Åter till Piratensidan
Piratens Vollsjö och piratenmuséet

Detta är en sida ur LEOPOLD REPORT 1.223.290 besök på våra sidor under 2001

HÄR KAN DU LÄSA FRITIOF NILSSON PIRATENS FÖRSTA OCH SISTA BREV TILL VÄNNEN OLLE HOLMBERG. DET ÄR 31 ÅR MELLAN DEM OCH DET DE HAR ATT SÄGA LÄSAREN ÄR GIVETVIS LÄSARENS ENSAK.
Det första brevet är ett tack för en glad fest hemma hos Holmbergs då Piraten tagit sig en halvpanna innan han mötte upp - det sista skriver hans hustru Tora ut då Piraten skadat sin högerarm och inte kan hantera en penna. Han har efter fjorton dagar skrivits ut från Simrishamns lasarett. Han, som han skriver i ett tidigare brev, "råkade falla handlöst baklänges från kökstrappan ut i trädgården, varvid jag fick en fraktur av vänster överarm". Här finns inga detaljer om vad som orsakade fallet men helt klart börjar han fundera över den oundvikliga dags nalkande då han inte längre kan skjuta upp något till morgondagen.

Kivik den 25/11 1940
Herr Professorn Olle Holmberg
Lund

Broder!
Mitt hjärtliga tack för senast! Jag hoppas att jag gjorde ett något så när passabelt intryck i societeten trots mitt (mkt oförsiktiga!) handicap på 35 cl. - Det verkar oartigt att säga nej till nattsmörgåsen. Men saken var den: jag kände på mig att en pilsnerkorv definitivt skulle bragt mig i spin. Och då vet jag att Du förstår och förlåter!
Ber att få skicka Dig (härmed) mina Historier från Färs.
Och som sagt och överenskommet: när jag kommer till Lund ringer jag så kunna vi ses vid en drink. -Framför mitt tack och mina hälsningar till Din älskvärda hustru!
Din tillgivne
Piraten
*
MALMÖ 28/10 71
Käre Olle
T.f.b (=nu och alltid: tack för brev.)
Jag återknyter alltså vår korrenspondens. Du har fullständigt rätt i en sak: allting kunde varit värre och förmodligen är livet värre än döden; om nu någon visste hur den känns; troligen känns den väl inte alls. Din vän John Landquist måtte vara både mycket gammal och mycket hållbar. Ja, hans höga ålder kände jag ju till.
Du förstår ju att jag inte kan recensera Din Sokratesbok, vad skulle det bli likt? Men jag förmodar att Du inte vidare följer med "kultursidorna" i Kvällspressen. Emellertid har Kvällsposten en kulturskribent som väl tål att läsas.Han heter Henrik Sjögren. Jag känner honom inte personligen men har en gång tillskrivit honom - dock utan att få något svar.
Den 22 sept. recenserade H.S. Din Sokratesbok i Kvällsposten. Jag bifogar i urklipp hans opus. För den händelse Du inte redan sett hans rec.
Jag har nu i någon mån återvunnit min rörlighet, fick lämna lasarettet i S-n den 7/de dennes och hålles nu vid liv och rörelse av en mycket livlig sjukgymnast. Hon tycker inte alls att gymnastiken är ansträngande, n.b. för henne. Men jag skall inte klaga, det går framåt fastän långsamt.
Betr. H.S. recension så är Tora mycket högfärdig över att hon sedan länge har förekommit Din uppfinnig att skriva o i stället för och (men Tora skriver det så här o.) och det har hon gjort så länge någon av oss kan minnas.
Nu de hjärtligaste hälsningar från hem till hem!
Din tillgivne
Fritiof
Åter till Piratensidan

 

Piraten talade rikssvenska
på skånska

Glyttasnack, rumpefinnar, antedarrad, därhänne... visst är det skånska. Ur Piratens skrifter. Det finns en hel liten ordbok med skånska ord i Piraten-tappning.
Uttalat på någon av alla för en upplänning svårtydda och stundtals förfärliga skånska dialekter låter de inte så här begripliga.
Men tro inte att Fritiof Nilsson Piraten själv nyttjade orden. I alla fall inte på skånsk dialekt.
Är du ickeskånsk begriper du inte vad orden betyder, förstås. Jo: barnsligt tal, hemorrojder, nervös, där borta.
Ett tag under min levnad i Mellansverige trodde jag att endast de intellektuella skåningarna hade förmåga att hyfsa sitt skånska uttal så att det inte lät som en grymtning från svinstian på någon gård i Färs härad.
Jag hade delvis rätt, ta t ex Hasse Alfredssons skånska. Den är inte bara uthärdlig utan t o m njutbar genom sin vänliga framtoning.
Senare som journalist i den skånska regionen träffade jag vid flera tillfällen Sten Broman och insåg att jag delvis också hade fel. Hans intellektuella kapacitet rådde det inget tvivel om, men hans uttal fick en att igna (rysa). Jag tyckte han var den typen av skåning som stoltserade med sin skånska dialekt och jag misstänker att han hyste ett visst förakt för de som i likhet med Hasse Alfredsson och Fritiof Nilsson övergivit sitt modersmål. Åtminstone i officiella sammanhang som i radio och TV. Där vek inte Broman undan med minsta lilla diftong.
De som forskat i detta delikata ämne är lite oense om vad den här förfinade skånskan ska kallas.
Helmer Lång, som sammanställt en ordbok med skånska uttryck tagna ur Piratens skrifter, säger att Piraten när han berättade för sina vänner eller svenska folket i radio och TV talade rikssvenska med skånsk intonation. Och det vill han kalla ädelskånska eller akademiskånska.
Men Ingvar Holm gillar inte uttrycket ädelskånska. Han skriver i en betraktelse i Piratensällskapets årsbok 1996 "Nya minnen av Piraten":
Säg nu inte att Piraten talade "ädelskånska" - då vet man inte, om han talade akademisk skånska som Sten Broman eller vårdad medelskånska som vid Hovrätten över Skåne och Blekinge eller slottsskånska som karakteriseras ganska bra av Albert Engström. Inget av dessa tungomål hörde man ur hans mun. Piraten talade just som jag beskrivit. Hans språk var hans.
Jag ska här under avsluta med Ingvar Holms formidabla analys av Piratens språk. Men först Helmer Lång, som själv talar ädelskånska och menar att man i denna språkform endast någon enstaka gång använder skånska ord och uttryck. Rikssvenska ord nyttjas i större utsträckning. Och, alltså, med skånsk intonation.
Nåväl, Piraten kunde i alla fall sin skånska och det har befruktat hans berättelser. Helmer Lång har räknat ut att han i sina skrifter använde sig av mer än 300 skånska ord eller ordformer. Men man kan säga att han skonade sina oppländska läsare - eller snarare såg till att han inte stötte bort dem - genom att avstå från att återge det folkliga talet i fonetisk form. Det hade minskat hans läsekrets högst väsentligt.
Jag menar bara om det stått så här i Historier från Färs:
Småo hyns ska ente läddja stora äddj, fårr dåo bler di slarvia i ännen.
Då hade opplänningen övergett honom. Det är Helmer Långs översättning av det berömda visdomsordet av Lutterlögn som i Piratens "skånska" version nedtecknades så här:
Små hönor ska inte lägga stora ägg, för då blir de slarviga i ändan.
Det är vi evigt tacksamma för.
Och så Ingvar Holm. Han plockade vinbär som tryckes ner i en vanlig literflaska. Fritiof kom på besök och anade förstås vad som skulle hällas över bären men han sade: Skall du koka kräm?
Ingvar Holm skriver vidare:
Just nu hatar jag den tryckta texten med sin torftiga typografi. Hans ord slår fel om man inte hör hans sätt att säga "kräm". Han talade aldrig österlenmålet, inte ens när han berättade om händelser från kusten. Däremot talade han ett slags skånska som ändå inte var riktigt levande skånska. Den tog visserligen ut vokalernas bredd med full auktoritet men var totalt fri från de rika diftonger som ingår i dialekten. Hans skånska var majestätisk, bred, men ren i nerslaget som om den var hamrad på ett hammarklaver: KRÄM. Man avsläste distansen till den kladdiga fruktröran, inte genom ett uns av ironi i det språkliga minspelet, men genom att ordet själv i det ögonblick det blev sagt reste sig ensamt som en egyptisk gudinna ur en lantliga vägkant.
!
Åter till Piratensidan