Detta är en sida ur LEOPOLD REPORT 10 000 besök i snitt per dygn på våra sidor 2006

KAPITEL 2. Sju amerikaner hålls fortfarande som gisslan i Libanon.
Den danske skepparen Skipper lämnar Eilat i Israel utan att veta vad han har i lasten. Han bestämmer sig för att bryta sig in i en container - och får en chock.

KAPITEL 3. Pastor Benjamin Weir, en av de sju amerikaner som hålls som gisslan i Libanon, har helt överraskande släppts fri. Under presskonferensen vid hans hemkomst ställs frågor om misstänkt vapenhandel med Iran som får CIA-chefen William Casey att frukta en kommande katastrof.

KAPITEL 4. Ett danskt fraktfartyg beskjuts i Persiska viken av irakiskt flyg. Den danske skepparen "Skipper" Mitzander återvänder till Köpenhamn fast besluten att säga upp sig och samtidigt avslöja allt han vet om vapensmugglingen för pressen.

KAPITEL 5. Fyra män med stort inflytande på det som skulle kallas Iran-Contra-skandalen samlas i oktober 1985 hos president Ronald Reagan i Ovala rummet. De har nu klart för sig att de hanterar en tidsinställd bomb och alla tänkbara läckor måste täppas till. En av dem är FN:s fredsmäklare och Sveriges statsminister Olof Palme.r

KAPITEL 6. 33-årige Patrik hade spytt galla över socialisterna och Olof Palme som ger pengar till kommunisterna i Nicaragua men inte till hans invandrarelever som ska lära sig svenska språket. En gång hade han haft tårar i ögonen och skrikit att han var förberedd på vad som helst och att han var mycket stark och kunde mörda Palme.

KAPITEL 7. CIA-chefen William Casey beslutar sig nu för att den svenske statsministern och FN:s fredsmäklare Olof Palme inte bara ska betraktas som en högriskfaktor utan också som hans personlige fiende. För Casey och vicepresident Bush är neutralisering av FN:s fredsmäklare Olof Palme nödvändig.

KAPITEL 8. CIA:s agent Ben Tordella på USA:s ambassad i Stockholm finner att svensken Patrik Bolin lider av en manisk kommunistskräck så som den ser ut bland dennes gelikar hemma i USA. Det passar dem perfekt.

KAPITEL 9. Fem dagar efter julafton 1985 samlas dödens krämare på en bank i Genève. Här slutförhandlas den största illegala vapenaffären under Iran - Irak-kriget. Säljare: USA. Köpare: Iran. Pris för bl a 125 begagnade men krigsklara stridsvagnar och 24 Phantom-plan: 2,5 miljarder dollar.

KAPITEL 10. I CIA:s lägesrum i Langley, Washington, kartläggs Olof Palmes bakgrund och hotbilden mot honom. William Casey häpnar över de hot som riktas "mot den mannen". Han glädjer sig också åt de enorma möjligheter till desinformation efter ett attentat som öppnar sig.

KAPITEL 11. Den internationella säkerhetskonferensen inleds i Stockholm. I trängseln bland utländska besökare på Arlanda har ingen intresse av att försöka hitta ett förfalskat pass. För "Mr Monroy" är det bara att kliva in i Sverige och inleda förberedelserna för attentatet mot landets statsminister.

KAPITEL 12. Där finns de trånga gränderna i Gamla Stan - som gjorda för ett överfall. Men inte för ett ögonblick är det tänkbart för Mustafa Beg att Sveriges statsminister passerar dem på vägen hem från regeringskansliet eller riksdagshuset utan livvaktsskydd. Men det gör han.

KAPITEL 13. Vid det första mötet med Patrik Bolin överraskas Mustafa Beg av det hat som svensken demonstrerar mot kommunismen och den svenska socialdemokratin. Kanske också en djupt rotad rädsla. Men framför allt hatet mot den svenske statsministern Olof Palme som han kallar för en demokratins förrädare.

KAPITEL 14. Det finns inte längre någon tvekan hos Patrik Bolin. Han är beredd att bistå den mystiske främlingen utan ersättning, utan att få veta vilka som ligger bakom det planerade attentatet. Ja, han är nu inställd på att själv utföra mordet. Det är ju egentligen hans och det svenska folkets angelägenhet.

KAPITEL 15. I bagageluckan i en av de två leasade flyktbilarna finns en väska med det vapen som valts ut för attentatet. Mustafa Beg hade hoppats på en av den amerikanska marinkårens gamla 45:or som han använde sig av vid mordet på den franske generalen. Han blir både förvånad och besviken när han får se vad som ligger gömt i väskan.

KAPITEL 16. De kunde följa Olof Palmes vandring från Rosenbad och Riksdagshuset. En ensam man som en och annan som möter honom vänder sig om och tittar länge efter. Han passerar landfästet på Stallbron. Där är den perfekta mordplatsen med öppen väg för flyktbilen. Men också de smala gränderna som mynnar ut på Västerlånggatan är som gjorda för ett snabbt överfall.

KAPITEL 17. Olof Palme i sitt sista tal:
"Jag vill göra ett tillägg utanför mitt skrivna tal om detta ohyggliga system som apartheid utgör. Apartheidsystemet är
ett klassiskt exempel på ondska och dårskap. Detta system kan bara leva vidare därför att det får stöd utifrån. Om stödet rycks undan och förbyts i ett motstånd så kan apartheid inte bestå."

KAPITEL 18, NÄST SISTA KAPITLET: Telegrammet kom från Brasilien. Avsändare var Licio Gelli vars P2-loge med sabotage och attentat strävade efter att genomföra en statskupp i Italien: "Det svenska trädet ska fällas. Tala om det för vår vän Bush."

KAPITEL 19. Slutet.

KAPITEL 5. Fyra män med stort inflytande på det som skulle kallas Iran-Contra-skandalen samlades i oktober 1985 hos president Ronald Reagan i Ovala rummet. De hade nu klart för sig att de hanterade en tidsinställd bomb och alla tänkbara läckor måste täppas till. En av dem var FN:s fredsmäklare och Sveriges statsminister Olof Palme.

KAPITEL 6. 33-årige Patrik hade spytt galla över socialisterna och Olof Palme som gav pengar till kommunisterna i Nicaragua men inte till hans invandrarelever som skulle lär sig svenska språket. En gång hade han haft tårar i ögonen och skrikit att han var förberedd på vad som helst och att han var mycket stark och kunde mörda Palme.

KAPITEL 7. CIA-chefen William Casey beslutade sig nu för att den svenske statsministern och FN:s fredsmäklare Olof Palme inte bara skulle betraktas som en högriskfaktor utan också som hans personliga fiende. För Casey och vicepresident Bush var neutralisering av FN:s fredsmäklare Olof Palme nödvändig.

KAPITEL 8. CIA:s agent Ben Tordella på USA:s ambassad i Stockholm fann att svensken Patrik Bolin led av en manisk kommunistskräck så som den såg ut bland dennes gelikar hemma i USA. Det passade dem perfekt.

KAPITEL 9. Fem dagar efter julafton 1985 samlas dödens krämare på en bank i Genève. Här slutförhandlas den största illegala vapenaffären under Iran - Irak-kriget. Säljare: USA. Köpare: Iran. Pris för bl a 125 begagnade men krigsklara stridsvagnar och 24 Phantom-plan: 2,5 miljarder dollar.

KAPITEL 10. I CIA:s lägesrum i Langley, Washington, kartlades Olof Palmes bakgrund och hotbilden mot honom. William Casey häpnade över de hot som riktades mot den mannen. Han gladde sig också åt de enorma möjligheter till desinformation efter ett attentat som öppnade sig.

KAPITEL 11. Den internationella säkerhetskonferensen skulle inledas i Stockholm. I trängseln bland utländska besökare på Arlanda hade ingen intresse av att försöka hitta ett förfalskat pass. För "Mr Monroy" var det bara att kliva in i Sverige och inleda förberedelserna för attentatet mot landets statsminister.

KAPITEL 12. Där fanns de trånga gränderna i Gamla Stan - som gjorda för ett överfall. Men inte för ett ögonblick var det tänkbart för Mustafa Beg att Sveriges statsminister passerade dem på vägen hem från regeringskansliet eller riksdagshuset utan livvaktsskydd. Men det gjorde han.

KAPITEL 13. Vid det första mötet med Patrik Bolin överraskades Mustafa Beg av det hat som svensken demonstrerade mot kommunismen och den svenska socialdemokratin. Kanske också en djupt rotad rädsla. Men framför allt hatet mot den svenske statsministern Olof Palme som han kallade för en demokratins förrädare.

KAPITEL 14. Det fanns inte längre någon tvekan hos Patrik Bolin. Han var beredd att bistå den mystiske främlingen utan ersättning, utan att få veta vilka som låg bakom det planerade attentatet. Ja, han var nu inställd på att själv utför mordet. Det var ju egentligen hans och det svenska folkets angelägenhet.

KAPITEL 15. I bagageluckan i en av de två leasade flyktbilarna fanns en väska med det vapen som valts ut för attentatet. Mustafa Beg hade hoppats på en av den amerikanska marinkårens gamla 45:or som han använde sig av vid mordet på den franske generalen. Han blev både förvånad och besviken när han fick se vad som låg gömt i väskan.

KAPITEL 16. De kunde följa Olof Palmes vandring från Rosenbad och Riksdagshuset. En ensam man som en och annan vände sig om och tittade länge efter. Han passerade landfästet på Stallbron. Där var den perfekta mordplatsen med öppen väg för flyktbilen. Men också de smala gränderna som mynnade ut på Västerlånggatan var som gjorda för att snabbt överfall.

KAPITEL 17. Olof Palme i sitt sista tal:
Jag vill göra ett tillägg utanför mitt skrivna tal om detta ohyggliga system som apartheid utgör. Apartheidsystemet är
ett klassiskt exempel på ondska och dårskap. Detta system kan bara leva vidare därför att det får stöd utifrån. Om stödet rycks undan och förbyts i ett motstånd så kan apartheid inte bestå."

KAPITEL 18, NÄST SISTA KAPITLET: Telegrammet kom från Brasilien. Avsändare var Licio Gelli vars P2-loge med sabotage och attentat strävade efter att genomföra en statskupp i Italien: "Det svenska trädet ska fällas. Tala om det för vår vän Bush."

KAPITEL 19. Slutet.

Satans Marionetter
en dramadokumentär om
mordet på Olof Palme
av Anders Leopold

Utgiven på Förlags AB Wiken
1991
Nu i en bearbetad version på Internet baserad på material från de senaste tio årens utredning och forskning kring mordet.

FÖRORD (uppdaterat 070702)
Satans marionetter var i sin första version (1991) en nyckelroman om mordet på Olof Palme. Alla namn var fingerade. En del recensenter ansåg att namnen gott kunde ha satts ut. Förlaget ansåg att de var för lätt identifierbara och kunde innebära lindrigt sagt obehagligheter både för författaren och de omnämnda personerna. Och förlaget. I förlagstexten står följande bakgrundsbeskrivning:

Under fyra år samlade

Anders Leopold

med hjälp av ett rikligt nyhetsflöde grundmaterialet till sin roman, ett material som i slutskedet kompletterades med en rad intervjuer med personer som på skilda sätt, i hemlig eller officiellt tjänst, varit inblandade i detta skakande nutidsdrama.
134 namngivna personer -

Här är listan

några har av säkerhetsskäl pseudonym - har i tal eller skrift, med eller mot sin vilja bidragit med information och desinformation som gjort scenariot fullständigt och åtminstone för författaren trovärdigt.

Det har i skrivande stund gått 21 år sedan mordet på Sveriges statsminister och det är ännu inte uppklarat. Min fortsatta forskning baserad på nytt material, nya kontakter och mordutredningen i stort har förskjutit bilden något, gett personer som inte tidigare förekommit i sammanhanget betydande roller, förstärkt motivbilden och kanske också skuldfrågan. Men i stort sett är grunden till det dramatiserade materialet densamma:

Mordet på Olof Palme var en konspiration med rötterna i illegala vapenaffärer, droghandel och hänsynslöst maktbegär.

Jag har nu också valt att använda de inblandade personernas riktiga namn med några få undantag då etisk hänsyn och säkerhetsskäl varit avgörande. Dessa personers agerande är i en del fall fiktiva men underlaget bygger på fakta och konsekvenserna av deras handlande har enligt mitt sätt att se det sin motsvarighet i verkligheten.
Jag föredrar nu att kalla nyckelromanen Satans marionetter för en dramadokumentär då källmaterialet är bredare och bättre underbyggt.

Min första version av Satans Marionetter, som leder till mordet på Sveriges statsminister och FN:s fredsmäklare Olof Palme i hörnet Sveavägen-Tunnelgatan i Stockholm den 28 februri 1986, har sin upptakt i mordet på den franske generalen och vapenhandlaren René-Pierre Audran den 25 januari 1985 i en av Paris förorter.

Jag inser nu att vi måste flytta oss lite längre tillbaka i tiden, till dagarna före militärkuppen i Chile 1970, för att förstå bakgrunden.
Vi placerar oss i korsningen Zamora Street - Americo Vespucio Street i Santiago de Chile klockan 08.15 den 22 oktober 1970.

Anders Leopold
070702

ETT VARMT TACK
till följande personer, som i sin professionella verksamhet - från den 1 mars 1985 till oktober 1989 - i offentliga uttalanden, i skrift och vid intervjuer per telefon och vid personliga sammanträffanden med eller mot sin vilja försett mig och min dator med information och desinformation som gjort denna bok möjlig:

Stig Abrahamsson, officer; Jörgen Almblad, åklagare; Terry Anderson, journalist, Kasimpur Ardabili, minister; Richard Aschberg, journalist; Abolhassan Banisadr, iransk expresident; Abraham, Bar-Am-general; Jan-Olov Bengtsson, journalist, Curt Bergström, adjunkt; Henrik Berlau, förbundssekreterare; Eskil Block, forskare; Stefan Borg, journalist; Lars Boström, journalist; Dick Brenneke, vapenhandlare; Leif Brännström, journalist; Bengt Calmeyer, journalist; Duncan Campel, journalist; Ebbe Carlsson, förlagsdirektör; Ulf Carlsson, statsskreterare; Ray Carson, journalist; William Casey, CIA-chef; Stevan Dedijer, docent i underrättelstjänst; Stefano Delle Chiaie, nyfascist och terrorist; John Dinges, författare; John Edwards, journalist; Anders Ehnmark, författare och journalist; Jan Eliasson, FN-ambassadör; Alf Enerström, läkare; Per Olof Enquist, författare och journalist; Michael Ericsson, EAP-talesman; John Ericsson, professor; Ingvar Eriksson, presstalesman i Palmegruppen; Ruth Freeman, författarpseudonym; Lennart Furenhed, lärare; Licio Gelli, nyfascist och terrorist; Manucher Gorbanifar, affärsman; Jan Guillou, författare och journalist; Robert Guiliano, åklagare; Jonas Gummesson, journalist; Jan Halldoff, regissör; Harald Hamrin, journalist; Håkan Hermansson, journalist; Hans von Hofsten, kommendörkapten; Hans Holmér, länspolismästare; Barbara Honnecker, valarbetare; Gunnar Hökmark, riksdagsman; Erik Hörnfeldt, journalist; Börje Hörnlund, riksdagsman; Daniel Inouye, utskottsordförande; Peter Juul, journalist; Thomas Kanger, journalist; Hans Klempel, skeppsmäklare; Jurij Klimov, minister; Lars Krantz, TV-producent; Niklas Krantz, journalist; Andres Küng, författare; Saul Landau, författare; Lyndon LaRouche, parti- och sektledare; Ingmar Lindmarker, journalist; Robert McFarlane, säk.rådgivare; John McMahon, stf CIA-chef; Edwin Meese, justitieminister; Peter Moore, TV-producent; Chris Mosey, journalist; Per Mossberg, informationschef; Preben Möller Hansen, förb.ordförande; Gustav Möller (pseud.) FRA-tjänsteman; Jens Nauntofte, journalist; Susanne Nielsen, journalist; Ulf Nilsson, journalist; Charlie Nordblom, journalist; Oliver North, överstelöjtnant; Per T Ohlsson, journalist; Lars Erik Olsson, journalist; Daniel Ortega, president; Hugn O´Shaugnessy, journalist; Leif Otken (pseud.) PET-agent; Finn Persson, journalist; John Poindexter, amiral; Rialth Qasi, diplomat; Mr Racine (pesud.) CIA-agent; Ove Rainer, justitieminister; William von Raub, tullchef; Ronald Reagan, president; Richard Reeves, journalist; Magdalena Ribbing, författare; Björn Rosengren, TCO-ordförande; Mikael Rosquist, pseudonym; Carl-Olof Rydén, journalist; Maja-Lena Rådelius, journalist; Mohammed Said Al-Sahaf, ambassadör; Oscar Scalfaro, minister; Pierre Schori, kabinettssekreterare; Richard Secord, general; Hosina Shaykholeslam, minister; Magnus Sjöberg, riksåklagare; Larry Speaks, presstalesman; Bror Stefenson, viceamiral; Dieter Strand, journalist; Rolf Svensson, journalist; Amir Taheri, journalist; Kenneth Timmerman, journalist; John S Torell, sektledare; Michael Townley, DINA- och CIA-agent; Lars Truedsson. journalist; Anders Thunborg, FN-ambassadör; Thomas Uhrskov, journalist; John Wahlbärj, fotograf; William Webster, FBI-chef; Maj Echselmann, regissör; Lars Wenander, journalist; Per Wendel, journalist; Bert Willborg, journalist; Ann-Marie Willsson, sekreterare; Per-Gunnar Winge, Säpo-chef; Bob Woodward, journalist; Peter Wright, författare; Mehdi Danesh Yazdi, ambassadör; Ingvar Ygeman, journalist; Georgij Zubkov, regissör; Ann-Marie Åsheden, journalist; Abdullah Öcalan, PKK-ledare; Mikael Öhlander, journalist, Hans Ölvebro, spaningsledare; Bertil Östergen, Saco-direktör.
Malmö 10 februari 1990
Anders Leopold

Åter till artikeln