Detta är en sida ur LEOPOLD REPORT besökare från ca 50 länder varje månad

 

Det svenska trädet skall fällas är en uppdaterad version av Satans marionetter om mordet på Sveriges statsminister och FN:s fredsmäklare Olof Palme. Den sistnämnda boken var en nyckelroman - nu nämns alla med sina rätta namn. I boken pekar författaren ut den man som han anser är skyldig till mordet - antingen som gärningsman eller organisatör: den f d militära ledaren av den chilenska fascistorganisationen Patria y Libertad som låg bakom kuppen mot president Salvador Allende. Boken är nu slutsåld men finns på bibliotek och kommer inom kort att publiceras kapitel för kapitel här på wwww.leopoldreport.com




Sammanfattning av innehållet


Förord av Börje Heed

Inledning av Börje Wingren

Kapitel 1. Ett klassiskt gömställe

Kapitel 2. Frågorna som
ännu inte fått sina svar

Kapitel 3. Vittnet som inte såg någonting

Kapitel 4. Vad Mårten Palme såg utanför Grand-biografen

Kapitel 5. I Sverige kan man bli skjuten i ryggen.

Kapitel 6. De första förhören med Victor Gunnarsson.

Kapitel 7. Han låtsas att han inte har klart för sig när Palme mördades.

Kapitel 8. Hon pekar ut honom som mannen på Saga-biografen.

Kapitel 9. Vittnena som placerar Gunnarsson på mordplatsen.

Kapitel 10 - 11. Stamkrogen mitt emot Palmes dörr - och en teckning av en gravsten.

Kapitel 12. Han har rivit ur mordveckan ur sin årskalender.

Kapitel 13. Mustaschtricket som både lyckades och misslyckades blir det starkaste indiciet mot VG.

Kapitel 14. Han hämtade pilotjackan med kapuschongen dagen före mordet. På högerärmen fanns det krutstänk

Kapitel 15. Han spelar svenskamerikan och får ett utbrott mot kommunismen

Kapitel 16. Enligt Andres Martinez sa han att han hatade Olof Palme och kunde mörda honom.

Kapitel 17. Han står med en magnum
i handen.

Kapitel 18. Det anonyma brevet till justitekanslern: en mördares bekännelse.

Kapitel 19. Det kanske viktigaste vittnet underkändes på felaktiga grunder.

Kapitel 20. En förkrossande vittnesparad men också nya uppgifter.

Kapitel 21 - sista kapitlet: Victors egna ord och tankar efter mordet på Olof Palme


Gunnarsson avslöjade själv vem
den s k 33-åringen var
Den 30 september 1993 publicerade Expressen nyheten att den s k 33-åringens förhörsledare i en bok som skulle komma ut om några veckor pekade ut honom som Olof Palmes mördare.
På Tidens förlag ansåg man att materialet hade mycket stort allmängiltigt intresse eftersom det rörde mordet på Sveriges statsminister. Namnet "33-åringen" gick inte att undvika, men man beslöt att det riktiga namnet skulle bytas ut mot Fredrik Granberg.
Dagen efter gjorde Expressen en intervju med 33-åringen. Helt överraskande, och trots att han inte läst boken, ställde han upp med namn och bild och sa:
-Det råder ingen tvekan om att det är mig han pekar ut som statsministerns mördare. Men jag har inte mördat Palme.
Därmed hade Gunnarsson själv bidragit till att avslöja vem 33-åringen var (efter sju år var det inte många som kunde identifiera honom).
I TV-nyheterna namngavs Victor Gunnarsson och man visade filmbilder på honom.
Han valde att själv kliva ut ur anonymiteten. När han några månader senare mördades i USA var det allmänt känt vem 33-åringen var.
Det är skälet till att Fredrik Granberg i den här versionen av boken bytts ut till Victor Gunnarsson.
Det ska också nämnas att Granskningskommissionen avslöjar i sitt material 1999 att Victor Gunnarsson var föremål för Palmeutredningens spaningsarbete parallellt med Christer Pettersson-utredningen, vilket PU aldrig medgivit. Både telefonavlyssning och reseförbud användes.
Först den 2 augusti 1989 beslöt biträdande riksåklagaren Axel Morath att lägga ner förundersökningen mot Gunnarsson. Det var ett lätt beslut - Christer Pettersson hade nämligen dömts som skyldig i tingsrätten - och då kunde knappast Gunnarsson vara aktuell. Så vitt vi vet tog man aldrig upp Gunnarsson-spåret igen när Pettersson friades i hovrätten.

Förekom det en förväxling mellan Victor Gunnarsson och Christer Pettersson?
Döm själv av detta vittnesmaterial och annat som tidigare publicerats på Leopold Report:
DEL 1 i sammanfattningen:. Gunnarsson, Pettersson och vad vittnena såg.

 

 

 

 

(Uppdaterad inledning 110810)

Här publicerar vi boken
Han sköt Olof Palme
Den är slutsåld sedan flera år men har efterfrågats under lång tid. Vi publicerar den utan kostnad kapitel för kapitel.

Av Anders Leopold

Boken baseras på avskrifter av drygt 3o timmars bandade förhör med 33-åringen Victor Gunnarsson, som togs in en andra gång till förhör den 12 mars 1986 och då anhölls som skäligen misstänkt gärningsman.
Detta material kompletteras här med hans egna texter som han ville få publicerade.
Jag var i kontakt med honom och erbjöd publicering i Expressen men han avsåg att skriva en hel bok och ge ut den på Bonniers förlag. Där refuserades det 250 sidor långa handskrivna manuskriptet som jag på olika vägar kommit över och är ensam innehavare av (kopia har lämnats till Palmegruppen).

Här finns hans egna ord, hans känslor, hans längtan efter att få bli en som förändrade och befriade världen genom att stoppa kommunismens spridning i Västeuropa. Ett manifest skrivet efter mordet på Olof Palme.
I mycket var han skrämmande lik den norske massmördaren Anders Behring Breivik som skrev sitt manifest före massmorden: samma fanatiska högerextremism, Breivik med islam som huvudmotståndare i sin kamp för att rädda världen, Gunnarsson med kommunismen som den stora fienden. För att nå sitt mål måste Breivik bekämpa det socialdamokratiska Arbeiderpartiet och dess ledare. Gunnarssons mål var det svenska socialdemokratiska Arbetarpartiet och dess ledare Olof Palme.

Skillnaden är att Breivik greps och har erkänt och nu kan spela den store martyrens och frihetskämpens roll. I Gunnarssons manifest ser vi att han sannolikt valt en liknande roll om han häktats och ställts inför rätta åtalad för mord eller medhjälp till mord på socialdemokraternas ledare Olof Palme.ch är åtminstone utåt sett religiösa. I mycket är likheten
Manuskriptet/manifestet ger en stark bild av personen Victor Gunnarsson, som mördades i ett påstått svartsjukedrama i USA i december 1994 sedan han enligt två vittnen i mordutredningen berättat att det var han som mördade Sveriges premiärminister Olof Palme (Läs mer om detta här!);
*hans tro på USA som världens frälsare,
*hans skräck för Sovjetunionen och kommunismens strävan efter att erövra Västeuropa
*hans hat till socialdemokratin i Sverige och dess ledare Olof Palme, som han såg som en kommunismens brobyggare.

Men också hans egen "storhet" då han i sin imaginära värld rörde sig som jämbördig i kretsen av "Clintan", Sylvester Stalone, John F. Kennedy, Einstein, Jesus m fl.

Gunnarssons texter, som under särskilda omständigheter överlämnats till mig, har jag i överenskommelse med dåvarande åklagarna Almblad och Riberdahl, ställt till Palmeutredningens förfogande. De har hemligstämplats liksom allt annat som berör Victor Gunnarsson. Detta material finns inte ens nämnt i Granskningskommissionens rapport 1999 i kapitlet Victor Gunnarsson.

Jag är den enda journalist - sannolikt den ende utanför Palmeutredningen - som förfogar över de hemligstämplade förhörs- och vittnesprotokollen under de första veckorna av utredningen. 33-åringens förhörsledare Börje Wingren tog med sig kopior på allt förekommande material, mot alla regler, när han efter en konflikt lämnade våldsrotelns Palmegrupp. Han gjorde det därför att han var övertygad om att Gunnarsson var Olof Palmes baneman.

Wingren utsattes för en grov förtalskampanj iscensatt av chefsåklagare KG Svensson, 33-åringens förundersökningsledare. Helt felaktigt anklagade han Wingren för att ha manipulerat förhörsprotokoll för att få en person som han ansåg skyldig dömd. Svensson menade att Wingren tänkte göra samma sak när det gällde VG. Svensson försökte efter sitt katastrofala misslyckande göra Wingren till syndabock.

En av de många tidningar som förde ryktet vidare var Arbetarbladet i Gävle, som senare i hovrätten dömdes till 30 000 kronor i böter för förtal. Tidningen hade undvikit fällan om man enligt pressetiska regler tagit kontakt med Börje Wingren. Det gjorde inte heller de finska forskarna Poutiainen som i sin bok Inuti Labyrinten i ett kapitel å det grövsta förtalar Wingren. I deras forskningsiver missade de det väsentligaste för all forskning - och för den delen också all journalistik - att gå till källan.

Vi på Expressen hörde samma rykten. Men i stället för att för att föra dem vidare sökte jag upp Börje Wingren. Han fick lägga fram sitt material som helt dementerade den härva av förtal som KG Svensson satt i rullning. Han presenterade också för mig hela den hemligstämplade Gunnarsson-utredningen.

I ett års tid gick jag igenom materialet tillsammans med Wingren. Eftersom åklagarsidan (KG Svensson) förhindrade en fortsatt utredning kring Victor Gunnarssons roll i Palmemordet fann jag det av största vikt att materialet ställdes till allmänhetens förfogande. Samma uppfattning hade man på Tidens förlag som gav ut boken 1993. Wingren, jag och förlaget var beredda att ta en förtalsprocess mot VG för att den vägen öppna den förundersökning som lagts ned.

Under mina 50 år som journalist har jag läst mängder av förundersökningsprotokoll, åtal och domar och refererat ett stort antal rättegångar. Jag är övertygad om att det material som fanns mot Victor Gunnarsson veckorna efter mordet räckt för att få honom häktad. Om vittnesmålen upprepats inför rätten och därmed nya omständigheter kommit fram under häktningsperioden, hade Gunnarsson sannolikt dömts som gärningsman eller åtminstone som delaktig i mordet på Olof Palme. Kanske skulle han då också ha spelat den roll som frälsare som han drömde om. Dörrar, som många ville ha stängda, hade öppnats och det mest traumatiska mord som inträffat i Sverige kunde ha nått sin lösning. Materialet visar också att det s k alibi som efter flera månader togs fram saknade allt juridiskt värde.

Att VG inte ställdes inför en häktningsdomstol är enligt min uppfattning den största missen i hela Palmeutredningen. Både jurister och journalister som läst boken och hört av sig delar den. Här hade man en nyckel som antingen låst fast honom som gärningsman eller fört utredningen vidare mot dem som låg bakom attentatet.

När den legendariske kriminalreportern Börje Heed fick läsa vårt manuskript till boken erbjöd han sig att skriva ett förord. Han ansåg också att det var en rättsskandal av stora mått att inte ha prövat Gunnarsson-materialet inför en häktningsdomstol.

Chefsåklagare Anders Helin sa flera år efter det Gunnarsson avförts från utredningen, att han trodde att Gunnarsson på något sätt var inblandad i mordet på Olof Palme men att han inte var gärningsmannen. Våldsrotelns chef, den legendariske mordspanaren Arne Irwell, sa till mig att han var övertygad om att Gunnarsson fanns med i bilden, kanske som gärningsman. JK Bengt Hamdahl ansåg att chefsåklagare KG Svensson gjorde fel som inte lät utredningen gå till en häktningsförhandling.

Som framgår av mina artiklar på www.leopoldreport. com och med ledning av Gunnarssons egna uppgifter i det icke tidigare offentliggjorda material som delvis publiceras här - anser jag att Gunnarsson var direkt kopplad till ett professionellt planerat attentat mot FN:s fredsmäklare Olof Palme, iscensatt av Reagan-administrationen under vicepresident George Bush´s och CIA-chefen William Casey´s ledning i samarbete (eller blev han beordrad?) med Chiles blodbesudlade juntaledare Augusto Pinochet. Palme hade, enligt en avhoppad CIA-agenten nekat USA att använda sig av Bofors legala rout vid vapenförsäljningen till Iran. Bush fruktade att han i stället inför FN skulle avslöja USA:s drog- och vapenhandel under kiget Iran - Irak, det som blev Iran/Contras-affären. Liksom vid tidigare attentat - se attentatet mot Bernardo Leighton och hans hustru på öppen gata i Rom - kan man alltså ha använt sig av en inhemsk extremist som gärningsman eller blivande syndabock. Enligt CIA-agenten lades uppdraget att eliminera Palme ut på Sydafrikanska proffs.

Hela det komplicerade spel som bedrevs före, under och efter mordet på FN:s fredsmäklare och Sveriges statsminister den 28 februari 1986 redovisas här i vår omfattande och pågående artikelserie.

Då jag som reporter på Expressen var en av dem som skrev om Palmemordet rekommenderades jag av min chefredaktör Bo Strömstedt att inte stå som författare till boken. Det är skälet till att Börje Wingren berättar i jag-form.

Boken publiceras kapitel för kapitel. Direkt kopplat till noter i texten länkas till material som bl a innehåller Gunnarssons egna texter, utredning kring anonyma brev, analyser av Gunnarssons egna påståenden m m.

Anders Leopold
ansvarig utgivare

Förord av Börje Heed

Till sidans början