först ljög biografpersonalen för att dölja att de hade vinfest på arbetstid. Det fick förödande inverkan på utredningen.
Kapitel 4.
För många Grand-män - Mårten Palmes vittnesmål.
Kapitel 5. Victor Gunnarsson inför vittnen alldeles före mordet: I Sverige kan man bli skjuten i ryggen.
Kapitel 6. Han kunde inte förklara på vilket sätt högerhandsken hade försvunnit.
Kapitel 7. Är det bara fantasier, eller lögner, eller tror han - ovetande om vilka som ligger bakom mordet - att han styrker sin position genom att namnge tre CIA-agenter som han påstår sig känna?
Kapitel 8. Hon vittnar om att mannen som kom in på biografen 45 minuter efter filmens början var Gunnarsson.
Kapitel 9. Förhörsledaren: "Jag kan inte se annat än att vittnena placerar honom på mordplatsen".
Kapitel 10. Han hade sin stamkrog mitt emot Olof Palmes bostadsdörr på Västerlånggatan.
Kapitel 11. Under sängen låg en teckningen: en gravsten med ett P och en fredsduva. Han nekade till att ha ritat den.
Kapitel 12. Ur den fullklottrade årskalendern hade han rivit bort mordveckan.
Kapitel 13. Mustaschtricket som misslyckades - och blir ett starkt indicium.
Kapitel 14. Hans rock hade spår av krutstänk.
Kapitel 15. Han spelade svensk-amerikan och fick ett hatutbrott mot Sovjetunionen.
Kapitel 16. Chilenskt vittne: Hans ögon tårades när han uttryckte sitt hat mot socialisterna och Olof Palme.
Kapitel 17. Han står med en Magnum i handen på FBI:s övningsbana i Los Angeles.
Kapitel 18. Anonyma brev med mordhot mot politiker och en mördares bekännelse.
Kapitel 19. Det kanske viktigaste vittnet underkändes på felaktiga grunder.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Under de år som gått sedan vi publicerade boken "Han sköt Olof Palme" och efter Leopold Reports tillkomst 1998, har till mig kommit en del tips och uppgifter som sannolikt aldrig nått Palmegruppen. De vittnesuppgifter som publiceras här är tagna ur förundersökningsmaterialet. Eftersom utredningen om Gunnarssons roll i Palmemordet aldrig slutfördes har inte dessa vittnesmål "körts i botten".
Ett av dessa ska jag återge här då det ger en intressant bild av Victor Gunnarsson mordkvällen. Olle Persson (fingerat namn) förhördes av polisen 12 veckor efter mordet. Han hörde en efterlysning av ett vittne från kafé Mon Cheri mordkvällen som andra vittnen sett samtala ingående med Victor Gunnarsson någon gång mellan 18-19 på kvällen. Efterlysningen stämde in på Olle Persson. Han tog kontakt med Palmegruppen och kallades till förhör, fotokonfrontation m m.
När Olle Persson läste om Gunnarsson på Leopold Report tog han mailkontakt med mig. Han berättade om sitt möte med Gunnarsson och senare besvarade han en del frågor (mina frågor i fet stil). Detta intressanta vittnesmål kan du läsa här.
Anders Leopold

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

KAPITEL 20

EN FÖRKROSSANDE VITTNESPARAD
MEN OCKSÅ NYA UPPGIFTER

Det finns en väsentlig del i utredningen om Victor
Gunnarsson som jag avsiktligt avstått från att gå in på. Det
är det som berör hans internationella kontakter. Så t ex
fann vi i hans adressregister namn och telefonnummer till en
amerikansk jurist i scientologikyrkan. Hans telefonnummer i
Stockholm går till en advokatbyrå. Hans amerikanska nummer
går till scientologikyrkan i Los Angeles.
Ett person kallad IB kontaktade ett par veckor före
mordet på Olof Palme socialborgarådet Inger Båvner i
Stockholm och berättade för hennes sekreterare att Olof
Palme skulle mördas. IB avslöjar i sitt förhör att en
Charles, som ingick i amerikanska specialstyrkorna, varit i
Stockholm och erbjudit honom två miljoner för att mörda Olof
Palme. Denne Charles arbetade officiellt för amerikanska
storkoncernen inom bl a telekommunikation, ITT. En av
huvudägarna till ITT var vid denna tidpunkt förutom CIA
också scientologikyrkan.
Man kan här finna en knytning till mordet på Olof Palme.
ITT fanns med bland de amerikanska företag som deltog i
vapensmugglingen till Iran. Man hade all anledning att se
den svenske fredsmäklaren som ett hot mot ITT:s intressen.
IB avfärdades som otillförlitlig som vittne. Men han
kände Victor Gunnarsson väl och hade umgåtts med honom både
på fester och i hans hem. Och faktum kvarstår: det är styrkt
att han några veckor före mordet berättade att Olof Palme
skulle mördas. Uppgifter som han också lämnade till polisen.
Vid husrannsakan hos Victor Gunnarsson fanns bland hans
papper en lapp med anteckningen Charles ITT. På frågor om
denna lapp kunde inte Gunnarsson ge något klart besked, bara
att han hade en gammal släkting i USA som hette Charles.
Jag nämner detta som ett exempel på att det mycket väl
kan finnas ett internationellt spel på hög nivå bakom Victor
Gunnarssons agerande. Men mitt syfte har endast varit att
avslöja den ensamma gärningsmannen.
En för Victor Gunnarsson förkrossande vittnesparad ska nu
här i sammandrag förtydliga bilden av den man som vid den
här tidpunkten inte bara var kapabel att genomföra denna
grova handling utan också gjorde det.

UR FÖRHÖREN

Nr 21 med IK:
Han uppger att han träffade Gunnarsson i
oktober 1985. Vid ett samtal i Gunnarssons lägenhet där det
blev tal om politik, uppgav Gunnarsson att Sverige är
kommunistiskt och Palme är den rödaste i hela Västeuropa,
samt att han är kommunismens torped.

Nr 38 med D:
D uppger att han sammanträffat med Gunnarsson tre
gånger. D uppger att han tycker Gunnarsson är en religiös
fanatiker.

Nr 45 med IJ:
Hon uppger att söndagen den 2/3 1986 vid 18- eller
19-tiden ringde Gunnarsson till J:s bostad. Han frågade då
hur hon mådde. J svarade då att det var tungt. Han undrade
vad det var som var tungt. Hon sade att det var givetvis
beroende på det inträffade mordet. Gunnarsson verkade
fullständigt likgiltig inför det inträffade och sade att det
var ju ett bra tag sedan det hade hänt, men att det hade
hänt tidigare. Sist var det ju Gustav III i Sverige, och
före det var det väl Karl XII i Norge. Detta uppfattade J
som påläst och onaturligt.
IJ har ej haft någon intimare kontakt med G och hennes
uppfattning om honom är att han använder sig av sin
'naturliga' ledaregenskap för att samla ett 'hov' omkring
sig. IJ säger sig också känna en viss rädsla för G om denne
släpps fri och vill gärna så långt det är möjligt vara
anonym.

Nr 51 med GA:
En tid efter bilresan sammanträffade Gunnarsson och A i
Jämjö. Gunnarsson frågade då A om denne skulle vara med i
'hans grupp' eller något liknande. 'Vi behöver såna som
dej', menade Gunnarsson bl a. A, som inte tog frågan riktigt
på allvar, kan nu inte erinra sig huruvida 'gruppen' skulle
bekämpa eller på något sätt tillhöra PLO. Säkert är
emellertid att PLO nämndes av Gunnarsson. Gunnarsson
uttryckte sitt hat mot dem som skulle bekämpas med
uttrycket: 'Dom skulle bara dödas'eller något liknande. Att
i tiden avgöra när Gunnarsson frågade A om att ansluta sig
till 'hans grupp' är mycket svårt för A, men det handlar om
tre-fyra år tillbaka i tiden. Om önskemålet att värva in A i
sammanhanget berodde på hans yrkesroll, att han är kraftig
och vältränad (vinnare av SM i styrkelyft) eller annan orsak
är oklart.

Nr 63 med pastorerna TN och ÖH, Immanuelskyrkan:
Följande uppgifter redovisade de bägge pastorerna för oss
om nämnde Gunnarsson. Gunnarsson har besökt de
engelskspråkiga gudstjänsterna som leds av pastor Daniel
Ericson sedan 4 år tillbaka. Vidare har han varit matgäst på
hotell Birger Jarl sedan 1983. Det har varit något av ett
stamställe för honom. Han har varit mycket frispråkig av sig
vid de aktuella gudstjänsterna och då främst vid kyrkkaffet
som direkt följer gudstjänster och har då broderat vitt
omkring sig så att folk genast måste ha lagt märke till
honom. Det kan nämnas att vid dessa gudstjänster finns
mycket folk som kommer i stort sett från alla nationer.
Till de folk som han bl a vid dessa gudstjänster kommit i
kontakt med har han uppgivit att han härstammar från USA och
heter Vic Gunnarsson som han uttalar med amerikansk accent.
Han vill gärna ha uppmärksamhet omkring sin person och vill
göra sken av att han rest över hela världen och känner
ungefär hälften av personerna i denna. Vidare har Gunnarsson
uppgett sig vara tolkförmedlare, lärare, inom skivbranschen
m m samt företrädare för en amerikansk organisation.
Ovan TN har gjort en privat undersökning av vad
Gunnarsson uppgivit till honom vad han sysslar med och
kommit fram till att allt detta varit en lögn. Pastor
TN som träffat nämnde Gunnarsson sedan denne var i
tonåren uppger att han hat haft samma sätt och frispråkighet
sedan barnsben. TN:s uppfattning om Gunnarsson är att
han är en kvalificerad mytoman med stor intelligens som kan
charma många människor i sin omgivning. Hans religiösa tro
är kristendomen och han har ej vid något tillfälle uppgett att han
skulle ha någon politisk åskådning.
Vidare kan nämnas i detta sammanhang att han i oktober
-85 fick en uppgörelse med Immanuelskyrkan. Detta berodde på
att han plötsligt börjat med en privat verksamhet inom
Immanuelskyrkans domäner. Bl a lärde han ut svenska språket
till spansktalande personer och uttnyttjade då bl a
Immanuelskyrkans växel.
Efter denna uppgörelse försvann Gunnarsson från
Immanuelskyrkans engelskspråkiga gudstjänster, förutom
kanske något enstaka besök ända fram till 86-03-09 då han
återigen dök upp.
Det kan vidare nämnas att Gunnarsson själv begärt att få
bli bl a ledare av studiecirkel i Immanuelskyrkans regi.
Enligt ÖH har denne kontrollerat om han haft något som helst
arbete för Immanuelskyrkan och det har visat sig att så ej
är fallet. Detta beror mycket på att pastorerna i kyrkan
känt att han ej är en person man kan lita på då de tagit
reda på att Gunnarsson ljuger om det mesta som han pratar
om.
Avslutningsvis omtalar pastorerna att de håller för
otroligt att Gunnarsson själv skulle ha utfört mordet på
Palme utan skulle han vara delaktig i detta måste han ha
blivit ilurad detta som ett redskap av någon organisation
och Gunnarsson själv skulle troligtvis då ej veta vem som i
så fall ligger bakom.

Nr 23 med rektor JB:
JB uppger att Gunnarsson var anställd vid skolan
höstterminen -79 och hade timförordnande på högstadiet
vårterminen -80.
De hade honom anställd några veckor innan de förstod att
det var olämpligt att ha honom som lärare. Han levde i en
egen verklighet, fantiserade. Hade han en gång träffat en
person var han helt plötsligt vän med honom. Han talade om
att exportera glas, några dagar senare hade han exporterat
massor med glas till USA och var stor affärsman etc. Allt
han varit med om eller hört broderades ut å det vildaste. JB
och övriga kollegor har intrycket av en mycket snäll men
manodepressiv man, ofarlig, blåögd och lättledd. Om han
gjort något skulle han aldrig kunna hålla tyst om det,
planera något vore han ej kapabel till. När JB tvingades
avskeda honom rekommenderade han Gunnarsson att uppsöka
läkare.
Som exempel på fantasierna säger han att Gunnarsson en
gång träffade Jan Sparring, nästa dag var han enligt egen
utsago gammal vän till Sparring.
Gunnarsson hoppade på alla människor och pratade med dem,
sedan blev dessa människor i Gunnarssons ögon CIA-agenter,
direktörer, etc. Allt blev rosenrött
JB tror ej att det var medvetet ljugande utan sjukligt.

(Manodepressiv: Psykisk sjukdom som utmärks av periodiska
kraftiga förändringar i stämningsläget. Mellan
sjukdomsperioderna - obehandlade kan vara i flera månader -
är patienterna ofta i god balans.)

Nr 5 med MJ, Immanuelskyrkan:
Vidare ansåg hon att Vic Gunnison i hela sin livsstil
ville vara så amerikansk som möjligt. Han tyckte inte om det
svenska samhället därför skulle han åka tillbaka till
Amerika till sommaren, hade han sagt.
Hon uppfattade Vic som en trevlig kille som hade lätt för
att uttrycka sig och kunde ett flertal språk.

Victor Gunnarsson älskade att få visa upp sig. Här är han huvud-
personen på scenen vid förtalsrättegången mot tidningen Arbetet.

Foto:
Olle Karud


Nr 59 med ML, som bodde några dygn hos Gunnarsson:
Enligt ML förefaller G som en förvirrad liten pojke som
söker kontakt och ibland är nedstämd och grubblande. G har
berättat att han varit i Vietnamn som journalist och att han
där dödade en person. Detta var omkring 1973. G dricker inte
sprit och mycket litet vin. Han röker inte och använder inte
några som helst droger vad ML känner till.

Nr 21 med IK, flykting från Ungern:
Han lärde känna Gunnarsson någon gång oktober 1985 i
Hallunda centrum. G presenterade sig som amerikan, filmare
som ville göra film om en ungersk öststatsflykting, om
Budapest osv. IK tyckte det var konstigt att just han råkade
träffa Vic Gunnison. Ungefär som att vinna på Lotto, att en
ungersk flykting springer ihop i Hallunda centrum med en
amerikan som vill göra film med en ungersk flykting samt
tala med honom om Stalin-tiden i Ungern. Han skrev dock upp
Gunnisons telefonnummer och dagen efter ringde IK till
televerket och frågade på numret. Det visade sig att det
gick till en Victor Gunnarsson i Hallunda.
IK berättade också att Gunnarsson har sagt att han varit
i Vietnam och dödat människor. Där använde han en M-16. IK
vet hur en M-16 ser ut, hur mycket den väger osv. Han
frågade Gunnarsson i samband med att denne var hemma hos
honom med Ö hur mycket en M-16 väger. Detta kunde inte
Gunnarsson svara på. Gunnarsson har även berättat för honom
att han kände en ungrare i Saltsjöbo. IK ringde till denne
ungrare och frågade honom om Gunnarsson. Ungraren i fråga
sade att han inte ville tala om den där 'idioten'. Enligt
hans åsikt var Gunnarsson galen.
Samtidigt är IK övertygad om att Gunnarsson är djupt
religiös, han brukade besöka någon kyrka åt Saltsjöbo-hållet.
Detta med kyrkan hörde han av finskan M. Hans uppfattning om
Gunnarsson är att denne är galen, språkbegåvad, ljuger,
utnyttjar folk ekonomiskt. Samtidigt anser han honom vara en
tjuv. Någon sprit i samband med Gunnarsson och hans bekanta
förekom inte. IK själv är helnykterist. Han tror inte heller
att Gunnarsson dricker.

Förhör 3212-8 med PZ vid dörrknackning hos Gunnarssons
grannar:

De uppgav i sak följande: I oktober månad 1985 flyttade
det in en ny granne på deras våningsplan vid namn
Gunnarsson. I slutet av oktober månad var Gunnarsson inne
hos familjen Z i ca 3 timmar. Gunnarsson uppgav då bl a att
han träffat Palme. Palme hade blivit rädd för honom och
sprungit. Gunnarsson var under hela besöket hos Z lugn och
sansad ända tills han missuppfattade fru Z och tyckte att
hon sa något negativt om USA. Han blev då helt plötsligt
vansinnig. Helt ursinnig sade han åt herr Z att han skulle
kunna likvidera honom på tio sekunder. Han hade lärt sig
karate i Vietnam.

Nr 103 med rektor GS, Fårösund:
Det är riktigt att Gunnarsson varit lärare vid skolan
under åren 1980-81. G:s åsikt om Gunnarsson är att han på
olika sätt var knepig och kanske lite av mytoman. Han var
till att börja med mycket älskvärd när han kom till skolan.
Hans största intresse var trots allt det kvinnliga könet.
Han berättade ofta om alla de fantastiska saker han varit
med om. Det ena överträffade det andra. I början imponerade
han men efter hand kunde det mesta avfärdas som rena lögner.
Den direkta kopplingen till Fårö och Palme har GS svårt
att yttra sig om. Palme hade redan då sitt sommarnöje på
Fårö. Gunnarsson bodde inneboende och hade till sin värd
sagt att han var på besök på Fårö. Det är dock svårt för GS
att associera på något sätt till förhållandet Gunnarsson -
Palme. Gunnarsson sökte sin tjänst som lärare och inget
annat. Han hade heller inte behörighet till tjänsten utan
det fattades något lite men han hade dock varit ute och
vikarierat. Den dåvarande studierektorn hade också sagt 'när
han blev som mest galen' att det fattades ett och ett halvt
år i hans meriter och det spekulerades också i vad han haft
för sig under denna tid. Det misstänktes att han varit på
något mentalsjukhus men någon bekräftelse på detta fick de
aldrig. Han blev sedan anmodad att lämna tjänsten vilket han
också gjorde.

Förhör med restaurangchef CB som hade Gunnarssons
exhustru JO anställd sensommaren 1985:

Han sade sig mycket väl minnas JO och även hennes make
som alltid försökte imponera genom att prata amerikanska.
Vid fråga om hur han uppfattade Gunnarsson som person så
svarade CB, att denne lämnade ett synnerligen otrevligt och
osympatiskt intryck och verkade vid vissa tillfällen
påverkad av narkotika och visade våldstendenser.
Han minns ett tillfälle då Gunnarsson kommit in i
personalmatsalen sent en kväll. Dit kommer också JO och
plötsligt kastar sig Gunnarsson över henne. Det hela var av
så kraftig natur att restaurangens vaktpersonal fick
tillkallas genom larmklocka och Gunnarsson blev vid detta
tillfälle utkastad via restaurangens bakdörr. CB kan inte
minnas när detta var men uppskattar det till minst 4-5 år
tillbaka i tiden.

Nr 59 med HH:
HH upplever Gunnarsson som en person vars humör växlar
mellan stark glädje och nästan någon form av depression, en
psykiskt instabil person som 'lever i en annan värld'.

Nr 99 med MH som läst i tidningarna om 33-åringen:
Sedan stod det också att han var språkkunnig. Det stod
att han pratade vissa språk flytande, att det var ett par,
jag vet inte om det var fem eller sex och jag har hört samma
sak av honom själv. Han talade med en USA-accent som var
väldigt markerad. Var väldigt USA-inspirerad och USA-
fanatiker skulle jag vilja påstå. Just det här som stod
också att han var en person som utgav sig för att vara två
olika människor i vissa situationer, att han var väldigt
svår att hålla reda på... När jag började läsa det här så
tyckte jag att det här var en man som jag kände väldigt väl
trots allt, ändå alltså på ytan, men alla uppgifter stämde
till punkt och pricka.

Nr 22 med SA:
Han berättar att han lärde känna Victor genom sin dotter
S som bodde ihop med Victor några månader för 2 år sedan.
Victor arbetade under denna tid som ABAB-vakt på Sveriges
radio. Han var dock en bohem och arbetade endast när han
hade lust. Tyckte han om ett arbete så kunde han nästan
arbeta gratis. SA uppfattar Victor som en 'som pratar för
mycket', helt ofarlig, skulle inte kunna göra en fluga illa.
Han var lika mycket religiös som SA själv, alltså inte alls.
Sammanfattningsvis säger SA att han har svårt att tänka sig
att Victor skulle vara inblandad i något som har med mordet
på Palme att göra.
Dottern AA:
AA uppger att hon träffade Gunnarsson på Ceylon -82. Hon
blev då 'upplockad' av en pratsam Gunnarsson som uppgav sig
veta ALLT om Ceylon. Han var där i sällskap med en man, ev.
indier, R. Gunnarsson sade sig då vara missionär på väg till
Indien. I mars -83 dök han upp hos henne, saknade uppehälle
varför hon tyckte synd om honom. Hade tyckt bra om honom på
Ceylon. Det slutade med att han flyttade in, bodde hos henne
i 2 månader och 2 veckor innan han fick rum i någon
studentlägenhet åt Bromma-hållet.
Hon har mött honom någon gång då han har ätit på den
restaurang där hon jobbar. Är numera portad där eftersom han
hoppar på gäster och börjar babbla.
Gunnarsson gick i kyrkan varje söndag, Immanuelskyrkan,
kände tydligen pastorn där, hos vilken han var hemma ett par
gånger. I övrigt hade han ej några speciella intressen eller
bekanta, tycktes känna hela Stockholm ytligt. Höll på att
skriva en bok om sitt liv. Han kunde helt plötsligt börja
tala spanska eller portugisiska med henne och då hon sade
att hon ej förstod och föreslog att de skulle hålla sig till
sitt modersmål svenska, kunde han byta till engelska för att
sedan fortsätta på italienska. Hon tyckte mer och mer att
han var 'knäpp' och lyckades efter ett par månader bli av
med honom.

Nr 27 med KT:
Hon träffade Gunnarsson mera av en händelse i slutet av
oktober månad 1985. Hon var tillsammans med en bekant som
heter AB och de båda hade gått in på ett bokkafé som heter
Proclama på Hagagatan. På kaféet blev de kontaktade av en
man som talade engelska och sade sig heta Vic Gunnison.
Mannen delade ut papper och på ett av dessa så stod också
mannens personnummer. På papperet stod bl a adressen till
Gunnarsson i Amerika och en del andra uppgifter om honom.
Under samtalet dem emellan så berättade Gunnarsson att
han kände statsminister Palme och KT fick uppfattningen att
uppgifterna om detta var trovärdiga. Han trodde vidare att
Palme skulle bli frälst. Han menade också att svenska folket
i stort sett var nickedockor och inte vågade säga ifrån och
att kommunismen redan fanns i landet. Han menade att
någonting måste hända så att det svenska folket vaknade upp.
Mannen överlämnade sedan en del papper till KT och hon tog
emot och behöll dem. Gunnarsson sade också att KT skulle ta
kontakt med honom på telefon om en vecka. Under samtalet som
först på caf‚et så hade KT funderat över om Gunnarssons
berättelse var sann och hon kom fram till att den verkade
vara trovärdig... Under kvällen hade KT:s kompis P kommit in
på samtal om politik och krig m.m. med Vic Gunnarsson. Hon
känner inte till närmare vad som sades dem emellan men
plötsligt hade Gunnarsson blivit väldigt upprörd över
samtalet. Gunnarsson hade levt sig in i samtalet väldigt
mycket. Senare hade P berättat att han blivit rädd för Vic
Gunnarssons uppträdande i samband med samtalet om politik.

Nr 28 med ÅL:
ÅL är ytligt bekant med Gunnarsson. De har träffats
4-5 gånger. Den första gången ÅL träffade Gunnarsson var på
kafé Gråmunken i Gamla stan där hon var tillsammans med en
väninna. Han kallade sig för Vic Mercy och utgav sig för att
vara amerikan som var på tillfälligt besök i Sverige. Han var
mycket utåtriktad och talade om film och musik.
Fredagen den 7 mars var hon med Gunnarsson i
Immanuelskyrkan. Gunnarsson berättade att hans hemvist var
Los Angeles, att han är lärare i språk och att han ska
återvända till USA i maj eller juni. Han berättade att han
deltagit i Vietnamn-krigets slutskede och att hans far
frivilligt deltagit i finska vinterkriget. Han uppgav att
han hade ett hus eller en lägenhet i Hollywood.

Nr 39 med AB:
AB uppgav att hon första gången mötte Gunnarsson på T-
banan in till Stockholm. Gunnarsson, som hon lärde känna som
amerikan under namnet Vic Gunnison, var synnerligen pratsam
och föreföll världsvan. Anledningen till Gunnarssons
intresse för AB, som är designer, var att han erbjöd henne
sälja designade kläder i Hollywood där Gunnarsson enligt
egen utsago var bosatt. Hans verksamhet i övrigt i Sverige
var att göra filmreportage om invandrare i Sverige. AB var
dock skeptiskt inställd till alla erbjudanden som hon
uppfattade som oseriösa. Hela Gunnarsson person ingav föga
förtroende och AB ansåg honom vara en opålitlig och
lögnaktig karaktär. Beträffande hans politiska inställning
skulle han kunna vara högerinriktad och hade vid flera
tillfällen ondgjort sig över samtliga politiska ledare.ö

Nr 44 med AS, elev till Gunnarsson:
AS uppgav att G sagt till eleverna i klassen att han
varit på förhör hos polisen förra helgen. 'Jag drev med dom
i 11 timmar', hade hans kommentar varit. Han hade också
uppgett för eleverna att han varit på Rigoletto på bio
mordkvällen.

Nr 49 med LJ:
Hon arbetade som vikarie på Saxons förlag. Mannen som var
vakt vid entrédörren presenterade sig som Vic Gunnison. LJ
vill minnas att Gunnison blev avskedad som vakt någon gång i
början av 1985 då han enligt förlagsledningen stulit
tidningar på förlaget. I samband med detta så pratade
Gunnison med LJ och bad henne att hon skulle prata med
förlagschefen M. Gunnison var ursinnig vid detta tillfälle.
Han skrek, spottade och fräste och var helt vansinnig av
ilska. Han sa även 'jag är tidningsbud i Gamla stan så jag
kan portkoderna och vet hur jag ska ta mig in hos M.'

Nr 50 med AL:
AL säger först att han ej känner någon Gunnarsson. När
han får höra namnet Gunnison, Vic, drar han sig till minnes
att någon gång före jul kontaktade Gunnison, eller
likalydande, honom om en affärslokal på Döbelnsgatan 16,
vilken G visste stod tom. AL tog en upplysning på det
personnummer han fått och upptäckte att det gick till en
Gunnarsson söder om Stockholm. Gunnarssons referenser var ej
av den sorten att någon uthyrning var aktuell. Gunnarsson
fick ej ens komma och titta på lokalen.

Nr 68 BB:
Han gör ett mycket falskt intryck, gör sken av att vara
amerikan och pratar alltid engelska med amerikansk accent.
Man genomskådar dock denne och förstår att han är svensk.
Säger att han har en fil. mag. men man förstår att det är
bluff. Han har stor förmåga att uttala sig i tal och skrift.

Nr 71, syster till Victor Gunnarssons exhustru i USA:
Jo, och sen separerade dom. Jag fick höra genom mina
släktingar att dom upptäckte... dom ville inte ha med honom
att göra. Han verkade knäpp och just det att man ska döda
alla kommunister, bolsjeviker, såna ska inte existera osv.
Så vi visade honom på dörren och sa att hit får du inte
komma. Det var sista gången... När min syster träffade honom
började hon också vara motståndare till just det
socialistiska. Men det är ju hennes ensak, man kan inte
förbjuda folk. Men dom bröt upp, det vet jag för hon orkade
inte med honom. Hon sa att hon tänker inte slösa sitt liv på
en knäpp man.

Nr 89 med SP:
SP uppgav att hon lärde känna Gunnarsson för ca 5 år
sedan. Kontakten mellan SP och Gunnarsson har sedan varit
mycket sporadisk. SP menade att det gick inte att få något
grepp om Gunnarsson. Han var mycket trevlig och charmerande
men samtidigt konstig och självcentrerad. Han ljög och skröt
som en stormytoman. SP tyckte dock att hans tydliga lögner
var oförargliga och lät honom hållas. Deras förhållande var
helt på s k 'kompisnivå' utom vid ett tillfälle då de haft
ett intimare möte. Vid gemensamma promenader hände det ofta
att Gunnarsson stoppade helt främmande personer och började
agitera politik med dem. Det rörde sig om antikommunism och
ett hat mot Sovjetunionen. Gunnarsson led av
kommunistskräck.

Nr 93 med LJ:
LJ uppgav att hon träffade en man som uppgav sig heta
Vic Gunnison på puben Tudor Arms i slutet av november 1985.
Mannen talade med amerikansk accent och sa att han var från
USA och höll på att spela in en film om svårigheter med att
leva i Sverige. Han var producent för filmen.
När LJ berättade att hon skrev en del musik så blev Vic
intresserad av att höra något hon skrivit då han behövde
musik till sin film. Vic hade vid tillfället med sig en man
som uppgav sig heta M och var från Ungern men bodde numera i
USA.
De träffades några gånger efter detta och Vic Gunnison
sa att han var intresserad av en av LJ:s låtar och att de
skulle spela in dem på engelska. Han sa att han hade kontakt
med en studio i Kalmar. L kontrollerade med denna studio
och fick då höra att de haft vissa kontakter med en Victor
Gunnarsson men att de tyckte att han verkade konstig. L
kommer inte ihåg vad denna studio hette eller något
telefonnummer dit.

Nr 94 med AF:
AF uppgav att hon och hennes väninna träffade en man som
uppgav sig heta Vic Gunnison på en restaurang på Östermalm.
Vic berättade att han och hans vän höll på att spela in en
film om svenskt kulturliv. Han lämnade ett visitkort där det
stod: Vic Gunnison, Eye Vitness News 4151 Prospect ave.
Hollywood CA.
Det hela rann emellertid ut i sanden då de senare sökte
Gunnison på ett telefonnummer han uppgivit. De fick då reda
på att Vic hette Victor Gunnarsson och var svensk. De
förstod då att det var något konstigt med den man de
träffat.
När de hörde på TV beskrivningen av den man som satt
anhållen för mordet på Olof Palme så tänkte de genast på
ovannämnde Vic Gunnison.

Förhör med DL, som hade sällskap med Gunnarsson hösten
-85, och verkligen hade lärt känna honom. Förhörsledare
kriminalinspektör Gustav Boné.

F: -Nämnde han någonsin om att Palme skulle mördas eller
borde mördas eller ja...
D: -Han borde skjutas!
F: -Han borde skjutas? Men det är bara det, inte...
Ingenting som han skulle göra personligen, då, eller
sa han någonting om det någon gång? Det här är väldigt
viktiga frågor, du får vara ärlig helt enkelt nu, det är
bara så. Vi måste ställa dom här frågorna.
D: -Han borde skjutas men han sa inte att han själv skulle
göra det personligen, nej.
F: -Det har han inte sagt?
D: -Nej.
F: -Skjutvapen, vad sa han om skjutvapen?
D: -Det borde man ju ha för det hade dom flesta i USA.
Våldet ökade ju i Sverige, men inte att han sa att varenda
människa borde ha...
F: -Har han sagt att han fått utbildning som skytt?
D: -Ja, som väktare då... att han kunde skjuta...
F: -Har han nämnt någon gång att han planerar att skaffa
vapen eller om han redan har ett vapen?
D: -Nej, att han hade något skjutvapen i Hollywood. Han
bodde i Hollywood med sin fru, han var gift förut.
F: -...att?
D: -Då tror jag att han hade ett vapen där men jag är inte
säker på det, jag tror han nämnde någonting om det.
F: -Det är väldigt viktigt det här.
D: -Jag vet.
F: -Just den här biten är väldigt viktig.
D: -Jag försökte tänka men det är så svårt att säga ja
till hundra procent när man inte...
F: -Tog du det som hans vanliga skojeri eller...?
D: -Jag tänkte inte så noga på det för att i USA är det så
vanligt. Bodde han där så hade han säkert något skjutvapen,
så tänkte jag och inte var det något märkvärdigare än så.
F: -Tror du misstankarna kan vara berättigade utifrån vad
du vet och vad du känner till om honom?
D: -Vem som helst kan ju bli mördare, alltså, tänkte jag.
När hans pappa ringde mig så sa jag att om han har gjort det
eller inte gjort det så är det polisens sak att reda ut, det
kan inte jag svara på. Men han är ju så vek grabben, han kan
inte ha gjort det, sa pappan. Det vet man aldrig, sa jag
till honom och det säger jag till er också. Det vet man
aldrig.
F: -Hur skulle du karaktärisera Victor?
D: -Han är en kille som är svår att få grepp om, om han
verkligen inte vill det... lära känna honom och förstå
honom.
F: -Har han bra minne?
D: - Ja, det har han.
F: -Så han glömmer inte saker och ting från ena dagen till
den andra? Det gör han inte?
D: -Nej, väldigt bra minne.

Efter förhöret skriver Boné denna rapport:

Sedan jag stängde av bandspelaren frågade jag DL vad hon
ansåg om att vi misstänkte Victor för mord på statsminister
Palme, om hon kunde tänka sig att Victor gjort det eller
varit inblandad i mordet på något sätt.
Hon svarade först att hon hade en åsikt men att hon ville
behålla denna för sig själv. Men efter att jag bett henne
säga det ändå svarade hon med dessa ord: hon tycker att hon
känner Victor så pass bra att hon kan tänka sig att han
skulle kunna göra en sådan sak, faktiskt tror hon att han
har gjort det och sedan förträngt saken men att hon också
tror att minnet kommer att återvända till honom.

Den 1 april håller Boné ett kompletterande förhör med DL
och skriver bl a i rapporten:

Victor har berättat för DL att han har samtalat med Olof
Palme vid tre olika tillfällen, och vid ett av dessa
tillfällen blev Palme så arg att han höll på att klippa till
Victor.
Han har även sagt om Palme att denne höll på att förstöra
för svenska folket, att han öppnade gränserna för ryssarna,
att ryssarna var mycket farligare för Sverige än vad folk
visste, och att det var Palmes fel eftersom han var ledaren
för Sverige. Victor har även sagt att Palme borde skjutas.
Victor har även sagt att HAN skulle rädda svenska folket,
men han har inte direkt sagt att han skulle skjuta Palme.
DL berättar även att Victors pappa hade ringt till henne
när denne satt anhållen hos polisen och sagt att Victor kan
inte ha dödat Palme för 'han är så klen, pojken'. Hon
uppfattade det som en osäkerhet hos pappan om Victors skuld
och inblandning.
Hon upprepar nu också att hon tror att det är Victor som
har utfört dådet men att i så fall var han ensam.

Sista kapitlet 21

Till startsidan

Till sidans början