Till bokens inledningssida

 
Sammanfattning av innehållet

Inledning av Börje Wingren

Kapitel 1. Ett klassiskt gömställe

Kapitel 2. Frågorna som
ännu inte fått sina svar

Kapitel 3. Vittnet som inte såg någonting

Kapitel 4. Vad Mårten Palme såg utanför Grand-biografen

Kapitel 5. I Sverige kan man bli skjuten i ryggen.

Kapitel 6. De första förhören med Victor Gunnarsson.

Kapitel 7. Han låtsas att han inte har klart för sig när Palme mördades.

Kapitel 8. Hon pekar ut honom som mannen på Saga-biografen.

Kapitel 9. Vittnena som placerar Gunnarsson på mordplatsen.

Kapitel 10 - 11. Stamkrogen mitt emot Palmes dörr - och en teckning av en gravsten.

Kapitel 12. Han har rivit ur mordveckan ur sin årskalender.

Kapitel 13. Mustaschtricket som både lyckades och misslyckades blir det starkaste indiciet mot VG.

Kapitel 14. Han hämtade pilotjackan med kapuschongen dagen före mordet. På högerärmen fanns det krutstänk

Kapitel 15. Han spelar svenskamerikan och får ett utbrott mot kommunismen

Kapitel 16. Enligt Andres Martinez sa han att han hatade Olof Palme och kunde mörda honom.

Kapitel 17. Han står med en magnum
i handen.

Kapitel 18. Det anonyma brevet till justitekanslern: en mördares bekännelse.

Kapitel 19. Det kanske viktigaste vittnet underkändes på felaktiga grunder.

Kapitel 20. En förkrossande vittnesparad men också nya uppgifter.

Kapitel 21 - sista kapitlet: Victors egna ord och tankar efter mordet på Olof Palme

Här publicerar vi boken
Han sköt Olof Palme
Den baseras på avskrifter av drygt 3o timmars bandade förhör med 33-åringen Victor Gunnarsson, som togs in en andra gång till förhör den 12 mars 1986 och nu anhölls som skäligen misstänkt gärningsman.
Detta material kompletteras här med hans egna texter som han ville få publicerade.
Jag var i kontakt med honom och erbjöd publicering i Expressen men han avsåg att skriva en hel bok och ge ut den på Bonniers förlag. Där refuserades det 250 sidor långa handskrivna manuskriptet.
Här finns hans egna ord, hans känslor, hans längtan efter att få bli en som förändrade världen genom att stoppa kommunismens spridning över Västeuropa. Det ger en bild av personen Victor Gunnarsson, som mördades i ett svartsjukedrama i USA i december 1994;
*hans tro på USA som världens frälsare,
*hans skräck för Sovjetunionen och kommunismens strävan efter att erövra Västeuropa
*hans hat till socialdemokratin i Sverige och dess ledare Olof Palme, som han såg som en kommunismens brobyggare.

Men också hans egen "storhet" då han i sin imaginära värld rörde sig som jämbördig i kretsen av "Clintan", Sylvester Stalone, John F. Kennedy, Einstein, Jesus m fl.
Gunnarssons texter, som under särskilda omständigheter överlämnats till mig, har jag i överenskommelse med dåvarande åklagarna Almblad och Riberdahl, ställt till Palmeutredningens förfogande. De har hemligstämplats liksom allt annat som berör Victor Gunnarsson. Detta material finns inte ens nämnt i Granskningskommissionens rapport 1999 i kapitlet Victor Gunnarsson.
Jag är den enda journalist som förfogar över förhörs- och vittnesprotokollen under de första veckorna av utredningen. 33-åringens förhörsledare Börje Wingren tog med sig kopior på allt förekommande material, mot alla regler, när han efter en konflikt lämnade våldsrotelns Palmegrupp. Han gjorde det därför att han var övertygad om att Gunnarsson var Olof Palmes baneman.
Wingren utsattes för en grov förtalskampanj iscensatt av chefsåklagare KG Svensson, 33-åringens förundersökningsledare. Helt felaktigt anklagade han Wingren för att ha manipulerat förhörsprotokoll för att få en person som han ansåg skyldig dömd. Svensson menade att Wingren tänkte göra samma sak när det gällde VG. Svensson försökte efter sitt katastrofala misslyckande göra Wingren till syndabock.
En av de många tidningar som förde ryktet vidare var Arbetarbladet i Gävle, som senare i hovrätten dömdes till 30 000 kronor i böter för förtal.
Tidningen hade undvikit fällan om man enligt pressetiska regler tagit kontakt med Börje Wingren. Det gjorde inte heller de finska forskarna Poutiainen som i sin bok Inuti Labyrinten i ett kapitel å det grövsta förtalar Wingren. I deras forskningsiver missade de det väsentligaste för all forskning - och för den delen också all journalistik - att gå till källan.
Vi på Expressen hörde samma rykten. Men i stället för att för att föra dem vidare sökte jag upp Börje Wingren. Han fick lägga fram sitt material som helt dementerade den härva av förtal som KG Svensson satt i rullning. Han presenterade också för mig hela Gunnarsson-utredningen.
I ett års tid gick jag igenom materialet tillsammans med Wingren. Eftersom åklagarsidan (KG Svensson) förhindrade en fortsatt utredning kring Victor Gunnarssons roll i Palmemordet fann jag det av största vikt att materialet ställdes till allmänhetens förfogande. Samma uppfattning hade man på Tidens förlag som gav ut boken. Wingren själv var beredd att ta en förtalsprocess mot VG för att den vägen öppna den förundersökning som lagts ned.
Under mina 41 år som journalist har jag läst mängder av förundersökningsprotokoll, åtal och domar och refererat ett stort antal rättegångar.
Jag är övertygad om att det material som fanns mot Victor Gunnarsson veckorna efter mordet räckt för att få honom häktad, och om vittnesmålen upprepats inför rätten och därmed nya omständigheter kommit fram under häktningsperioden, hade Gunnarsson sannolikt dömts för mordet på Olof Palme. Materialet visar också att det s k alibi som efter flera månader togs fram saknade allt juridiskt värde.
Att VG inte ställdes inför en häktningsdomstol är enligt min uppfattning den största missen i hela Palmeutredningen. Både jurister och journalister som läst boken och hört av sig delar den. Här hade man en nyckel som antingen låste fast honom som gärningsman eller förde utredningen vidare mot dem som låg bakom attentatet.
När den legendariske kriminalreportern Börje Heed fick läsa vårt manuskript till boken erbjöd han sig att skriva ett förord. Han ansåg också att det var en rättsskandal av stora mått att inte ha prövat Gunnarsson-materialet inför en häktningsdomstol.
Chefsåklagare Anders Helin sa flera år efter det Gunnarsson avförts från utredningen, att han trodde att Gunnarsson på något sätt var inblandad i mordet på Olof Palme men att han inte var gärningsmannen. Våldsrotelns chef, den legendariske mordspanaren Arne Irwell, sa till mig att han var övertygad om att Gunnarsson fanns med i bilden, kanske som gärningsman. JK Bengt Hamdahl ansåg att chefsåklagare KG Svensson gjorde fel som inte lät utredningen gå till en häktningsförhandling.
Som framgår av våra artiklar på Leopold Report - och med ledning av Gunnarssons egna uppgifter i det icke tidigare offentliggjorda material som vi kommer att publicera- anser jag att Gunnarsson var direkt kopplad till ett professionellt planerat attentat mot FN:s fredsmäklare Olof Palme, iscensatt av Reagan-administrationen under vicepresident George Bush´s och CIA-chefen William Casey´s ledning sedan Palme nekat USA att använda sig av Bofors legala rout vid vapenförsäljningen till Iran. De fruktade att han i stället inför FN skulle avslöja USA:s drog- och vapenhandel under kiget Iran - Irak. Liksom vid tidigare attentat - se attentatet mot Bernardo Leighton och hans hustru på öppen gata i Rom - använde man sig av en inhemsk extremist som gärningsman eller blivande syndabock.
Boken publiceras här med förord, inledning och kapitel 1 i första omgången. Sedan med några veckors mellanrum kapitel för kapitel. Direkt kopplat till noter i texten länkas till material som bl a innehåller Gunnarssons egna texter, utredning kring anonyma brev, analyser av Gunnarssons egna påståenden m m.
Anders Leopold
ansvarig utgivare

Förord av Börje Heed

Till sidans början