Av ANDERS LEOPOLD

-Var är det så kallt?
Den numera kände TV-mannen Arne Weise är smått irriterad - och tvivlande.
Han vankar runt i Friedrich Jürgensons studio i Stockholm. Det är juletid året 1959.
Han har just hört en röst som Jürgenson identifierat som sin barndomsvän från Odessa, Boris Sacharow, känd yogaledare och författare.
Med mycket tydlig röst säger denne: "AM APPARATEN DEIN BORIS". Därefter hörs två djupa andetag och rösten återkommer: "SO KALT".
Arne Weise fick något av en chock när bandet med hans fråga en stund senare spelades upp.
Då hörs en metallisk, men mycket tydlig röst som säger:
"SO KALT IST IN DIR".

Det här ingår i några av Friedrich Jürgenson tidigare inspelningar, ett år efter händelsen i Mölnbo - den 12 juni 1958 - då hans egen mor talade till honom. Det som brukar kallas "anderösternas födelsedag".
Det är också de bästa inspelningarna - direkt genom mikrofon till en vanlig bandspelare och därför nästan helt befriade från störningar. Man kan nog säga att något liknande inte inträffade under Jürgensons fortsatta forskning. Bland annat därför att han mer och mer gick över till att ta upp meddelanden via radio med svåridentifierade budskap mitt i brus och störningar från helt vanliga radiostationer.
TIDEN EXISTERAR INTE
Men det finns något i hela det här fenomenet med meddelanden från en annan dimension som Friedrich ofta talade om: där existerar ingen tidsfaktor. Det är en livsdimension utan tid och rum. Han menade att detta med att rösterna nådde fram så tydligt och övertygande under några år kring slutet av 50-talet och på 60-talet kan ha berott på gynnsamma förhållanden. Enligt vår jordiska tideräkning kanske det tar hundratals år innan omständigheterna är lika lämpliga igen.
Därför var det också lika förbluffande, menade han, att människor som nyligen avlidit hörde av sig medan andra inte gjorde det samtidigt som människor som lämnat jordelivet för hundratals år sedan sökte kontakt.
Jag kommer i en senare artikel att låta de vetenskapsmän som verkligen seriöst forskat kring röstfenomenen komma till tals. Här ska vi nu i fortsättningen ägna oss åt de märkliga inspelningarna med Arne Weise och professorn och parapsykologen John Björkhem.
De här upptagningarna har jag själv avlyssnat i dåvarande Europafilms studio i Stockholm och jag står för vartenda ord som återges. Meningen var att de skulle ges ut på skiva.
Jag utarbetade tillsammans med Friedrich och en ljudtekniker den text som skulle komplettera skivan. Originaltexten med Friedrich egen kommentar återges i fet stil. Rösterna i VERSALER och min egen berättande text som ovan. Tilläggas bör att jag inte har tillgång till originalbanden - efter Friedrich död övertog hans son Salomon Jaron, då bosatt i Tel Aviv, ansvaret för faderns efterlämnade material.
DE VAR MYCKET SKEPTISKA
Den 28 december 1959 tog Friedrich Jürgenson och hans hustru Monica i sin lägenhet på Tyska Brinken 28 i Stockholm emot den kände TV-mannen Arne Weise, hans hustru Else-Marie, den kände parapsykologen och professorn John Björkhem och Friedrich syster Elisabeth Jürgenson.
Arne Weise berättade för mig efter sitt besök hos Jürgenson:
-Jag kom till Friedrich mycket skeptisk. Jag visste också att den kände parapsykologiprofessorn John Björkhem skulle komma. Det visade ändå att det här inte bara var ett jippo. Jag tog med mig ett par obrutna band från vårt arkiv.
Arne Weise är s k Swedenborgare, både döpt och konfirmerad enligt dennes lära.
Weise: -I Swedenborgs lära talar man klart och tydligt om att det är här på jorden vi ska leva och vara lyckliga. Inte i en annan värld. Så därför blev det som hände mycket svårt för mig.
EN FINSK RÖST
De lyssnar på några av FJ:s tidigare inspelningar. Karaktäristiskt är att rösterna tycks omvandla ljud som går in i bandspelaren, s k
m o d u l a t i o n s f e n o m e n. Först hörs ett svagt sus sedan identifieras rösten, ibland helt för sig själv, ibland inflätad i den verkliga rösten. Även andra ljud i rummet som skrapningar från fötter, knäppar, hostningar, prassel med papper m m används som underlag för modulering till en röst.

Arne Weise har satt in ett av sina egna band i bandspelaren. Det är mest FJ som berättar om rösterna, övriga är lugna och inte särskilt upphetsade. Först följer här fem korta inspelningar av sällskapets samtal. Ingenting avlyssnas under samtalets gång men detta är vad som vid uppspelningen hörs på bandet.
INSPELNING 1. FJ går fram till bandspelaren och kopplar på den. FJ: "Nu hörs det!" I inkopplingsljudet hörs en främmande röst som säger: POSKALA.
FJ:s kommentar: På dagen nio år senare fick jag ordet förklarat, den 28 december 1968. Fröken Anne M. Hansson, finländska bosatt i Sverige, besökte mig. Hennes fästman hade omkommit i en trafikolycka. Jag spelade upp det här för henne då det var mycket tydligt och jag antog att det var finska. Då tog hon upp ett foto ur sin väska där hon och fästmannen satt kind mot kind. Hon förklarade att "poskala" på finska betyder "på kinden". Hon tvekade inte ett ögonblick, rösten var fästmannens. Här rör det sig om fenomenet p r e c o g n i t i o n, förutkännedom, varsel. Något som vid senare inspelningar blivit mycket vanligt.
Weises band snurrar vidare under allmänt samtal.
INSPELNING 2. FJ säger: "Jag har gjort dom själv många, många..." En ljus röst som inte kan komma från någon i rummet säger tydligt: TANTO PARTIS.
FJ:s kommentar: Man kan lätt identifiera den ljusa, främmande rösten i pausen mellan min och EJ:s röster. "Tanto partis" är latin och betyder "många delar". Just då säger jag ju "många, många".
INSPELNING 3. Allmänt otydbart samtal. Främmande mansröst inte helt olik prof Björkhems säger: STACKARS LILLA BJÖRK.
FJ:s kommentar: Rösten påminner starkt om prof Björkhems egen. Men att han skulle ha sagt något sådant här är helt orimligt. Han förnekade det också bestämt. Uttrycket kan syfta på prof Björkhems hjärtsjukdom. Han avled i mars 1963 på grund av denna.
Samtal kring rösterna fortsätter. De närvarande har ännu inte avlyssnat bandet sedan FJ kopplade på det första gången. De vet alltså inte vad som kommit in.
INSPELNING 4. EJ: "Friedel har du satt på nu?" FJ:"Ja, ja... va?" En lätt sjungande röst: TANNER, TANNER. FJ fortsätter: "... nej, nej, nej, nej...". Kort, otydbart samtal. Någon av damerna säger: "...vänta...". Svag viskning: HAR DU DUKAT?
FJ:s kommentar: Här finns två främmande röster. "Tanner, Tanner" sägs av en främmande kvinnlig röst. Tre år senare förklarades ordet, ännu ett fall av precognition. 1963 besöktes jag av en ung, förtvivlad kvinna vars fästman begått självmord. En tid efter besöket skickade hon mig en bok av den engelske forskaren dr L Johnson, "Det stora problemet". Flickan hade strukit under några rader där forskaren citerade ett meddelande från andra sidan:
"... studera alla slags trådlösa meddelanden. Vi (de döda) hoppas snart kunna få fram möjlighet till förbindelse mellan oss och er. Det hela är bara en fråga om våglängder...".
Jag fann boken intressant och läste vidare. Plötsligt på en sida fick jag se namnet på ett känt engelskt medium, tidigare obekant för mig. Hans efternamn var Tanner.
Viskningen "har du dukat?" kan syfta på att vi skulle äta en bit mat. Rösten påminner mig om Lena, radioassistenten på andra sidan, som leder mig rätt när jag söker kontakt på radion. Återkommer till henne längre fram.
Nu har sällskapet avslyssnat första delen av bandet. Det råder ingen tvekan om att de hört de röster som kommit in. Stämningen är nervös. Arne Weise kan inte sitta stilla. Hans lugna, välkända radio/TV-röst har förändrats, det går att spåra aggressivitet i den.
INSPELNING 5. Arne Weise ställer en direkt fråga in i mikrofonen: "Var är det så kallt nånstans?"
AW har tagit starkast intryck av en inspelning som FJ gjorde ett par dagar tidigare, den 25 december. De har just lyssnat på den. När FJ spelar upp det här bandet lägger han också fram en bok på bordet. Han berättar att den författats av hans barndomsvän Boris Sacharow och den handlar om yoga. Boken "Das grosse Geheimnis" kom från förlaget i Ryssland samtidigt med ett meddelande om att Boris Sacharow avlidit efter en trafikolycka. På sista sidan ser man Sacharow i yogaställning med en så djup inandning att magen nästan ligger platt mot ryggkotorna.
-Vi stod mycket nära varandra som barn, berättar FJ. Men då jag nu visste att han inte var död utan bara förflyttad till en annan dimension bestämde jag mig för att försöka få kontakt. Jag satte på min bandspelare och lät bandet snurra.
I bruset från rummet uppfattar man en viskande röst som säger: AM APPARATEN DEIN BORIS (På apparaten din Boris). Direkt därefter följer två djupa inandningar, en knäpp och så en röst som FJ identifierar som Sacharows vilken säger: SO KALT (så kallt).
Arne Weise fortsätter:
"Vad är Tanner? Säg Tanner en gång till på bandet... jag tror inte på det här ett dugg. Om det inte finns någonting på bandet när vi spelar upp det nu så tror jag inte på´t. Var är det så kallt nånstans?"
AW fick inte omedelbart något svar. Längre fram på bandet fortsätter han: "Nu måste vi... eftersom det tydligt är man måste prata, man kan ju...". Svag viskning: FIE WIE KALT. AW: "... hm... men å andra sidan kan man ju säga så här, dom måste ju vila nån gång...". Här hörs en främmande röst som direkt sammanfaller med FJ:s: NEIN AM APPARATEN HALTEN WIR (Nej, vid apparaten håller vi). FJ: ... hm... på morron till den ...". AW: "... ah...". FJ: "... i natt...". Främmande manlig röst: "SO KALT IST IN DIR (Så kallt är det i dig). När rösten säger "dir" sammanfaller det med FJ: "Du förstår att (otydbart)... inget ljud, ingenting...".
FJ:s kommentar: Arne fick svar på sin fråga. Hanvar skakad. Jag förstod att det tagit honom hårt. Han hade sin fråga -han fick sitt svar. Vi reagerade alla starkt över denna tydliga, främmande röst som så direkt kunde ingripa i vårt samtal. Den syftade kanske på att Arne efter att ha hört rösterna från de tidigare inspelningarna kände sig kuslig till mods.
På den efterföljande inspelningen kan man höra hur upprörda alla blivit av det de hört. Det är svårt att skilja på rösterna, man pratar i mun på varandra. Sorlet försvinner plötsligt.
INSPELNING 6. Det uppstår en kort paus. Mitt i denna hörs en manlig främmande röst säga: GRECOLA. Direkt därpå säger Else-Marie Weise: "Men jag är rädd för att gå ut i köket." FJ: "Dom vill ingenting göra." EW: "Monica, vill du följa med mig?" FJ: "Du förstår dom har ingen anledning att göra ont... heller, dom kan inte göra ont... dom vill vara med å ha lite roligt och så...".
FJ:s kommentar: Ett starkt exempel på precognition. EW vill gå ut i köket för att se till sin son som sover där. Hon är rädd. Ingen av de närvarande kunde förstå ordet "grecola" som alla uppfattat. Svaret kom till mig tre år senare. Det var den svenske filosofiprofessorn Alf Ahlberg som vid ett besök hos mig 1963 översatte "grecola". Detta var ett slanguttryck som användes i det antika Rom när man talade om en rädd grek. "Grecola" kan översättas med "räddhare". Detta exempel innehåller två viktiga faktorer: 1) De som meddelar sig på bandet från andra sidan vet om rädslan hos EW innan hon ger uttryck för den, 2) ordet uttalas på latin i vetskap om att dess mening blir avslöjad i framtiden.
Den sista inspelningen gjordes sent på natten när alla utom Friedrich Jürgenson och Arne Weise gått och lagt sig.
INSPELNING 7. FJ: "jag måste säga... vi människor vi... så länge inte insikten har kommit att det finns en annan värld (otydbart)... en viss mogenhet, så hjälper ingenting." AW: " Ja men Friedel jag tror ju på det här!" Direkt på AW:s "här" hörs en främmande röst som säger: "GÖR NI?
FJ:s kommentar: Sammanfattningsvis vill jag säga om de här inspelningarna som gjordes i ett sammanhang: Ingen av de närvarande talade med varandra på annat språk än svenska. Vi spelade in på band från Sveriges Radio som Arne Weise tagit med sig. Både han och professor Björkhem, erkänd parapsykologisk forskare, var inledningsvis mycket tvivlande. Rösterna uppfattades aldrig i rummet utan endast vid avlyssnandet. De talade latin, svenska och tyska. De talade till den aktuella situationen och tog också direkt del av vårt samtal. Det förekom tre klara fall av varsel eller förutkännedom. Det visar rösternas förmåga att kunna överskåda framtiden och förutsäga händelser och ting som sedan kan verifieras.
Jag har vid ett flertal tillfällen talat med Arne Weise om dessa bandupptagningar. Han blev, liksom jag, nära vän till Friedrich och ingen av oss har en enda sekund tänkt tanken att han var en bluff.
Detta är Arne Weises sammanfattning:
-Det var ett oerhört ansvar Friedrich tog på sig, ett ansvar för människor som förlorat sina anhöriga och vägrade tro på att de för alltid var förlorade. Där var han också mycket försiktig. Han höll sig undan alla de människor som ville slå mynt av honom, det säger en del om hans ärlighet. Men för mig var det svårt. Min lära sa klart och tydligt ifrån: man ska inte hålla på med sådant här. Det är på jorden vi ska leva och vara lyckliga. Rösterna jag fick kontakt med var nog de tydligaste som kommit in. Men jag har vägrat att experimentera, även om det skulle vara hur spännande som helst. Vore jag inte Swedenborgare kanske jag skulle försöka få kontakt.
Det finns skäl att fråga sig vad hans nära vän och nu hans levnadstecknare Anders Leopold anser om rösterna : jag lovar att svaret blir överraskande och borde stämma varje levande människa till eftertanke.
TILL LÄNKARNA

VEM VAR FRIEDRICH JÜRGENSON?

TILL PARANORMAL-
SAJTENS FÖRSTASIDA

Jag besökte Friedrich Jürgenson första gången som Aftonbladets utsände - det var våren 1964.
Han hade då berättat i media om att han fått kontakt med "andra sidan" med hjälp av mikrofon och en vanlig bandspelare.
Jag blev en nära vän till Friedrich fram till hans död i Höör i oktober 1987. Jag skrev ett stort antal artiklar om honom och gjorde också ett radioprogram om hans person.
Friedrich och hans röstfenomen blev en sensation i hela världen. Forskarna kunde faststlå att rösterna existerade och att Friedrich inte var en bluff. Men var kom rösterna ifrån? Var Friedrich tolkning att det var de döda som tog kontakt ens tänkbar?
En del av svaren kanske ges i den här artikelserien.
Anders Leopold