Detta är en sida ur LEOPOLD REPORT 1.519.942 besök på våra sidor under 2003

 

 

 

 

Han träffade 33-åringen timmarna
före mordet och vittnar om dennes
märkliga och Palmefientliga beteende

Det var ca 12 veckor efter mordet på statsministern som jag hörde efterlysningen på radion: Jag satt där med exakt samma kläder på mig som den kvällen då Olof Palme mördades. Det måste vara "ufot" som jag träffade som är 33-åringen (som från första början kallade 32-åringen av pressen). Det skulle ju kunna vara jag. Jag ringde det nummer som lästes upp i radion. Mannen som tog emot tipset var rätt ointresserad och tjatade hela tiden om ifall jag hade uppmärksammat något hos den här personen som var speciellt. Något! Allt hos honom var speciellt. När det lät som att "tipsgubben" tänkte avfärda mig sa jag att "ufot" låtsades komma från Amerika och att han bara hade bott i Sverige några år. Att han bröt överdrivet mycket men verkade vara rikssvensk (och såg ut som en Bader/Mainhof terrorist). Genast vaknade mannen i andra ändan upp och tog mina kontaktdata.

Olle kallades till förhör och fick gå igenom en fotokonfrontation i vilken han pekade ut Victor Gunnarsson.

Iväg bar det till Kungsholmen och en dags väntan, utfrågning, videokonfrontation, väntan osv med lite fika m m. Jättetrevliga människor fick jag träffa. Allt jag sa spelades in på band och jag fick rita av den blå/svarta kameraväskan som Gunnarsson hade med sig på Café Mon Cheri m m.

Kan du förklara varför du uppfattade honom som en Bader/Meinhoff-terrorist?

Det var en reflektion över hela hans personlighet. En person som jag aldrig skulle lita på överhuvud taget. Det var blicken, hans ovårdade yttre och hans dominanta beteende. Gesterna, överlägsenheten och hans snedvridna syn på politik m m och lismande "trevlighet".
Jag var på kaféet när Gunnarsson dök upp vid 18-tiden. Han svamlade runt en stund. Stod upp och talade med ett par, lite äldre än jag, som satt ner. Paret gjorde helt klart att de inte var intresserade att tala med honom över huvud taget. Han såg sig runt och jag bad stilla en bön om att han inte skulle sätta sig vid mitt bord. Min flickvän PP hade gjort slut och deppad satt jag och hoppades på att ett bekant ansikte skulle dyka upp. Inte "ufot" som närmade sig mitt bord. Som halv "stammis" hade jag bekantat mig lite med några andra som brukade vara där men klockan var på tok för tidig för att de skulle uppenbara sig. MS som jag brukade var där med kunde inte följa med. Trots avsaknaden av sällskap ville jag verkligen inte att Gunnarsson skulle sätta sig hos mig. Tji fick jag.

Minns du hans ansikte? Hade du sett honom tidigare på Mon Cheri?

Jag minns hans ansikte. Jag inbillar mig att jag skulle kunna identifiera honom vart som helst utan problem. Under videokonfrontationen identifierade jag min 33-åring omedelbart utan att känna mig det minsta osäker. Jag hade mig veterligen aldrig sett honom tidigare eller senare för den delen.
Gunnarsson sätter sig ner och studerar mig snabbt. Han ser min sosseros och "rör inte min kompis"-märket på mitt rockslag. Han fann eld till en ganska ensidig politisk propagandadiskussion. Han gjorde jämförelsen Hitler/Stalin och Palme. Män som först skapar förtroende och genom det tar ett stadigt grepp om makten (med benägen hjälp av löntagarfonder mm) för att sen blotta odjuret inom sig. Det skulle dö flera människor än under nazisternas härjning i så kallad "rensning" om Palme fick hållas.

Jag reste mig och gick så som "O" vittnar om i Leopold Report. Jag visste inte vad jag skulle göra. Tillfälligheten gjorde att jag hamnade på filmen "Morrhår och ärtor". Det var en underbar film. När jag efter filmen sen gick tillbaka till Café Mon Cheri stötte jag på Gunnarsson igen. Jag undvek honom men iakttog honom.

Som du förstår är detta med mustaschen viktigt - det jag kallar mustaschtricket. Han säger att han aldrig rakat av sig denna mycket framträdande svarta ekorre. Men veckan före mordet och morddagen har de som kände honom vittnat om att han inte hade kvar sin mustasch. Däremot var han skäggig över hela ansiktet, svartmuskig. Vilken bild fick du?

Jag kan inte bekräfta att han inte hade mustasch. Som jag minns det nu i dag uppfattade jag att han hade en mustasch men absolut inte lika tät och "krallig" som den man sett på bilder. Att han var ovårdad, dvs inte slätrakad, är en bestämd bild jag har.

Du kallar honom för "ufo". Vad menar du?

Med "ufo" menar jag att han var som kommen från en annan planet. Allt hos honom var så udda. Som jag påpekat tidigare så visste jag inget om VG före mordet.

Det här med tider är ju oerhört viktigt. Vilken föreställning av "Morrhår och ärtor" gick du på?

Det var 19-föreställningen. Jag hade lämnat Café Mon Cheri bara för att slippa VG. Det var en ren tillfällighet att det blev den filmen. Direkt efter filmen gick jag tillbaka. Direkta tider kan jag inte ge dig. Jag och VG hade inte ett lika långt samtal som första gången men vi utbytte nog några ord vid enstaka tillfällen. Typ när han passerade mitt bord eller liknande. Han hade hittat nya "offer". Jag hörde dock delar av hans samtal med andra. Jag iakttog honom ganska medvetet.

Jag lämnade Café Mon Cheri för att försöka hinna med 23:10 (ca) tåget hem. Jättetidigt dagen där efter väcktes jag av min mamma som proklamerade att Olof var mördad. Att det hade hänt i City strax efter klockan elva. Mitt sömndruckna svar blev: "Jag sa ju att det var en Bader/Mainhof medlem i stan. Det var säkert han." Ett dåligt skämt som kanske inte var helt fel?

När lämnade du Mon Cheri för att hinna med tåget 23:10? Är du bombis på att VG var kvar - eller hade han gått före, och i så fall när?

Jag hade insett att jag inte skulle träffa på någon bekant den här kvällen. Jag bestämde mig till slut för att ta just det här tåget. Annars hade jag fått vänta till "fylle-ettan" som skulle vara i Ö 01.29 (?) Det betyder att jag borde ha lämnat kaféet ca 22.45 - 22.50. Jag kan inte gå ed på att VG var kvar men om han hade lämnat kaféet så kan det inte ha varit många minuter tidigare. (Jag har en känsla att han var kvar men på utgående. Kanske en efterhandsrekonstruktion).

Det finns saker som jag inte kan slå ur hågen. Gunnarsson ringde väldigt mycket på den röd/oranga betaltelefonen av plast i bordsmodell som stod på en liten vägghylla vid dörren intill ägarens hustrus tavelgalleri. Varje gång så talade han lågt och ohörbart. Anmärkningsvärt med tanke på hans extroverta beteende i övrigt. Varje gång höll han i en telefon/anteckningsbok och med en penna skrev han då och då. Detta beteende upprepade sig om och om igen under den delen av kvällen efter att jag kommit tillbaka från "Morrhår och ärtor".

VG har i förhören virrat med uppgifter om telefonsamtal. Han påstod att han gick över till den intilliggande Saga-biografen och ringde. Varför gjorde han det om det fanns telefon som han utnyttjade på Mon Cheri? Jag lovar att ingen ha kollat dessa samtal men om det är som du säger att han "ringde väldigt mycket på betaltelefonen" på Mon Cheri har detta inte kollats upp. Jag vill att du bekräftar detta en gång till därför att det kan vara ett viktigt spår i utredningen.

VG använde telfonen vid flera tillfällen. Ca 10 - 15 gånger. Vid ett av tillfällena när nåra "indier" verkade iaktta honom så flinade han upp sig och sa ungefär så här när han lade på luren: "Tjejer! Jag älskar svenska tjejer men det verkar som de alla har en dålig dag. I den här har jag så många fina svenska flickor (håller snabbt upp boken) att jag inte behöver oroa mig. Det gäller bara att välja rätt vid rätt tillfälle. Får väl prova ett annat nummer." Varvid han stod kvar och titade lite i boken och slog ett nytt nummer.
Han talade om för fler att han skulle ringa någon kvinna och så ringde han igen. Ibland med boken i handen eller också antecknade han något i den. Samtalen fördes lågmält och han stod lätt lutad och nästan helt vänd från lokalen. Ibland gick han och talade med den utländske ägaren vid kassan efter samtalet och så ringde han igen. "Typiskt! Upptaget hela tiden", var också en kommentar.

Jag vet inte om jag stött på honomt idigare på Mon Cheri. Om han varit där och jag inte lagt märke till honom tidigare, varför var hans beteende så utpräglat extrovert att "se på mig" just den kvällen? Om han bara varit där fåtalet gånger innan, kan det då ha varit för att se sig om efter ett lägligt ställe att avvakta på? Om han nu inte var en så jättestadig gäst, varför valde han att vara där nästan hela den här kvällen utan sällskap?

Du har läst om VG:s beteende på Leopold Report, om svenskamerikanen Vic Gunnison, världsmannen med idoler som Clintan och Stallone, som kunde läsa på "13-14" språk och vars stora förebild var en nästan lika stor man, John F Kennedy. Tala han om något liknande?

Det var en sak som slog mig när jag läste detta: Trots mina politiska märken på jackan var jag väldigt politiskt ointresserad på den tiden då mordet begicks. Under vårt samtal om Palme så anklagde han Palme för mordet på JFK. Och att Grisbukten och den cubanska affären skulle ligga till grund för detta. Palme var ju bästa vän med Castro och ryssarna. Grisbukten visste och vet jag inte mycket om.

Har du fler tankar om hans beteende på Mon Cheri?

Telefonsamtalen förbryllar mig mycket. När jag i Leopold Report läser om en sida i en kalender som saknas så känner jag en obehaglig känsla. Det jag skulle vilja veta så här i efterhand är vilka samtal som ringdes ut från betalautomaten? Det fanns uppgifter i pressen om mobiltelefon/walki-talkie-män på Sveavägen den kvällen. De var ju inte så vanliga på den tiden. Kan samtalen ha gått till en eller flera koordinatorer som var utplacerade på Sveavägen?
Jag har en bestämd känsla av att VG ville dra till sig uppmärksamheten den här kvällen. (Det går emot min uppfattning om att han möjligen var den direkta gärningsmannen). Han hade ganska oordnad frisyr. När han talade med mig och i samtalet plockat hem en poäng så lutade han sig flinande tillbaka och rättade till håret. Nä sedan jag talade och såg direkt på honom så rufsade han till det genom att dra handen mothårs. Det varprecis som han omedvetet markerade sin överlägsenhet med att rätta till håret och sedan strax efteråt korrigera detta medvetet genom att försiktigt röra till kalufsen igen. Att han så öppet och direkt deklarerade sin åsikt om Palme och höll låda och böt bord under hela kvällen kan kanske ha varit ett normalt beteende hos VG men hela situationen var så "se på mig" att det klistrade sig fast i minnet som flugan på flugpapperet. Jag kan inte tänka mig att han betedde sig sig så här under vanliga omständigheter.

Två år efter det första förhöret kom polisen hem till dig igen för ett kompletterande förhör. Hur upplevde du det?

Till min förvåning visade det sig att en hel del fakta, om än bara små detaljer, saknades i polisens utdrag av det tidigare förhöret. Bland annat fanns ingen teckning av väskan omnämnd mm. Jag kompletterade och ritade en ny väska. Kanske var det ett knep från polisens sida bara för att kontrollera trovärdigheten i mitt vittnesmål sen två år tillbaka? Jag vet inte men det kändes lite olustigt att det kanske saknades uppgifter som jag vet att jag lämnat tidigare.
Idag vet jag att det är flera saker jag har glömt och som jag inte riktigt kan se framför mig klart. Dock är det helt klart att jag får en väldigt obehaglig känsla av att Victor Gunnarsson möjligen tog en del av sanningen med sig i graven.


Vad som är särskilt intressant med detta vittnesmål är att Gunnarsson tidigare på kvällen - INNAN makarna Palme gick på bio och kan ha iakttagits utanför Grand-biografen - ger sig in i en häftig diskussion om Palme. Det om något tyder på att han vet att något är på gång. Vilket han också gör några timmar senare med de tre flickorna han attackerar vid 22.30-tiden och då talar om "att bli skjuten i ryggen". Det bekräftar bilden av att han just denna kväll är starkt fokuserad på Palme. Allt pekar på att VG är medveten om vad som ska hända. Det vore naturligtvis oerhört viktigt i utredningssyfte att kontrollera de utgående samtalen från Mon Cheri under den period då VG ringde - efter klockan 21.00 den 28 februari 1986. Det tipset går vidare till Palmegruppen. Intressant är också att den anteckningsbok som beslagtogs vid husrannsakan, sannolikt den enda han hade, var fullklottrad. Här har vi ett vittne som ser honom ringa en massa samtal och göra anteckningar i boken. Men anteckningarna saknades när han greps. Den sidan som avhandlade sportlovs- och mordveckan var bortriven.
Anders Leopold

Åter till texten i Kapitel 20