Detta är sidan 3 Fortsättning från sidan 2 STARTSIDAN

Det här är en teknisk omöjlighet!

Bland de tusentals inspelningar som finns i Friedrich Jürgensons arkiv är de märkligaste de som tekniskt sett inte går att förklara. Det ena är alltså det tekniska fenomenet, styrt av krafter som inte går att förklara. Det andra är rösternas ursprung vilket oftast blir en tros- eller tolkningsfråga. Men i det här fallet tvingas man att acceptera både det som hörs och kommentarerna till detta.
Efter all den publicitet som avslöjandena om "mannen som spelar in de dödas röster på band" medfört sökte sig många till Mölnbo i Södermanland av egna intressen eller för att avslöja en eventuell bluff.
Den 18 november 1963 befann sig ett tekniskt team från Sveriges Radio hemma hos familjen Jürgenson i Mölnbo. I det här materialet har vi inte namn på de närvarande, bara uppgiften att de kom med egna obrutna band.
Här beskrivs i förväg vad som händer då den som lyssnar inte ett ögonblick behöver tvivla på "den tekniska omöjligheten", som det kallades.
Jürgenson demonstrerar den kanal på radion som han normalt söker på, med vissa störningar, och har samtidigt satt på bandspelaren. Det alla närvarande hör är ett musikstycke med de där klassiska visknigningsstörningarna som alltid hörs på framför allt kortvåg.Under avlyssnign från radion händer inget märkvärdigt. Inspelningen pågår under ungefär en halvtimme därefter avlyssnas bandet. Alla hör än en gång musikstycket med lätta störningar men så plötsligt avbryts musiken, ljudet omvandlas och liksom sjunker ihop med hög volym, ungefär som musik som spelas baklänges. Så mitt i detta hörs plötsligt en röst skrika:

Här hör du inspelningen
drehe.mp3

Det rösten säger enligt de avlyssningar som gjorts oberoende av Jürgenson är alltså:
Friedel... hör mich! Friedel drehe unten!
Sekunderna efter detta vänds ljudet tillbaka och man hör fortsättningen av musikstycket.
Redan här har teknikerna som testat bandet funnit något som aldrig tidigare är känt när det gäller en inspelning på band. Mitt i inspelningen vänds ljudet baklänges och samtidigt hörs en röst som är klart identifierbar. Men den är inte baklänges. Märk väl att det då handlade om bandspelare med magnetband, ljudband som bara spelade in på en sida.
Bandets kördes fram och åter tills FJ själv menade att det som sades kanske betydde "vrid den nära" eller "vrid ner den", eller som en av teknikerna sade "vänd på den".
Bandet vändes och kördes baklänges och på exakt samma ställe hörs i baklängesljudet en klart identifierbar röst som säger med samma intensitet, kanske inte riktigt med samma timbre:
Problem hören sie verkligen?

verklig.mp3

Avsiktligt har jag satt ett frågetecken efter detta. För det låter ju som en fråga. Nu lämnar vi det tekniska, för tekniskt klarar vi inte av en förklaring, och går över till rösten och det som sägs.
Friedrich Jürgenson tror att detta är ett kontaktförsök. Därför vänds tekniken ut och in. "Vänd på bandet... är det problem, kan ni höra oss... osv."
Vem är det då? Här följer Jürgensons egen kommentar:

Friedrich Jürgenson: Det finns något i början som är svårt att tyda, jag har tolkat det som "Kära Friedel i Sverige sextonde kontakt." Men det avgörande och tydliga är : Friedel hör mig, Friedel, vrid den nära (eventuellt annan likvärdig tolkning).
För mig är det ingen tvekan, detta är min gamle vän Felix Kersten, medicinalrådet i Tyskland som under andra världskriget räddade tusentals judar genom sitt starka inflytade på Henrich Himmler. Jag och Kersten var personliga vänner. Rösten har också
identifierats av hans hustru och barn. Men det mest förvånansvärda är att när man vänder bandet och spelar det baklänges så bryter rösten in igen med Problem hören sie verkligen? Inga tekniker har kunnat förklara detta. Vi har gjort en mängd olika tester. Bl a spelat över Friedel hör mich... på ett annat band och sedan kört det baklänges. Då låter det helt annorlunda och någon främmande röst finns inte där.
Här kan du läsa mer om Felix Kersten!
Det är Jürgensons kommentar till dessa fenomen. Jag själv gjorde i samband med en videoinspelning om rösterna en intervju på tyska med Kerstens hustru Irmgard. Jag citerar ur den:
-Ni har alltså hört er mans röst på bandet?
IK: - Ja, jag och min son Arno besökte Friedrich Jürgenson i Mölnbo sedan han sagt att han på ett märkligt sätt fått in en röst som han identifierat som min makes. När rösten spelades upp for Arno upp från stolen och skrek: -Det är pappas röst!
-Är det alltså Felix Kersten som ropar?
IK: -Ja, absolut. Man kan klart höra hans baltiska accent.
Ett önsketänkande eller vad? Helt klart är att rösterna finns där och att de hamnat på bandet på ett sätt som inte kan förklaras på teknisk väg.

Anders Leopold